Söndagen blev en riktig golfdag. Först spelade jag och en kompis (medlem i en annan klubb) niohålsbanan, därefter åt vi krögarens fläskfilé med svampsås (gott!), satt i spikskobaren och tittade på sändningen från europatouren medan vi väntade på Lukas (och vår bokade starttid) för att sedan avsluta med ett varv på artonhålsbanan.
Eftersom jag cyklat ut så spelade jag i kortbyxor men det lär dröja innan jag gör igen. Myggorna var helt vansinninga (och struntade högaktningsfullt i det myggmedel jag gnidit in mig med). Det är svårt att fokusera på slagen när det börjar sticka och klia så snart man ställer upp till bollen. Fast det befordrar snabbt spel, det gör det. Iväg med den bara!
Nu återstår den bästa delen av säsongen. Banorna är i gott skick (och jag hoppas att Örjan och mans mannar inte varit för frikostiga med gödningen när de kämpade för att få igång gräsväxten, för då blir det mycket klippningsarbete framöver, åtminstone såvida vi inte får en torrsommar).
Det upphör aldrig att förvåna mig hur många av klubbens medlemmar som verkar glömma bort vår niohålsbana så snart artonhålsbanan är öppen. Själv tycker jag att niohålsbanan i många avseenden är bättre än gamla banan. Längre och bredare, mer öppen men ändå ligger varje hål för sig (även om det blir en del spill ibland mellan första och åttonde hålen). Framförallt för våra yngre spelare som vill utvecklas som golfare är det en tillgång vi har i niohålaren som, från de bakre kloten, kräver riktigt långa utslag. Möjligheten att spela och träna på två så olika banor som nio- och artonhålaren är oerhört värdefull. Även vi som inte har samma ambitioner eller potential som de långtslående juniorerna bör då och då utmana oss själva genom att spela niohålaren (gärna en dag när det blåser).
Personligen skulle jag gärna se att fler klubbtävlingar lades på niohålsbanan och gärna då att man nöjde sig med en niohålsrond. Nio hål betyder tillräckligt mycket golf för att det ska kännas som en runda men går bra mycket snabbare att avverka än en artonhålsrond. Erfarenheterna från VinterTouren ger vid handen att de allra flesta tycker att nio hål räcker för en ritkig tävlingsrond. Kanske skulle fler anse sig ha tid att stanna kvar på klubben för en bit mat, att vara med vid prisutdelningen och/eller gå ett varv till om ronden inte tog fem timmar? Dessutom skulle vi så här års öka tillgängligheten på artonhålsbanan för greenfeespel.
Nå, i går var det inte slut med golf när jag kom hem. Fiddes väg mot sin första vinst på PGA-touren måste ju bevakas. Dessvärre innebar det att dagens fågelvandring fick stryka på foten (vilket känns litet trist).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar