fredag 27 september 2013

Nedräkning och bansnack

Nu är det den tid på året då det stora samtalsämnet, åtminstone är vad de medlemmar jag träffar i kön på bolaget eller på andra ställen vill veta är "hur länge kommer banan att vara öppen?". Egentligen är det litet lustigt och ett tecken på hur fast de flesta av oss är i tänket att banan är Gamla banan. Niohålsbanan har ju varit öppen året om i ett decennium nu, men det verkar inte riktigt ha sjunkit in. Nu ska jag erkänna att jag inte riktigt har koll på om det i vinter blir så att hela Nya banan kommer att vara öppen eller om det blir så att bara "niohålsbanan" kommer att vara tillgänglig. Förhoppningsvis kommer information om detta att läggas ut på klubbens hemsida?

Vad gubbarna på bilden snackar om vet jag inte exakt. Banan, naturligtvis, men om det är hur längre den (Gamla banan) ska hållas öppen? Kanske. Samtalsämnen har de säkert gott om. Har du förresten kollat utvecklingsplanerna för banorna? De finns under fliken "banorna" på klubbens hemsida. Där kan man läsa mycket av intresse och gör man det så behöver man inte se ut som en fågelholk när något ändrats. Tycker man att något i planen är fel så har man möjlighet att påtala och påverka detta innan planen genomförts och det är ju bättre än, till exempel, skälla på receptionspersonalen när genomförandet är ett faktum. Jag minns ännu hur en medlem (inga namn) gjorde just det när vi , i hans tycke, gallrat för hårt bland träden runt banan. Han påstod att vi under vintern byggt om banan från skogs- till parkbana.

I planen kan man bland annat läsa att hål nr 6 avses kortas till en parfyra och hål sju förlängas till en parfyra. OK, visst vore det skönt att bli av med det apfula skyddsnätet vid sexans tee men bortsett från det är förslaget diskutabelt. Sexan är en bra parfemma för de dryga 90% av klubbens medlemmar som inte når in på två slag och en eaglechans för våra vassaste spelare. Sjuan är vår enda riktigt långa partrea och sedan de tujor som en tid vanprydde det ersattes av en liten kulle ett ganska bra hål. Sådana synpunkter kan man ha om man känner till planen.

torsdag 26 september 2013

Kvällspresslogik

Folk är roliga och man blir aldrig riktigt klok på dem. vad de gillar att läsa, till exempel. Nu når jag drog igång den här bloggen igen blev det en momentan topp i läsarintresset men redan dagen därpå hade besöksfrekvensen sjunkit till samma nivå som den legat på under de månader då jag endast sporadisk postat något inlägg. 

Fast det som verkligen sticker ut är mitt "nu får det vara nog"-inlägg som snabbt blev det mest lästa inlägget någonsin här på bloggen. Det var ju litet lustigt. Å andra sidan så ledde det inte till att en enda k*ft kontaktade oss i valberedningen utan den enda respons jag fick (bortsett från besöksstatistiken och några kommentarer) var från folk som helt missförstått inlägget och trodde att jag ville hänga Brynte i närmsta ek.

Nu när jag lägger ut "vanliga" inlägg med snapshots och stämningsbilder från Sveriges bästa golfklubb verkar folk bry sig sådär. Hmmm, man kanske skulle felka ett elakt påhopp på någon? Det verkar ju folk gilla. Jag börjar förstå hur kvällspressen fungerar.

onsdag 25 september 2013

Höstruff



Höstgolf

Nu går det snabbt. Snabbt förkortas dagarna och snabbt blir banan mjuk och vattenmättad. Snabbt avlövas träden. Men fortfarande går det att spela golf och fortfarande är alla Sveriges bästa golfklubbs hål öppna.


Såhär inbjudande såg det ut igår förmiddag. Innan hagelskuren kom... Roligt ändå att några entusiaster vågat sig ut. men varför envisas alla med att köra vagn?


Textreklam

Det kan aldrig vara fel att smöra litet för klubbens pro så här ger jag LeMo litet gratis reklam. Det skäms jag inte för.

Skyltar är jag, som belant, ingen vän av. Nästan alla skyltar är fula och de allra flesta är onödiga. Är skyltarna fler än två harmonierar de sällan med varandra. Det är bara alltför lätt att sätta upp en skylt och tycka att man åstadkommit något. När jag i söndags klev av tolvans green noterade jag att det fanns inte mindre än tre skyltar där som visade vart jag skulla gå och vilken väg jag inte fick ta (om jag, vilket jag naturligtvis inte gjorde, använde vagn). Det var (minst) två skyltar för många.

