Lögn, förbannad dikt och statistik

Så har vi då avverkat det, oåterkalleligen, sista medlemsträningspasset på Golfpunkten. Åtminstone för i vår. Vi var en exklusiv skara. Fyra personer stark. Fyra gubber på sex mattor och med en pro gav en hel del men var knappast någon ekonomisk succé. Kommittén får utvärdera vårens övningar och sedan får vi se hur det blir i fortsättningen.

För egen del så har jag bestämt mig för att fortsätta träna. Det känns som om jag är på väg mot någonting stort. Kanske ett singelhandicap väntar? Hur som helst så kommer jag att träna samma tid nästa vecka, dvs kl 15.00 på söndag och om någon vill göra mig sällskap så ses vi vid klubbhuset. Min tanke är att antingen leta upp någon torr gräsplätt på niohålaren för att träna de ack så viktiga korta slagen eller (plan B) att slå egna bollar på rangen. Detta är inte (ännu) förankrat i kommittén men jag kommer hur som helst att föra statistik över den eventuella närvaron av (övriga) medlemmar. Jag kommer också att ha med en termos med kaffe.

Leif Modin har redan aviserat att han kommer att köra träning på rangen/övningsfältet enligt samma modell som vi haft på Golfpunkten, dvs drop-in och femtio spänn per näsa/gång men när detta kommer att börja är, i skrivande stund, något oklart. Det blir., gissningsvis, någon gång efter påskhelgen men så länge kan inte jag vänta.


Rubriken? Jo, den anspelar på att inlägget "En gång till" är det mest lästa sedan jag drog igång den här bloggen. 90 sk sidvisningar hade det (enligt statistikmodulen) och var därmed det i särklass mest lästa inlägget. Utfallet - fyra gubbar - står i så bjärt kontrast mot (det virtuella) intresset att man blir fundersam. 


Tack alla som deltagit! Särskilt tack till Leif och de sista tappra! Vill ni så ses vi på söndag.

Home on the range

Vår nye lagman är en ferm handläggare (och hittills har jag inte hunnit ens sätta mig innan han påbörjat förhandlingen) vilket i dag innebar att jag hann smita ut till klubben medan det ännu var ljust. Jag trodde att det möjligen skulle finnas några snöfria fläckar där solen legat på på niohålsbanan men den var täckt av is och skare.

Istället gick jag ut på rangen och hade snart hittat rätt många bollar som jag kunde slå ut från en av de fyra framskottade mattorna. 

Fast kallt och j*vligt var det och inte gick bollarna särskilt långt heller (i kylan och motvinden). Jag var tvungen att ta till spoonen för att komma förbi 150-markeringen. SKÖNT ATT VI FÅR VARA INNE PÅ GOLFPUNKTEN PÅ SÖNDAG!


Spännande såg LeMo:s nya studio ut. 

Fast det jag mest grunnar över är Home on the range. Jag minns en gammal Acker Bilk-platta som hette Stranger on the shore och hade fått för mig att det var en och samma låt. Fast det låter inte riktigt så. Var Home on the range B-sidan? (Fast det här borde antagligen ha postats på retrobloggen...).

Det blev nog rätt i alla fall

Idag känns ju idén att stå utomhus och träna inte särskilt tilltalande. Även om kvicksilvret ligger på rätt sida om nollstrecket så är den upplevda temperaturen i den kalla och hårda vinden inte särskilt inbjudande. Så det blev nog rätt, i alla fall, att vi tränar inomhus på söndag.

En hjälpsam grabb från Nedre Soppero...

...som läst om hit-och-ditandet med söndagens medlemsträning (och som förmodligen tyckte att det verkade en smula vekligt och jolmigt att hållas inomhus nu när man inte ens behöver ha skoteroverall) hade lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar med tips om en öppen range. Tack! Jag testade den i går (i snålblåsten) och visst var den då (delvis) öppen men även om de skottar fram alla sina utslagsmattor misstänker jag att kapaciteten kan vara för liten. Det lär ju inte bara vara vi utan också en hoper stockholmare som letar sig dit.


Jag och Leif hade tänkt Brollstas range som ett alternativ innan vår egen kan öppna men de har inga planer på att öppna till helgen. Hur som helst så sitter vi fast med vår bokning på Golfpunkten så det vore himla klämmigt om alla kom. Kanske rekorddeltagande nu när det (jag korsar fingrarna) blir sista gången?


Den korta versionen: Medlemsträning på Golfpunkten söndag kl 15.00.

En gång till!

Vi var nog litet våryra när vi i söndags bestämde oss för att förlägga nästa medlemsträning utomhus. Visst är vädret varmt just nu men till på söndag lovar meteorologerna minusgrader. Dessutom är det svårt att hitta en öppen range på rimligt avstånd.

Alltså: Vi kör på Golfpunkten kl 15.00 även på söndag!

Tempus fugit...

... och fort går det också. I Rospeggen läste jag alldeles nyss att jag ska hålla i någon slags studiecirkel i golf som ska börja i mitten av april. Det låter hur kul som helst. Fast antalet platser blir naturligtvis begränsat, så håll utkik på hemsidan om ni vill vara med! Snart (mycket snart) så kommer ni att få chansen att anmäla er (och litet närmare info om vad det hela egentligen handlar om).

Omnia tempus habent

OBS! VI HAR NU BESLUTAT ATT KÖRA INOMHUS ÄVEN SÖNDAGEN DEN 27 MARS! OAVSETT VAD SOM STÅR I DET HÄR INLÄGGET SÅ SES VI ALLTSÅ, SOM VANLIGT, PÅ GOLFPUNKTEN KL 15.00!!! MEN GE INTE UPP! VÅREN KOMMER!

Omnia tempus habent, som de gamla grekerna  romarna sa, eller var sak har sin tid, som vi säger. Att träna golf inomhus har sin tid. Att spela golf utomhus har sin tid.

Egentligen så är det alldeles självklart. Golf är en utomhussport. Och snart är våren här nu är det äntligen vår!

Medlemsträningen kommer naturligtvis att fortsätta men nu är det slut, punkt och finito med att stå och slå bollar in i en vägg. Det var jättebra så länge det var snö och kallt men ändå en nödlösning (som så mycket på våra breddgrader). Vi fortsätter naturligtvis (man ska ALDRIG ändra ett vinnande koncept!) men till Golfpunkten säger vi tack för den här gången!

Planen är, med andra ord, att vi ska träna nästa söndag men att vi då ska vara utomhus. Exakt var vet vi inte ännu. Det beror på vädret och andra faktorer som det inte är så alldeles enkelt att med säkerhet förutse. Förhoppningsvis så finns det nästa helg en öppen driving range i närheten (vår egen lär, i bästa fall, vara ett träsk) eller så hittar vi på något annat. Ni får helt enkelt gå in och läsa bloggen (eller kolla på Sveriges bästa golfklubbs hemsida).

Människans bästa vän

Många (hundägare) envisas med att påstå att hunden är människans bästa vän. Man kan inte låta bli att undra hur deras sociala liv ser ut men klart är att de gillar sina jyckar. Personligen tycker jag att det är en något säregen hobby att gå och plocka upp avföring från trottoarer. Fast det var inte det jag skulle skriva om.


Hundars vara eller inte vara på golfbanan är ett kärt diskussionsämne. Min uppfattning är att golfbanan är till för golfspel och att sådant som stör koncentrationen på golfspelet - det må vara icke golfande sällskap, barnvagnar, mobiltelefoner, hundar eller annat - i princip inte har där att göra. I vart fall inte om man är ute för att spela golf. Är man bara ute och drar runt i största allmänhet får man väl göra som man vill så länge man inte stör dem som spelar golf.


Britterna är pervest intresserade av husdjur. Här får ni hundälskare stöd för er uppfattning.


