onsdag 31 augusti 2011

PlängPokalen!

Kul att den här tävlingen inte bara överlevt utan verkligen blivit något av en institution. Och i år får vi en alldeles extra spännande final när Örjan och Ann (RM ÄMS) möter Alexandra och Svetlana. Två äkta makar mot mor och dotter, snacka om familjedrama!


Det vore onekligen rätt häftigt om tid för matchen kunde läggas ut några dagar i förväg så kanske vi blir några som tycker att det hela är tillräckligt intressant för att komma och titta?

tisdag 30 augusti 2011

13 hål


13 hål är en ganska lagom runda efter jobbet, nu när semestern obönhörligen är över och dagarna mörknar minut för minut... I kväll var det (efter att jag blev genomsläppt redan på första tee, TACK!) fritt fram ungefär till andraslaget på åttan. Sedan gick det i ett makligare tempo men tog ändå mindre än två timmar. Fast mycket till golf var det förstås inte. För första gången funderade jag allvarligt på att helt enkelt ställa undan klubborna för säsongen för att se om suget återfunnit sig när det blir vår. Ingenting fungerade! Fast, det blev ju ett gäng par... Hmmm... Konstigt spel, det här.




Annars så har det, på det stora hela, varit roligare att cykla än att golfa den här sommaren och jag blev glad när jag såg en medlem som cyklat ut för att stå och träna puttning. Kudos!


Fast inte f*n kommer jag att ställa undan klubborna. Var inte oroliga.




Ruffen börjar se alltmer höstlik ut.





KM!


Det blev inget KM för mig i år och efter att ha studerat resultattavlan kan jag konstatera att det, på det stora hela, nog var lika bra. Möjligen hade jag kunnat ge Janne en hård match om sistaplatsen i H45... Annars är det intressant (och kul!) läsning. Kepsen av för Världens Bästa Karlsson som vann (ursäkta, damerna) huvudklassen. Att Helen knep damtiteln överaskade mig (men bara litet eftersom jag vet att hon haft en bra säsong). Så undrar jag förstås vad som hände med Sarah och Linda... DQ?


Nå, det hade naturligtvis varit kul att vara med men å andra sidan så hade jag en bra helg ändå.

Vädrets makter

Ibland tycker vi att vi är hårt drabbade av ett (relativt) ogästvänligt klimat, att banan tar stryk av för mycket regn. Eller av för litet regn. Eller att vintern gått hårt åt greenerna. Men vi slipper (?) i alla fall orkaner.

torsdag 25 augusti 2011

Lokala regler (och KM)

Min resa till Mariehamn kom sent i går att tidigareläggas så att jag åker idag och inte, som det först var tänkt, på fredag. Dessvärre krånglar min mail (tack, Telia!) och jag hinner inte hoja ut till klubben innan jag ska till Kapellskär så det förslag till nya lokala regler jag lovat styrelsen (Brynte) att leverera till (KM-)helgen lägger jag därför ut här.


Mer eller mindre exakt samma lokala regler har redan tillämpats i samband med en juniortävling (Skandia Cup) nyligen, så det är flera än jag som tittat på och petat i dem...



LOKALA REGLER FÖR ROSLAGENS GOLFKLUBBS 18-HÅLSBANA (GAMLA BANAN)



Organisk del av banan: Regel 13
Alla stenrösen är organiska delar av banan. Lösa stenar i sådana rösen får inte tas bort.

Oflyttbara hindrande föremål: Regel 24
Alla avståndsmarkeringar (150-meterspinnar och färgade plattor i fairway) är oflyttbara hindrande föremål.

Onormala markförhållanden: Regel 25
Myrstackar, skador i bunker (såsom blottade stenar, gropar eller fåror orsakade av rinnande vatten), skador efter dränering belagda med grus samt områden markerade med vit färg är mark under arbete.

Vattenhinder: Regel 26
Alla omarkerade diken är sidovattenhinder. Hindrets gräns går där marken bryter av mot hindret.

Out of bounds: Regel 27
Out of bounds anges med vita pinnar.
Out of bounds på hål 14 definieras av den belagda (grus eller asfalt) vägen. En boll är out of bounds när hela bollen ligger på eller bortom vägen. Observera att de vita markeringarna på elstängslet endast markerar out of bounds.

Boll träffar ledningstråd
Om en boll träffar en ledningstråd eller stag till ledningsstolpe på hål 4, 8, 9, 11 eller 17 måste spelaren, utan att räkna slaget och utan plikt, spela en ny boll från den plats varifrån den ursprungliga bollen spelades enligt Regel 20-5.


Plikt för brott mot lokal regel: Matchspel – förlust av hål; Slagspel – två slag.




Några kommentarer kan lämnas. Sk belagda vägar utgör numera enligt definitionerna i regelboken (oflyttbara) hindrande föremål. Man har alltså lättnad (utan plikt) för sådana så länge inte motsatsen (dvs att vägarna utgör organisk del av banan) anges i de lokala reglerna. Förslaget innehåller ingen sådan skrvning och man har alltså "fri dropp". Var banans gräns ska gå på fjortonde hålet har vållat huvudbry sedan elstängslet kom på plats. Den nu föreslagna skrivningen innebär att stängslet (hokus pokus) hamnar på banan och alltså blir ett oflyttbart hindrande föremål för vilket man har lättnad utan plikt. 


Själv kommer jag inte att spela KM (heller) i år men tycker ändå att det är väl beige att stora KM (för så är det tydligen) ska spelas från gul tee. Kom igen... Snart kommer vi väl att spela med handicap också?

onsdag 24 augusti 2011

Tja...


Det finns (vilket ni kanske sett) möjlighet att kommentera inlägg här i bloggen men det är få som gör. Desto fler är de kommentarer jag får så att säga direkt och det är ju kul (eftersom de flesta kommentarerna är positiva). Några har kommenterat att det inte postats inlägg varje dag den senaste tiden. Det är riktigt. Och så kommer det att bli de närmaste dagarna. Jag har viktigare saker att göra och en färja att passa. Ni som är blogaholics kan ju alltid bläddra bakåt och fördjupa er i gamla inlägg eller komtemplera bilden ovan (av sjuttonde hålets green).

Niohålsbanan en tisdag i augusti


Så här såg det (bland annat) ut när jag gick två varv på niohålaren i går. Det andra varvet i trivsamt spelsällskap med golfmodeoraklet Herbert.


Vad betyder de här rönnbären? Inte en till sådan där grönj*vligt kall och snörik vinter? Snälla...


Fast än ett tag ler sommaren och hur det nu blir med vintern så hoppas jag på en lång och mild höst. Strängt taget är hösten den bästa årstiden för golf. Egentligen är det en smula märkligt. På våren har folk myror i brallorna och vill helst att banan ska öppna innan snön hunnit smälta men sedan ställer de in klubborna i förrådet när semestern är slut. De sista veckorna av säsongen är, tycker jag, mer värdefulla än de första. Både banan och svingen brukar vara bättre då.

tisdag 23 augusti 2011

Gubbarna vann, igen!

H65-laget säkrade idag, på hemmaplan, seriesegern. Grattis! När jag lämnade klubben var det oklart om vårt andralag i samma kategori vunnit Div 2 (de ledde sin serie innan dagens spel började) och gått upp i ettan men jag håller tummarna!

Guld


Som sagt, ruffen är underskattad. Hur ofta hittar man kantareller om man bara håller till på den finklippta delen av spelfältet?




...och snart är hösten här.

Sveriges vackraste bana?






måndag 22 augusti 2011

Nedslag

Ni som inte riktigt tror på det där med att det är farligt ute på golfbanan när åskan går kan kolla den här länken...

Fontäner?!


Allt man ser på TV (eller i levande livet) är inte bra. På många "fina" golfbanor har man fontäner i dammarna. Det ser (tycker jag) litet larvigt ut. OK, på en artificiell (USA-)bana (typ Bro Hof) gör en fontän varken till eller från, men tänk er en fontän i dammen på tolvan. Eller, gör inte det. För det skulle se alldeles för j*vligt ut.


En stillastående vattensamling i den typ av natur som Sveriges vackraste golfbana ligger i uppvisar en rik flora av vattenväxter. Som dammen på tolvan. Det är vackert. Fontäner (och tujor) är fult. I vart fall där de inte hör  hemma. Dessutom lever det annat än växter i vattenhindren och det som lever där är beroende av den biotop de mer eller mindre igenväxta vattensamlingarna utgör. Fontäner skulle ta död på ganska mycket bara för att någon/några har fått för sig att vattnet ska vara klart och vegetationsfritt. Bland annat därför vore fontäner i våra dammar en lika felaktig prioritering som det var att såga ner ett hasselsnår som inte störde spelet bara för att någon retade sig på att man inte kunde se greenen från en bänk som någon valt att placera bakom snåret. I vart fall är det vad som via djungeltelegrafen nått mig om varför buskaget på sjuan skövlades. Nå, det var ju i alla fall en anledning. Visserligen ingen bra sådan men någon bättre har jag svårt att resonera mig fram till.


Bänkar på en golfbana kan man, för övrigt, säga mycket om men det får bli någon annan gång.

Oj, tog säsongen slut?


Det var litet regn i luften och en hel del av den varan på marken också så racerhojen (utan stänkskärmar) kändes inte helt inbjudande. Å andra sidan så kan man ju inte hålla på och åka bil till och från klubben. Det fick bli den gamla treväxlade trotjänaren och det gick, visade det sig, precis lika bra att ta sig fram och tillbaka på den (även om jag fick stå i tramporna när jag skulle forcera den sista biten av mördarbacken).


Jag var, skulle det visa sig, ensam om att hoja till klubben denna fina augustieftermiddag och ganska ensam om att ta sig dit överhuvudtaget. Det var bara att gå ut och sedan kunde man gå som man ville. Banan var i stort sett tom. Visst, skolorna börjar väl nu och de flesta har redan haft sin semester men sist jag kollade så var bortåt 75% av klubbens medlemmar pensionärer (eller aktiva seniorer eller vad det heter nuförtiden) och de borde ju kunna gå ut och spela en måndageftermidadg lika gärna som en lör -eller söndagförmiddag? Fast de gillar väl att trängas...




Pay&Play och banvärdar

I går kom jag hem från Gotland och när jag fyllt tvättmaskinen tog jag bilen (!) ut till klubben för att gå några hål. stortävling på artonhålaren så det fick bli nian. Eftersom det var startförbud på stora banan så var det rätt mycket golfare ute. Eller rätt mycket folk kanske är en mer korrekt beskrivning.


Jag hamnade bakom en treboll med hund. Husse verkade vara bogeyspelare men hans kamrater i bollen hade förmodligen fått spö av jycken om han haft en klubba... Nå, alla har vi varit nybörjare, men det som störde mig var att de inte gjorde någon som helst ansats att släppa igenom mig trots att de hade ett tomt hål framför sig. När de klev runt i ruffen på tvåan utan att vinka fick jag nog och genade över till fyran där jag träffade Berras pappa, Tage, och vi spelade oss runt de återstående hålen. Fast rätt mycket tid gick åt till att studera framförvarandes förehavanden.




Det är jättebra att vi har niohålaren öppen för vem som helst (som vill lägga en liten slant) att gå ut och spela på men en dag som igår så hade en golfvärd (eller vad de nu ska kallas) ha varit på sin plats. Strängt taget så har jag svårt att se varför vi ska ha sådana på artonhålaren där det normalt är så fullbokat att det knappast finns utrymme för "tjuvspel" och där vi ju inte släpper ut folk som inte har åtminstone officiellt handicap. Själv känner jag inget behov av att en representant för klubben står och ler mot mig på första tee (varken på vår banan eller någon annanstans där jag spelar) men tydligen är det något som höjer upplevelsen för vissa? På niohålaren, däremot, där vi har bollränna och släpper ut totala golfanalfabeter där skulle en golfvärd verkligen fylla en funktion. Tycker jag.

söndag 14 augusti 2011

Dino



I skogen, alldeles innan man kommer fram till femmans tee, ligger en träbit på en sten. Förr var träbiten en del av en gammal rotvälta som såh ut precis som en urtidsödla. Det gär den nu också (om man kisar litet och har en smula fantasi). Säg hej till Dino nästa gång ni går förbi.

fredag 12 augusti 2011

Min del av banan

























Jag har (efter långa och ingående studier) kommit fram till att ruffen är mycket vackrare och mer intressant än de finklippta delarna av spelfältet.


Så som jag - de få gånger jag varit ute sedan Trekampen - spelat har jag fått se mer av ruffen än vad jag är van vid och det har oftast varit hur trevligt som helst och, som sagt, bra mycket mer utmanande än fairwaylägen. Litet trassel gör tillvaron intressant.



























Så bli inte ledsna eller arga om era bollar hamnar i något som ser ut som på bilderna i det här inlägget. För det första är det ni själva som slagit dem dit och för det andra så kanske ni får se något vackert, bara ni har öppna ögon. Och sinnen. Golf är bara en lek.

KM Mixed (igen)

KM Mixed ser ut att dra ett ovanligt stort startfält i år. I går (på lunchen, innan tävlingen lottats) var 21 par anmälda. Kul att så många vill spela foursome (och scratch)! Tänk om det sedan kunde smitta av sig på sällskapsspelandet...


Det är annars alldeles för mycket singel poängbogey när folk går ut och "spelar". Ibland får jag intrycket att förbundet "lyckats" så med sin indoktrinering av de svenska golfarna att andra spelformer (särskilt sådana som innebär att man inte får en score) varken uppfattas som seriösa eller som "riktig" golf. Inget kunde vara mera fel. Det är (om något) poängbogeyn som är en avart. En avart av slagspelet som i sin tur är en avart.


Riktig golf spelas och stavas match. Vill man vara fyra som spelar tillsammans borde foursome match vara det givna förstahandsalternativet. Det är den svåraste och roligaste spelformen och väl värd att användas även när det inte handla om PlängPokalen eller KM Mixed.


Klubben borde göra mera för att popularisera matchspelet (och foursome). Idén med en matchstege var bra men det blir tydligen inget av med det den här säsongen. Nu är vi ju en god bit in i augusti så det är en aning sent att dra igång en sådan historia.


Vilka som vinner KM Mixed? Tja, vi har ju ett par som vunnit RM så de måste naturligtvis hållas som favoriter. Eller?



söndag 7 augusti 2011

Fel buskage!


När jag i går kväll kom fram till sjuans tee så hajade jag till. Något fattades. Något kändes fel. Det vackra hasselsnåret var borta? Nedsågat. Varför? Vill man såga ner buskar så finns det ju - alldeles bakom greenen på samma hål - inte mindre än åtta stycken tujor som inte bara borde sågas ner utan grävas upp. Den magnifika hasselbusken kunde gott fått vara kvar. Den hörde, till skillnad från tujorna, hemma där den stod. Visuellt är sjunde hålet en smula tråkigt och ännu tråkigare nu, utan busken. Dessutom en aning fult med tujorna.


Nu åker jag till Åland ett tag.

lördag 6 augusti 2011

Varsågod, Peter!


Peter brukar alltid gå igång när jag lagt ut en bild på något litet kryp så den här svärmarlarven (?), som verkade vara på väg till övningsgreenen vid niohålaren när vi träffades i morse, är till honom. 

Samma klubb - två helt olika banor


Många - 120 - valde att denna lördag spela Volkswagen Masters. Själv valde jag att ta ett varv på niohålsbanan. Den hade jag mer eller mindre för mig själv (vilket ingick i planen). Roligast var att få slå ut på tvåan. Den teeplacering som åter tagits i bruk passar min automatiska fade perfekt.

Tjusig


I går, när jag var ute på klubben för att äta lunch, träffade jag Gunilla som ställt upp för att agera banvärd. Hon verkade en smula fundersam och ifrågasatte (rent ut) vilken nytta en banvärd gör. I och för sig så håller jag helt med henne men nu är inte alla golfare som jag och Gunilla är (vilket vi fick bevis för under de minuter vi satt och pratade då vi blev åsyna vittnen till vad som mycket väl kan ha varit ett mordförsök men som förmodligen bara var två dåliga golfare som gjorde som de brukar göra).


Gunilla protesterade när jag ville plåta henne men det tycker jag inte att hon hade behövt göra. En tjusigare banvärd har i alla fall inte jag sett.

fredag 5 augusti 2011

Vackert, Örjan!


Det känns som om det var en tid sedan jag skrev något uppskattande om Örjan och hans medhjälpare. Oavsett när jag gjorde det senast så var det alldeles för länge sedan.




Varje år - oavsett hur banan råkar vara - så brukar man (ungefär vid den här tiden) få höra medlemmar säga att "banan har aldrig varit så bra som den är i år" och nästan varje år så är banan ungefär som den brukar vara vid den här tiden på året. det är naturligtvis något i grunden positivt att det mänskliga minnet tydligen fungerar så att många faktiskt - år efter år - tycker att banan är bättre än den varit tidigare men riktigt sant är det ju sällan.




I år vill jag sälla mig till "bättre än någonsin"-sägarna. I vart fall vad det gäller greenerna. Nu har det vertikalskurits, dressats, handvattnats och gödslats och jag vet inte vad och plötsligt så har Sveriges bästa golfklubb greener som man faktiskt kan putta på! Greener som man måste kunna putta för att putta på. Det har INTE varit varje säsong vi haft det.




För hur det än är så är det greenernas kvalitet som avgör om en bana är i gott skick eller inte. Långa slag kan man slå från sand, grus och ruff men om inte underlaget är rättvist när man ska rulla bollen i hål så blir spelupplevelsen lidande.




Så Örjan har hittat rätt och i år, just nu, är greenerna bättre än vad de varit på många år. Nu är det roligt att spela! Att det sedan är så sanslöst vackert när man går banan en sommarkväll att man (åtminstone jag) har svårt att fokusera på själva spelet är en annan sak.



torsdag 4 augusti 2011

Rough is beautiful!

KM Mixed

Peter har en längre tid tjatat på mig att jag ska skriva om KM Mixed (som spelas den 13 augusti) men han har (trots avsevärt tjat från min sida) inte lämnat mig någon relevant information. Oavsett det så tycker jag att alla som kan (dvs de som kan spela golf och har någon spelpartner av motsatt kön) ska ställa upp. Efteråt blir det tydligen kräftskina fast det är (möjligen) frivilligt. Möjligen så kan även de som inte spelat få vara med på kräftskivan (men även det är en smula oklart).


Evy föreslog att man skulle sätta upp någon form av lista så att de som inte har någon partner (och man behöver inte gifta sig eller så utan bara spela en tävling och, om man så vill, delta i en kräftskiva) kan hitta någon av det motsatta könet att... ja, ni förstår säkert själva. Det tycker jag var en bra idé och om ingen annan gör något av den så kan ju ni "lonely hearts" kommentera det här inlägget så kanske ni får napp?

Ännu känsligare ögon


När man väl insett att livet inte handlar om att slå en liten vit boll från A till Ö på så få slag som möjligt, när golfen mest är en förevändning för en cykeltur och när man öppnat sina sinnen blir tillvaron på golfbanan oändligt rik. Och detta utan andra medvetandeutvidgande substanser än några glas rosévin och en havanna. Livet är psykedeliskt och den nordiska sommaren underbar.


Svinga lugnt!


(Bilden är från alldeles intill femte hålets tee. Om någon undrar.)

onsdag 3 augusti 2011

Ögon känsliga för grönt


Det kunde förstås ha varit ett blad som låg där på tee men när jag tittade efter så... Det var det häftigaste som hände mig på niohålsbanan idag. Det här är också rätt häftigt... Och det här.

Ronny och Rolle


En sak jag gillar med Sveriges bästa golfklubb är att det råder en så avspänd stämning. Inte så spännigt som på vissa klubbar men ändå golfmässigt. Här är det helt OK att, som Rolle på bilden, smita ut direkt efter jobbet och i sin arbetskläder.


Det är också lätt att hitta någon att spela med. I går hade jag cyklat ut med ett halvset klubbor och var egentligen inte ens säker på att jag ville spela golf. Först blev jag sittande i klubbhuset att tag med Kjell och Sören men sedan gick jag upp på ettans tee och smekte iväg en klockren järnfyra som jag följde upp med en ännu bättre järnsexa till tap-in. Plötsligt kände jag en viss lust spela. På trean kom jag i kapp Ronny och Rolle - de var med på inomhusträningen på Golfpunkten i våras och Rolle deltog dessutom i SommarFriskisen - och de frågade mig om jag ville hänga med dem eller spela själv. När man kommit ikapp framförvarande brukar det sällan vara en god idé att spela själv. Dessutom handlar det om trevliga grabbar så trots att jag fortfarande inte var helt säker på att jag hade lust att spela mer än några få hål så tackade jag ja. 


Efter trettonde klev jag av och tackade för en trevlig runda. Förresten så gick Rolle några slag bättre än vad Ronny gjorde på utrundan. Det måste vara SommarFriskisen...

tisdag 2 augusti 2011

En trend?


Mitt cyklande till och från klubben har börjat sätta sina spår, inte minst på mig själv. Det går också betydligt lättare att trampa och jag har upptäckt att det är en perfekt lunchrast att trampa ut till klubben, äta en dagens eller en sallad, snacka litet med dem som råkar vara där och sedan trampa tillbaka till kontoret. Dessutom så tycker jag mig se fler och fler cyklar ute på klubben. Exemplaret på bilden ovan tillhör vår pro, Leif Modin.


För övrigt är det en perfekt start på dagen att cykla runt Gillfjärden (och gärna ta sig ett morgondopp) innan man går loss på frukostmackan och en perfekt avslutning på dagen att trampa ut med en lätt bärbag och gå några hål eller bara slå litet.


Dessvärre gav bärselen på den bag jag funnit vara bäst att cykla med upp under kvällens runda så nu blir det till att antingen försöka laga den eller att hitta en annan bag som fungerar lika bra.