Skylten här intill gillar jag dock. Rea i shopen! Rea på rean, dessutom. Nu är det slagläge för den som behöver nya grejor.

Egentligen är det synd att jag har så bra (och många...) klubbor för annars hade jag kunnat fynda ett set smidda Nike för under 4.000 kr. Och det var det dyraste setet...

Det finns gott om drivers och metralwoods att komplettera med. Annars fastnade jag mest för den läckra callawayhybrid som står i bagen med sk demoklubbor. Det kliade onekligen i fingrarna och plastkortet satt rätt löst ett tag...


tisdag 24 september 2013

Hur blir det med fikat?

Hur blir det med VinterTouren i år, undrar ni nog. Jo, det blir ungefär precis som vanligt, åtminstone enligt Lars Runhem som är den som basar över det hela den här vintern.

Den första omgången spelas den andra helgen i november. Samma tider, regler och förutsättningar som förra säsongen med undantag för att man nu återgår till det gamla poängsystemet, dvs att en placering alltid ger samma poängtal.

Själv har jag tillbringat lördagarna i Mariehamn de senaste åren (och det hoppas jag fortsätta med) så jag berörs inte direkt av hur VinterTouren genomförs även om jag följer den med intresse. När jag senast gjorde ett gästspel upptäckte jag, till min besvikelse, att man rationaliserat bort det gemensamma fikat. Eftersom jag varken hade kaffe eller macka med mig så kändes det ju sådär... Lasse sa att det nog blir så i år också fast han ändrar sig nog om det är någon som kan ta på sig att sköta trossen. Hör av er till honom i så fall!

The Major

Apropå det där med att vi har/ska få en klubbchef.

Från styrelsen

I det senaste styrelseprotokollet fångade två saker min uppmärksamhet. Den ena att Lotta Kagan utsetts till general för klubbens 50-årsjubileum (som infaller nästa år) och den andra att man beslutat bygga en ny gärsgård vid klubbhusterrassen. det första beslutet tycker jag är klockrent. Det andra är jag tveksam till. Den nuvarande gärsgården ser visserligen för j*vlig ut men det har den, enligt min uppfattning, gjort hela tiden. Den passar inte riktigt där. Om det verkligen (av säkerhets- eller andra skäl) behövs ett räcke/staket där så kan det ordnas på mer estetiskt tilltalande sätt. Möjligen med någon form av låg häck. Fast enklast och förmodligen snyggast vore att helt enkelt ta bort det uttjänta kreatursstängslet utan att ersätta det med något.

Sveriges mysigaste klubbhus

Har vi Sveriges mysigaste klubbhus? Själv lutar jag starkt åt den uppfattningen. Använder vi det optimalt? Tja, där är jag mer tveksam. Nu är ju stora ytor upptagna av de entreprenörer - pro och krögare - som har sin verksamhet i klubbhuset och även kansli/reception tar en hel del plats. Allt detta är naturligtvis för klubbens verksamhet nödvändiga funktioner och jag gillar att kunna gå in i shopen för att titta på klubbor eller snacka golf med Leif (eller Christian). Att kunna få ett mål mat, en öl eller bara en mugg kaffe på klubben uppskattar jag också. 

Men spikskobaren, eller det rum som förr - när man spelade golf i riktiga golfskor - var spikskobaren är dåligt utnyttjad. Där borde fler medlemmar tillbringa betydligt mer tid. Jag har tidigare föreslagit att krögaren (eller klubben om nu krögaren inte är med på noterna) borde ordna "sports bar" i samband med större TV-sända golftävlingar (majors, Ryder Cup etc) eller andra idrottsevenemang. Själv skulle jag tycka att det vore en höjdare att titta på tex Ryder Cup tillsammans med ett gäng andra medlemmar/golfkompisar och att kunna beställa in lämplig förtäring. En delad taxi in till Norrtälje är inte särskilt dyr.

Andra klubbar (med betydligt mindre trivsamma klubbhus) ordnar en massa alternative (i förhållande till golfen) aktiviteter i sina klubbhus under den del av året då banan är stängd. Bridge (kurser och turneringar), schack och golfrelaterade studiecirklar. Det borde kunna funka även här. Fast större delen av målgruppen kanske är i Spanien eller Thailand den tiden på året?

Nå, en darttavla med belysning borde man i alla fall kunna sätta upp. Jag kan sponsra den.

Nästan 300!

Det har under en tid varit glest mellan inläggen i den här bloggen. Ändå har den haft en trogen läsekrets. Varje dag, trots att ingen nytt postats, har ett drygt trettiotal klickat in på den. Nu när jag lade ut litet nytt material så ökade den siffran blixtsnabbt och i går registrerade räkneverket 298 träffar. Hur, undrar jag, går sådant till? Jag menar, hur vet folk att det lagts ut något på bloggen innan de klickar sig in på den? För det måste de ju, rimligen göra, när besöksfrekvensen nästan tiodubblas från den ena dagen till den andra? Finns det en hemlig telefonkedja? Fascinerande är det i alla fall.

Christians blogg



Ni som gillar golf och som dessutom läser bloggar, ni har väl inte missat Christians blogg?

I bloggen kan man följa ett turneringsproffs ibland ganska grå vardag- Framförallt så får man en god inblick i hur mycket träning en sådan spelare lägger ned. För honom är golfen gott och väl ett heltidsarbete. Inte så konstigt att de spelar bättre än vad vi gör.

Kommer Christian om några säsonger att kunna upprepa den bravad Stenson stod för i helgen? Vem vet. Hittills har han dock varit nästan lika långt från sådana prischeckar som jag själv är. Å andra sidan så har han, till skillnad från mig, åtminstone förutsättningar att komma betydligt närmare dem.

Jag tycker att det är väldigt roligt att vi har en spelare som Christian i klubben. Trevlig, ambitiös, oerhört seriös och talangfull. Det är liksom ett kvitto på att vi faktiskt är en idrottsförening.

Ni som mest bryr er om ert eget spel kan hitta en del smarta träningstips i bloggen.

Pegskrot

Jag gillar de där små skålarna vi har som teemarkeringar, de där som är avsedda att lägga sin (eventuellt) avbrutna peg i så att den inte ligger och skräpar (och slöar klippaggregaten). Fast det verkar vara med det ungefär som med nedslagsmärken och lagningen av sådana. Alltför många golfare verkar vara blinda  eller  för bekväma för att se till att lämna teen eller greenen i det skick de önskar återfinna den. Å andra sidan verkar de orka att böja sig ned för att ta upp peggen om den fortfarande är hel. I söndags tvangs jag spela hela rundan på avbrutna peggar. Folk är inte bara lata, de är snåla också!

måndag 23 september 2013

Passa på!


Idag lossnade en hel del döda löv och ändå var det långt ifrån stormstyrka i byarna. Mera lagom mycket vind för att göra spelet intressant. Snart slår frosten och höststormarna till. Helgen var kanske sista gången i år man kundes spela sommargolf.


Så passa på! Även om vädret kanske verkar grinigt så är det avsevärt mycket bättre än vad en halvmeter snö och 15 minusgrader är.



Röta

Det har ju, de senaste vintrarna, avverkats en himla massa träd här på Sveriges bästa golfklubb. Någonstans borde det därför, rimligen, ligga en fin stock ur vilken man kan ta fram litet kärnvirke för att byta ut den svårt rötangripna stocken på bilden (som sitter till höger om restaurangens dörr ut till i terrassen). Finns det ingen sådan stock så kan det vara något att ha i åtanke när årets motorsågsmassaker tar sin början. Kanske finns det, förresten, någon kompetent timmerman i klubben?

Onödigt fult

En golfbana kan vara en mycket vacker plats. Det är samtidigt bara alltför enkelt att förfula den. Dessvärre finns det alldeles för många, helt onödiga, skönhetsfläckar också på vår älskade Gamla bana.


 Redan på väg in mot klubbhuset står vad som kunde vara en vacker soffa i massiv ek. Den är grå till följd av bristade underhåll och dessutom har någon med rödfärg skrivit "LIFTSOFFA" på ryggstödet. Den fyller möjligen någon funktion men särskilt estetiskt tilltalande är inte arrangemanget.


Runt själva entrén till klubbhuset är det nästan alltid skräpigt. Det borde vara rätt enkelt att avhjälpa, eller hur?


Den gamla gatupratare som står på grusgången mot första tee med ett anslag om att man bör anmäla innan man går ut och spelar fyller säkert ocksåp någon funktion men det är knappast någon estet som ställt den där.


