Det här med tider kan vara svårt, uppenbarligen, och idag när jag kom ut till klubben (för min wedgelektion) såg lappen om de tider som gäller på midsommarafton inte riktigt ut som den gjorde i går. Göran (Bryntesson, ordf i Sveriges bästa golfklubb) har sagt att inte allt som står i den här bloggen är sant och det är sant. Fast i går var det som stod i bloggen sant...
Det här med sanning är svårt det med. En annan sak som är vansklig är väder.
I dag, till exempel, var vädret plötsligt så blött att den ende som iddes hålla på och träna var Lukas. Vi andra trängdes i klubbhuset där det blev extra mysigt när åskan slog ut strömmen. Då hade till och med Lukas vikit ner sig (men det gjorde han först när åskan kommit så nära att det luktade krutrök när det small.
Grabbarna ovan han visst bara gå tre hål innan de blev tvungna att gå in och dricka pilsner. Vanligt folk begriper inte riktigt hur hårt livet kan vara för oss golfare.
Fast ganska snart så hade åskan och regnet dragit över och vi kunde gå ut och kryssa oss fram mellan pölarna. Naturligtvis hade åskan gjort att bevattningssystemet fick fnatt och började pumpa ut en massa vatten alldeles i onödan.
Men wedgelektionen då? Hur var det med den? Jo tack, alldeles förträffligt. Om jag förstod Martin (som är en god instruktör) rätt så slog jag, efter några påpekanden och justeringar från hans sida, mina distanswedgar som ett tourproffs.
OK, kanske inte riktigt som ett proffs men faktum är att jag hade god nytta av lektionen och när jag stått och tränat att tag så fick jag sådana här träffbilder (två bollar vardera från 30, 35 resp 40 meter) och det duger bra för en tolvhandicapare. Nu ska jag testa om det där med träning är någonting...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar