måndag 31 januari 2011

Ett golfbibliotek i spikskobaren?

I höstas så kom jag med i Handicap- och utbildningskommittén. Att säga att jag blev tvångsenrollerad vore en överdrift men en mild sådan. Jag fick, helt enkelt, förklarat för mig att man betraktade mig som ledamot av kommittén. Fair enough. Är man medlem i en klubb så bidrar man efter förmåga och blir man tillfrågad är grundinställningen, åtminstone min, att man ställer upp. Oftast är det rätt kul (även om Handicap- och utbildningskommittén kanske inte låter som det roligaste man kan tänka sig).

Ofta har man själv både glädje och nytta av att vara engagerad i klubben. Man får veta en del som man annars kanske inte skulle ha en aning (eller i bästa fall dimmiga begrepp) om och ibland så kan man vara med och påverka. Det vore mig naturligtvis främmande att på något vis missbruka min nuvunna ställning men samtidigt ser jag mig tvungen att påpeka att jag tar mitt ansvar på fullaste allvar. Det innebär att jag kommar att vara uppmärksam på spelare som presterar oväntat bra i förhållande till det handicap de har. Att detta särskilt kommer att gälla när de spelar match mot mig ligger i sakens natur då det ju främst är under sådana förhållanden jag har möjlighet att göra korrekta och relevanta observationer av deras spelstyrka (att läggas till grund för eventuella justeringar från kommitténs sida). Det nyss skrivna kan, vill jag för säkerhets skull betona, varit skrivet litet från den skämtsamma sidan.


Nå, när Per, Leif och jag för några dagar sedan satt hemma hos Meta och drack kaffe (höll sammanträde) så kom frågan om inrättandet av ett golfbibliotek ute på klubben upp. Det handlar om att införskaffa diverse golflitteratur, främst instruktionsböcker, som ska finna tillgängliga i en hylla i gamla spikskobaren där man alltså ska kunna sitta och bläddra eller fördjupa sig i böcker som väcker ens intresse. Möjligen kommer ett system för (kortfristiga) hemlån att införas. Precis som på ett vanligt bibliotek, med andra ord.

Spikskobaren? frågar sig kanske någon yngre golfare som aldrig upplevt annat än sk softspikes. Det är helt enkelt utrymmet mellan receptionen och restaurangen där det fortfarande ligger en gammal nålfiltmatta av den typ man förr hade i sådana utrymmen för att skydda golvet mot de stålspikar som då satt under golfskorna. Rummet är faktiskt just en gammal spikskobar, även om barluckan spikades (!) igen för nu rätt många år sedan.

Med detta inlägg vill jag inte bara informera om planerna på att inrätta ett bibliotek utan jag vill samtidigt uppmana de medlemmar som till äventyrs har några eller många golfböcker som kanske mest tar plats att skänka (eller låna ut) dessa till klubbens bibliotek. Är det böcker ni absolut inte vill riskera att bli av med eller är alldeles extra rädda om så står de naturligtvis bäst hemma i er bokhylla men böcker som ni läst för många år sedan och därefter aldrig öppnat igen kan utgöra välkomna tillskott till det (snart) nystartade biblioteket. Hör av er till någon av oss i  Handicap- och utbildningskommittén i så fall.

söndag 30 januari 2011

En vecka kvar!


En vecka till, sedan drar klubbens medlemsträning på Golfpunkten igång! Klockan 15.00 nästa söndag, närmare bestämt. Ni som inte vet riktigt var Golfpunkten ligger hittar en vägbeskrivning här.

Kombinationen av vintergolf på lördagmorgnarna (vilket igår var ett fyspass snarare än en golfrunda) och teknikträning inomhus på söndageftermiddagarna känns som ett riktigt bra sätt att förbereda sig inför säsongen 2011!

lördag 29 januari 2011

På banan igen!

Så här glad (som ni själva kan se på bilden till vänster) var Kjelle över att vintertouren äntligen kom igång igen. Eller så var han bara glad åt att se oss. Eller åt något annat.

Sekretariatsfunktionen gick att  sköta på det gamla beprövade sättet, dvs med penna och papper snarare än med dator. Kaffe och mackor fanns det också. Allt var som vanligt, med andra ord. Till och med startavgiften var den vanliga femtiolappen trots att det nu ligger moms i avgifter och greenfees. Vi får väl hoppas att  Sveriges bästa golfklubb kan räkna hem det.



Föret var litet marigt eftersom skaren bar fläckvis men inte överallt. I vart fall så bar den inte mig överallt. Dessutom var snön för hård (och djup) för att man skulle idas gräva sig ner till terra firma så de flesta slagen slogs med bollen ovanför fötterna och nedgreppat. Det är helt klart något man behöver träna på.

Rätt lång tid tog det eftersom vi länge satt och väntade på den sista bollen. Till slut skickades en räddningsexpedition ut. Det visade sig då ett en deltagare valt att försöka med bil ta sig fram till parkeringen vid Akademiska, dit vägen inte var plogad.


Den idén var väl, sådär... Fast imponerande långt hade han kommit innan snön brast och under drivhjulen och bilen mer eller mindre ställde sig på underredet. Av hänsyn till medlemmen ifråga, hans familj och eventuella vänner är registreringsnumret maskerat på bilden intill.

Nå, den idén var förstås inte riktigt lika korkad som min egen; Att försöka spela med en justerad handled. Det kändes hyfsat i fyra-fem hål men betydligt mindre så just nu. Å andra sidan så är det ju en hel vecka till nästa omgång, så det ska nog klara sig.


Resultaten? Na, vill ni veta hur det gick så får ni gå in på vintertourens egen hemsida! 
 

fredag 28 januari 2011

Dan före dan - VINTERTOURSPECIAL

Säsongen 2002, då jag var ordförande i klubben, hade jag nöjet att spela en rond med Steve Karlsson. Nöje och nöje, förresten, när man var ordförande så var det så att så fort man spelade en rond på klubben med en medlem så spelade man med en lobbyist. Steve lobbade för att vi skulle dra igång en vintertour, precis som Bro-Bålsta hade gjort. För att få tyst på karl´n så att jag kunde koncentrera mig på mitt egent spel lovade jag, redan på andra hålets fairway, att ta hans förslag under välvilligt övervägande och att höra efter med banchefen om han hade några invändningar (för Steve snackade om att ploga fairways och greener och jag vet inte vad).



Fast det var ju en väldigt bra idé som Steve lobbade och brann för, det var det.. Banchefen, som jag räknat med som en stensäker bromskloss och räddningsplanka, funderade i en halv minut (knappt) och sedan nickade han och sa någonting om att golfbanor ju, strängt taget, var till för att spela golf på och att man ju alltid kunde pröva en säsong och se. Inte heller den övriga styrelsen hade några egentliga invändningar när banchefen tyckte att det hela var i sin ordning så jag blev helt enkelt tvungen att ge Steve klartecken. Det var ett av mest lyckade beslut jag fick vara med om att fatta..

Några månader senare, den 16 november 2002, kunde jag dessutom utkräva en gruvlig hämnd på hr Karlsson. Dimman låg (minst) lika tät som den litet drygt 370 år tidigare låg över det slagfält där hjältekonungen (och vår stads grundare) ljöt sin död. Kort sagt så såg man visserligen handen framför sig, men inte om man sträckte ut armen. Men inte tusan gick det att ställa in. Då hade Steve förmodligen blivit handgripligt våldsam. Så vi spelade och hur det hela slutade kan ni se här. Riktigt hur vi kom runt begriper jag fortfarande inte.



En vecka senare var det dags igen. Precis som premiären var vi åtta tävlande och hur det slutade kan ni se här. När jag tänker tillbaka så slår det mig att vintertouren, strängt taget, nog var bäst i början... Fast, om man ska vara ärllig, så blev den bara bättre och bättre. En riktig success story (även om jag aldrig riktigt kunde hålla den nivå jag satt de två första tävlingarna). 

Det Steve (och Eva!) gjorde för Sveriges bästa golfklubb genom att dra igång och hålla i vintertouren under åtta (eller sjuochenhalv) säsonger kan inte överskattas. Ofta talas det om "klubbkänsla" och hur viktigt det är. Vintertouren växte, sakta men säkert. De åtta spelare som var med från början var som flest (hittills) åtta gåger åtta. Touren blev en institutuion (som gick iut över fredagsgroggarna) och varje lördagmorgon fylkades alltfler yrvakna medlemmar utanför klubbhuset. Där inne väntade kaffe och smörgåsar (tack Eva) och lottningen blev allmer avancerad (och tidskrävande) där Steve satt med sin laptop (inkopplad på storbildsTV:n). Få saker, under den tid jag kan överblicka, har betytt mer för klubbkänslan i Sveriges bästa golfklubb än vintertouren.


Från början (och för mig och för de flesta) var lördagstävlingarna mest en kul grej, ett sätt att hjälpligt hålla svingen igång, en förevändning att träffa kamraterna och nyttig motion innan man lade sig i TV-soffan för att sova till skidkytte, slalom och andra riktiga vintersporter. Andra tog betydligt mer seriöst på saken. de övade de särskilda färdigheter som krävs för vintergolf (wedgeslag från gummipeg och andra konstigheter som inte har med riktig golf att göra) och scorerna sjönk så att inte ens scorer som började på en sexa garanterade pallplats.


Förutom våra egna tävlingar så spelades (och spelas) varje säsong en match mot Bro-Bålstas vintertourgäng. För litet drygt ett år sedan tackade Steve&Eva för sig (och drog till sydligare nejder). Den utlösande faktorn var en del dumheter som förekommit i Sveriges bästa golfklubb (och sådant händer i de bästa klubbar). Dessbättre så överlevde  vintertouren, även om den därefter inte riktigt nått upp till de höjder den nått när Steve&Eva klev av.


Nå, hur som helst så var det alltför många som som fastnat för det här med vintergolf för att vintertouren skulle tvärdö. Fast ett rejält avbräck var det när Steve&Eva tackade för sig men småningom, sakta man säkert, började vintertouren att återhämta sig. Nu är det Peter Bergström, Kjell Gustavsson, Ulla Lennertun och Ann Persson som håller i tävlingslederiet, ordnandet med kaffe och mackor och fixandet med hemsidan. Förhoppningsvis så kommer touren i deras händer att återhämta sig efter de två tuffa vintrar vi snart har bakom oss och fortsätta att vara Sveriges bästa vintertour!


För ungefär samtidigt som Steve&Eva klev av så drabbades vi av den värsta vintern sedan kriget (påstår de som håller reda på sådant) och den vinter vi just nu befinner oss i är ju ännu mer extrem. Ändå var det, tycker jag, litet olyckligt att man i höstas redan när touren drog igång deklarerade att om det blev mycket snö och sträng kyla (=vinter) så skulle det inte bli något spel. 



Några entusiaster (bla jag och Håkan Larsson) blev närmast förtvivlade när man kastade in handduken för litet snö och minusgrader så vi körde på i alla fall. Åtminstone gjorde vi tappra försök. Sedan var det jul (och även om det i sig inte är något hinder för att spela golf så var jag jour julhelgen) och sedan blev jag förkyld och, när det ordnat sig, halkade och stukade handleden. Förhoppningsvis  har några av kamraterna ändå burit fanan (så att traditionen är obruten). Hur som helst så känns det väldigt bra att vintertouren nu är igång igen! Nu önskar jag bara två saker. Den första är att vi i fortsättningen kör (eller åtminstone försöker att köra!) "no matter what". Den andra är att få se Steve&Eva bland oss igen. Ni är saknade! 


Men i morgon är det äntligen dags igen! Förhoppningsvis blir vi många som går och lägger sig tidigt (och relativt nyktra!) i kväll för att i morgon bitti, ännu en gång, byta en sovmorgon mot att stappla upp i halvmörkret och ut i kylan för att hinna till lottningen. Ni som inte redan provat på tycker jag ska ge det en chans. Senast 08.30 i klubbhset ses vi! 

torsdag 27 januari 2011

Vem?

Någon var, förresten, ute och tjyvtränade alldeles hack i häl på Kjell och Peter när de var ute och skottade i går. Tyvärr så hade jag inte mitt långa teleobjektiv med mig så det går inte (åtminstone kan inte jag det) att avgöra vem det var. Fast vissa aningar har man ju. Dessutom mötte jag Björn när jag körde från klubben så det är väl en rimlig gissning att han också tänkte känna på banan.

Vem?
Att Peter hade klubborna med när han skottade syns på bilden nedan. Det blir nog tufft på lördag. Som vanligt, med andra ord.

Sören och Lasse

Sören Andersson och Lars Norblad efter en nyss aväten arbetslunch i klubbhusrestaurangen.


Egentligen så kunde jag ha återanvänt rubriken "Goa gubbar" för det här inlägget (liksom för gårdagens) men det blir nog redigare så här. Sören Andersson (han som sitter till vänster med armarna i kors) är ett levande bevis på att man inte nödvändigtvis behöver börja med golf i koltåldern för att nå framgångar. Själv tog han upp golf när han var femtio fyllda men blev snabbt (han har bollsinne och tävlingsskalle, vissa skulle nog rentav kalla honom för tjurig, som få) en skicklig spelare. Dessutom är han en duktig ledare och ganska snart fick han förbundsuppdrag (bla som kapten för olika amatörlandslag i de något högre åldersklasserna) vilket naturligtvis var kul för honom och smickrande för klubben men ledde till att vi fick klara vår egen elitverksamhet utan honom. Nu är han dock åter involverad i elitkommittén.


Mannen till höger i bild är Lars Norblad. Han är kanske inte riktigt lika vass som Sören när det gäller att få ihop en låg score men är ändå en skicklig och entusiastisk golfare. Han är dessutom en av klubbens absoluta stöttepelare. För närvarande är han ledamot av TK (tävlingskommittén) vars ordförande han tidigare varit. Han har också jobbat i receptionen och kör ibland gräsklippare ute på banan. Dessutom är han konstnärligt begåvad och gammal reklamare, talanger klubben genom åren haft både nytta och glädje av.

Sören och Lasse är båda kanonkillar och fina golfare. Att spela med någon av dem är en ren njutning. Det är sådana medlemmar som bidrar till att göra klubben till Sveriges bästa golfklubb

onsdag 26 januari 2011

Fotspår i snön


Fotspår i snön upp mot ettans green. Alldeles för raka och mitt i fairway för att vara gjorda av två vintergolfare. Vad är i görningen?




Jo, Peter Bergström och Kjell Gustavsson var ute i eftermiddags och skottade fram teerna på niohålsbanan! I alla fall de teer de kunde hitta. Kjell sa också att man skulle ordna med en skoter på fredag som kommer att köra upp ett spår mitt i fairway så att man inte ska behöva pulsa sig runt hela varvet. (Heder och tack!) På lördag drar nämligen vintertouren igång igen!


Dags alltså att ta fram bärbagen och de röda bollarna! Slagmatta är ett annat bra tips!


Här är det officiella tillkännagivandet (saxat från VT:s egen hemsida):



Meddelande 2011-01-26
På lördag 29/1 är det dags igen för spel på vintertouren. Ta med matta att slå ifrån. Välkomna!

tisdag 25 januari 2011

Goa gubbar!

Eller bra grabbar, toppenkillar eller vilket annat epitet (av samma innebörd) man nu tycker ligger bäst i munnen. Jag talar om dem som jobbar med skötseln av våra banor, ett arbete som vi ofta inte tänker på när allt är perfekt men som det är lätt att uppmärksamma när det någon gång råkar vara så att skicket i något avseende är mindre bra. För att inte tala om hur många som går igång när de störs av en gräsklippare eller tvingas vänta med att slå ut därför att en banarbetare befinner sig i skottlinjen. Banarbetare bör, tycker nog många, arbeta efter wallenbergarnas valspråk esse, non videre, dvs verka (eller vara) men inte synas.


Nu kan ju inte allt arbete på banan utföras nattetid, tidig vår eller (som på bilderna här intill) sen höst. I viss mån är det oundvikligt att spelare och banarbetare konkurrerar om samma dyrbara timmar av dagsljus och vackert väder. Det är då vi ser dem. En gråmulen onsdag i oktober (då bilderna är tagna) är det glest mellan golfarna och då har gubbarna/grabbarna/killarna banan mer eller mindre för sig själva och kan, exempelvis, gräva upp trasiga dränerings- eller avloppsledningar så att allt ska vara perfekt till våren när trängseln börjar igen.


Bland det bästa jag läst på klubbens hemsida är att Örjan Persson (det är han som står i leran bredvid den lilla grävaren) blir chef på banan även i år. Visserligen visste jag det redan (eftersom han berättat det för mig) men det känns ändå bra att de det i skrift. Jag hoppas bara att han kommer att kunna ta det aningen lugnare än vad han gjorde i somras för annars begriper jag inte hur han ska orka med det. Dessutom måste han ju hinna med sin egen golf! Örjan är nämligen mångårig medlem och en mycket duktig tävlingsgolfare (med lågt singelhandicap, KM-tecken till sitt namn och placerad som nr 533 på den senaste SGF-rankingen). Att han lirat med röda bollar vintertid redan innan någon kom på att spela vintertour på vår niohålare syns (för den som begriper sådant och tittar noga) fortfarande på svingen. Det bor mycket bollkänsla i de händerna!


Han som spakar grävaren är en annan duktig golfare med gedigen idrottsbakgrund, nämligen Hans "Dala" Dahlqvist ("gammal" handbollsstjärna). När jag var ny i klubben jobbade han på kansliet och introducerade nya medlemmar på ett förträffligt sätt. Precis som det ska vara i en golfklubb - i vart fall i landets bästa golfklubb - med andra ord. Ett tag jobbade han (på banan) på Väddö GK och han arbetade också med grönytor för kyrkogårdsförvaltningen ett tag innan han hittade hem igen. Att han gjort det tycker jag känns bra (och det hoppas jag att han själv tycker också). 


Dala gjorde en gång, på en onsdagstävling, en sak som hjälpte mig (som då hade rätt högt handicap) mycket i min utveckling som golfare. Av någon anledning gick nämligen hans sandwedge i baklås i greenbunkern på fyran (som, ska sägas, då INTE var i något vidare skick) och efter tre misslyckade försök att få upp bolluslingen på green så brann det i huvudet på honom och han började veva med klubban så att jag, som markör, hade fullt sjå att hinna med att räkna slagen. Plötsligt avbröt han vevandet och sträckte sig efter bollen men när vänsterhanden var bara millimeter från den så sa han (och om det var till mig eller till sig själv vet jag inte): "Nej! Jag har aldrig brutit en tävling och jag ska (här kan det ha förekommit ett milt kraftuttryck, min anm) inte göra det nu heller." Därpå samlade han sig, slog ett perfekt bunkerslag och puttade i bollen. Inte med en min röjde han någon besvikelse över vad som hänt (och han fick en hyfsat hög, tvåsiffrig, score på hålet) och än mindre tappade han humöret.  Inombords var han förmodligen rätt ilsken men som den idrottsman han är kanaliserade han den ilskan och spelade fullkomligt bländande resten av ronden (och placerade sig, trots katastrofhålet) riktigt bra i tävlingen. Jag önskar att alla golfare fick, helst i början av sin karriär, vara med om något liknande (och så hoppas jag att Dala inte har något emot att jag återberättar historien).


Om Lasse Söderberg (som på bilden till höger luftar fjärde hålets green på niohålsbanan) har några idrottsliga meriter vet jag inte. Spelar golf gör han inte men han har ändå tillbringat mer tid på golfbanan än de allra flesta medlemmarna i klubben. Hur länge Lasse funnits här vet jag inte riktigt. Innan vi fick ett datorstyrt bevattningssystem på artonhålsbanan var det Lasse som tidigt på morgnarna (långt innan daggpatrullen) åkte runt och vred på och av kranar så att greenerna blev vattnade.


Det där med Örjan och min förhoppning att han ska kunna ta det litet lugnt i sommar förtjänar några ord till. I somras hände det (och det hoppas jag att alla noterade) väldigt mycket på våra banor. Man inte bara klippte gräset, satte nya hål, flyttade teekulorna, tömde papperkorgar och allt det löpande som alltid måste göras utan brister som i vissa fall funnits under flera säsongen åtgärdades. Det märkliga var att detta hände trots att man inte hade mer resurser,  vare sig ekonomiska eller personella, än tidigare år. Snarare tvärtom. Nå, en sen kväll i juni (?) när jag gick några hål så hörde jag brummet av torotrucken och så dök Örjan (och Ann!) upp. Vi morsade och när jag frågade vad de gjorde ute på banan så sent på dagen så svarade de, helt enkelt, att det var litet strul med greenbevattningen så de åkte runt och handvattnade greenerna. Halv nio på kvällen efter att ha börjat jobba vid sextiden på morgonen (och Ann var ju överhuvudtaget inte anställd på banan men det var väl hennes chans att överhuvudtaget få träffa sin man)!


När bilderna ovan togs var Örjan inte längre anställd av klubben. Ändå stod han där i stövlar och arbetskläder en onsdageftermiddag... Ta det lugnt, Örjan! Och välkommen tillbaka!





måndag 24 januari 2011

Inomhusträning för oss vanliga medlemmar

Några av klubbens medlemmar som på egen hand tränar närspel på Golfpunkten.
Vi befinner oss mitt i en av århundradets mest extrema vintrar och ännu ligger snön djup på såväl driving range som övningsgreener. Till och med de (flesta av) de inbitna vintergolfarna har, åtminstone tillfälligt, ställt undan klubborna. Samtidigt blir dagarna allt ljusare och snart står vi där igen, på första tee med en sving som inte är ett dugg bättre än den vi hade i höstas. Förmodligen, åtminstone om vi inte underhållit (eller till och med utvecklat) den, är den sämre.

Golf är roligare om spelet går bra och golfare brukar svära betydligt mindre när deras bollar landar på fairway än när de hittar sidovatten, out-of-bounds eller något annat elände. En god idé är därför att, precis som juniorerna och klubbens olika elitlag redan gjort, börja med teknikträningen i god tid innan banorna öppnar.

Länge fanns det planer på att ordna en lokal för inomhusträning uppe på Nordrona men det projektet gick inte att genomföra. Dessbättre finns landets bästa inomhushall för golfträning - Golfpunkten - alldeles i närheten. I vår blir det, med start om knappt två veckor, träning för oss "vanliga" medlemmar varje söndag kl 15.00. Detta kommer att pågå fram till i slutet av mars.

Leif Modin
Träning innebär (för er som måhända saknar egen erfarenhet av företeelsen) att man övar på någonting för att bli bättre på detta. Man blir, det är åtminstone teorin, bättre på just det man övar. I detta ligger en uppenbar risk. Står man och övar på något som är fel så är det, dessvärre, just att göra fel man blir bättre på. För att träningen ska ge avsedd effekt - dvs att deltagarna bli bättre snarare än sämre på att slå olika golfslag - kommer den att ledas av klubbens pro, Leif Modin.

I nuläget är upplägget något skissartat och exakt hur träningen kommer att läggas upp blir i viss mån beroende på vilka som deltar (och vad de behöver träna på). Klubben har, hur som helst reserverat några utslagsmattor (i nuläget 3 st) kl 15.00-16.00 för den här träningen och på Golfpunkten frinns, som väl de flesta redan vet, möjligheter att även träna närspel och puttning. Vem vet? Kanske kommer deltagarna att plågas med litet regelgnuggning också?

Åtminstone till att börja med kommer ingen föranmälan att krävas men det kan ju ändå vara en god idé att kontakta Leif Modin eller mig (Herman Johnell) om man är sugen på att vara med. Annars är det bara att dyka upp, förslagsvis en stund i förväg. De som gör så kommer att luggas på en femtiolapp vilket alltså är kostnaden (per tillfälle) för att vara med. 

Vintertouren drar igång igen!

Enligt Peter Bergström, som jag träffade på Golfpunkten i går, så fortsätter vintertouren, efter ett l-å-n-g-t uppehåll på lördag. Exakt så sa Peter visserligen inte, men han nämnde att han och Kjell Gustavsson skulle ut och skotta fram teerna.

söndag 23 januari 2011

#1

Kul var det att titta på och kul verkade de ha, de juniorer som kl 16.00 idag, på Golfpunkten sammanstrålade för säsongens första träningspass. Vissa verkade ha hållit sin sving igång under vintern medan andra föreföll något rostiga. Överlag såg det bra ut och framförallt verkade de, som sagt, ha roligt och det är ju det viktigaste.



Den första timmen ägnades åt (nåja) svingträning och därefter blev det närspels- och puttningsövningar. Så är det tänkt att hålla på tills det blir möjligt att träna utomhus.