Den i och för sig relativt snygga skylthållaren ger ett spretigt intryck. Borde gå att lösa på ett snyggare sätt.



Att använda baksidan av den till att förvara skyltar som för dagen inte är aktuella spar naturligtvis steg för någon men är inte snyggt och kan i värsta fall, eftersom det som sitter där kan läsas från tee, skapa förvirring.



Vad jag tycker om det anskrämliga skyddsnätet som dominerar landskapet har jag sagt tidigare. Och en soptunna vid första tee? Nja...

Tja, det var några av de skönhetsfläckar man möter när man kommer ut till Sveriges bästa golfklubb. Innan man ens slagit ut. Kanske behöver klubben ett skönhetsråd?

Golfbiblioteket fördubblat!

Det är (äntligen) dags för mig att flytta till ett mindre boende. Rätt mycket mindre, faktiskt, så just nu ägnar jag mig mycket åt att minska ner på volymen prylar jag omger mig med. Idag åkte i stort sett hela mitt golfbibliotek. Det åkte ut till klubben där det alltså nu utgör större delen av klubbens golfbibliotek.

LeMo hjälpte mig att packa upp böckerna och ställa in dem i hyllan.  han hitta genast en som var skriven av hans förste kursledare, den smått legendariske Johnny Anderson. Läs gärna den eller någon av de övriga böckerna.

Man får kanske inte ordning på sin sving genom att läsa böcker men efter läsningen är man i alla fall frustrerad och förvirrad på en högre nivå.

Sparsamhet eller misshushållning?

De här klubborna, som i går var parkerade utanför klubbhuset, skrev jag om i min andra blogg. LeMo, som läser den (också) berättade idag för mig att klubborna tillhör klubbens kassör. Det är väl ett bra tecken, fortsatte han, att kassören är en sparsam själ? Jo, genmälte jag, men det är ju samtidigt en smula oroande att han verkar vara vårdslös.

Fast nu skojar jag visst om allvarliga saker igen... Mittåt! Och, Lennart! Om du lovar att fortsätta att spela med dina fina Slazenger så ska jag gärna sätta dem i bättre skick åt dig. Att reparera gamla träklubbor är ett trevligt pyssel under den mörka årstiden.

Piprökning och golf

Harry Vardon


Många är vi som fått en eller annan score förstörd av vår pro, LeMo. I normalfallet rör det sig om medlemmar som tagit en lektion och sedan blir totalt förvirrade när de sedan försöker att svinga korrekt istället för som de alltid gjort. I går sabbade han min score! Han gjorde det dessutom på ett synnerligen subtilt sätt. Låt mig berätta.

När jag, som jag har för vana, efter att ha hälsat på tjejen i repan (Gunilla) och släntrat in i shopen för att morsa på pron så nämnde Leif för mig att han hittat några gamla foton av bra svingar och att spelarna så gott som på varje bild hade en pipa i munnen. Eftersom jag själv gillar att ibland njuta av en god pipa så vet jag att det inte är helt lätt att hantera en sådan. Det är, på det stora hela, en lika stor konst som att hantera en golfklubba på rätt sätt. Att klara av båda sakerna samtidigt kräver sin man. 

Även om man är en van piprökare så blir ju situationen en annan om man har den tända pipan i munnen när man ska slå en besvärlig drive. Man vill ju, till exempel, inte få rök i ögonen och om man inte har sin andning under kontroll och skulle råka dra i sig en massa rök mitt i baksvingen skulle nog resultatet bli en hostattack snarare än ett lyckat slag. I värsta fall kanske man skulle råka bita av pipan. Eller tappa den.


Jag spelade bra (med mina mått mätt) i åtta hål men vid det nionde utslaget fick jag för mig att jag skulle pröva så jag tog fram, stoppade och tände min pipa. Med den i munnen slog jag dagens dittills enda katastrofala utslag. Utan pipan slog jag en lång, välplacerad draw med samma klubba. Efter ett järnslag utan pipa i munnen skulle jag chippa in bollen mot flaggan. Det, tänkte jag, borde jag i alla fall klara av med pipan i munnen. I helsike heller! En duff flyttade bollen cirka en halvmeter närmare foregreen.

Old Tom
Nå, antingen är jag inte en tillräckligt bra piprökare eller inte en tillräckligt bra golfspelare för att klara det som Vardon och grabbarna gjorde rutinmässigt. Däremot skulle jag utan vidare klara av det som Old Tom Morris demonstrerar på bilden här intill, att puffa på en pipa utanför klubbhuset. Dock tror jag fortfarande att det är en bra träningsgimmick. Ungefär som det där gamla knepet att försöka slå fulla slag med ett potatischips (eller ett mariekex) mellan tänderna och att klara av detta utan att vare sig bita av eller tappa chipset. Vad det nu ska vara bra för...

Bärsäsong!

Att jag inte är någon anhängare av skyltar på banan vet nog de flesta, men den här skylten gillar jag. Den borde alltid vara uppsatt, förslagsvis vid första tee. Nu är det, hur som helst, snart bärsäsong igen. Gör dig själv, din golf och banan en tjänst nu när det börjar bli mjukt i backen och gräset växer långsammare. Plocka ur de klubbor du ändå inte behärskar ur bagen (fast några kan du ju lämna kvar) och lämna bagen hemma. Upptäck hur skönt det är att promenera med en lätt ränsel slängd över axeln och hur lätt det blir att välja rätt klubba.

söndag 22 september 2013

Snyggt!

Idag blev jag glad när jag kom till treans tee. Så ska det se ut på en golfbana! Teemarkeringar och bolltvätt. Inga bänkar och papperskorgar. Jag hoppas att detta genomför på alla hål. De som vill sitta kan göra det vid kiosken och utanför klubbhuset. Där finns också papperskorgar.

lördag 21 september 2013

En septemberlördag på Sveriges bästa golfklubb

I år hämtade sig banan ganska snabbt efter vintern och vi har nu i en månad kunnat spela utan lägesförbättring. Nå, hur som helst så är våra banor, som alltid brukar vara till sin fördel, i ett glimrande skick och de hål som förr kallades niohålsbanan är, som vanligt, bäst.

Alltså styrde jag stegen dit. En annan orsak var att det var knökfullt på Gamla Banan. En timmes väntan för att överhuvudtaget komma ut och förmodligen en del väntan även därefter...

Ann och Örjan lät mig gå med dem. Det var, som alltid, angenämt.

Efter rundan avnjöt jag en öl utanför klubbhuset och det var jag inte ensam om denna sommarvarma septemberdag.

Synd att ägaren till denna fina jagga drabbats av haveri just här. För inte kan väl någon parkera så illa?

torsdag 19 september 2013

Ett nytt inlägg (!)

Men vad kul! Bloggen lever fortfarande! Åtminstone verkar det vara rätt många som läser den även om det varit glest mellan inläggen på sistone. Nå, ryktet om min död, som Mark Twain uttryckte saken, är betydligt överdrivet och jag har varken (även om jag förmodligen borde ha gjort så för länge sedan) gett upp mitt golfande eller slutat blogga. Jag har, helt enkelt, haft en massa andra saker för mig den här sommaren.

Det här inlägget, som jag skrev med glimten i ögat och i syfte att (i min egenskap av hälften av klubbens lilla men, om jag får säga det själv, naggande goda valberedning) väcka litet uppmärksamhet och i bästa fall generera några vettiga förslag på kandidater till ordförande- och andra poster som måste besättas vid höstmötet har lästa av många. En del har förstått det (har jag förstått) och andra har (som vanligt) missförstått vad de läst. De som undrar över vad jag tycker om hur Brynte och andra skött sig kan jag bara hänvisa till den revisionsberättelse jag avgav till vårmötet. Vad jag på rak arm kan erinra mig yrkade jag inte på hjul och stegel för någon av de som axlat ansvaret för klubbens skötsel utan var, som jag själv uppfattade det, tämligen positiv och välvillig i mitt omdöme. Men ibland måste man (åtminstone jag) få skojsa till det en aning.

Så nu kan ni som varit oroliga börja andas genom näsan igen. Dessutom tycks det som om vi i valberedningen (redan!) mer eller mindre fått ihop pusslet. Och vem vet? Kanske gav min lila "brandfackla" litet draghjälp?

De närmsta veckorna kommer jag att ha fullt upp med jobb och annat icke golfrelaterat men vem vet? Kanske åker jag någon dag ut och ser efter hur det står till med Sveriges bästa golfklubb? Och kanske tar jag med mig en kamera (med ett förhoppningsvis fulladdat batteri)...