Mitt roligaste hundminne är från niohålsbanan för cirka tio år sedan. Framför mig gick en man med en stövare som han kopplat till sin vagn. På fjärde hålet hade han pullat sin drive ut i den ganska höga ruffen på vänstersidan och där klev han omkring och letade. Antingen var han helt omedveten om att jag stod på tee och väntade eller så sk*t han högaktningsfullt i det.


Vagnen med hunden stod ute på fairway och plötsligt fick jycken vittring på ett rådjur (eller något annat som intresserar stövare) och for som ett skott iväg mot den lilla skogsdungen mellan vår bana och Akademiska. Efter hängde vagnen  med bag vars innehåll spreds åt alla håll. Husse ropade, förmanade och förbannade men det sk*t hunden lika högaktningsfullt i som husse ignorerat mig och mitt väntande.


En bit in i dungen fastnade vagnen i en hasselbuske och husse hann i fatt. Det tog honom säkert en kvart att få ordning på sin fyrbente vän och att återfinna alla klubbor, bollar och annat som under den vådliga jakten lämnat bagen. Just då kändes det helt OK att vänta. Jag satt faktiskt på bänken och bara njöt. Skadeglädje är också ett slags empati.

...och på söndag är det dags igen!

Dags för veckans medlemsträning på Golfpunkten (som såg ut så här i går precis när solen gått ned). Nu när vårdagjämningen står för dörren, fåglarna har börjat sjunga (!) på morgnarna och det känns i luften att säsongen snart är här så börjar det nästan kännas litet stressigt att få svingen i ordning. Förväntningarna är (som alltid) stora och det finns (som vanligt) inga som helst tvivel om att den här säsongen ska bli den bästa hittills.


Nå, det blir väl som det blir med den saken. Åtminstone vad det egna spelet beträffar. När vi är inne i augusti så kanske det blir så illa att jag inte vinner KM i år heller (men då är det bara att komma igen!). Egentligen så spelar det inte så himla stor roll. Poängen är att försöka. Den store filosofen Homer (Simpson) har konstaterat att "Trying is the first step towards failure" (att försöka är det första steget mot misslyckande") men i det avseendet har han faktiskt fel. Om golf bara handlade om att lyckas så skulle man ha lagt ner eländet för länge sedan.


Som sagt, på söndag försöker vi igen.

Klipp till!

OK, det här är litet fusk (och fuska ska man inte göra, särskilt inte när det handlar om golf) för bilden togs sent i höstas men om kanske bara någon vecka så kommer det att se ut precis så här och det var det jag ville muntra upp er med att visa. Sedan så kan ni ju fundera över grabbens finishpostion (men försök er inte på att göra likadant för då blir det antagligen sträckgips, i vart fall om ni är jämngamla och jämnsmidiga med mig). Bollen har naturligtvis ingen aning om vad som pågår bakom den utan är på väg rakt mot målet. Min egen finish är mer ortodox och jag vill gärna kalla den för kontrollerad. Fast ännu hellre skulle jag vilja kunna klippa till bollen som grabben gör.

Roligt att städa?

Jag är inte mycket för att städa. Trädgårdsarbete undviker jag så mycket det bara går. Ändå missar jag nästan aldrig klubbens städdagar. 

Man skulle kunna tro att det beror på någon slags pliktkänsla men faktum är, hur motsägelsefullt detta än kan förefalla, att jag tycker att det är roligt att vara med på städdagarna. Av skäl som jag varken begriper eller kan förklara finner jag då nöje i saker jag annars undviker att behöva göra. I fjol, till exempel, körde jag röjsåg en halv dag (och hade ont i hela kroppen i en halv vecka efteråt).

Möjligen har det att göra med att det är vår och att jag helt enkelt trivs på golfbanan (även utan en klubba i handen)? Kanske är en del av förklaringen att jag ser fram emot att få träffa en massa kamrater? Eller är det kanske Städscramblen (en av de få tävlingar jag ofta varit framgångsrik i) som drar?

Egentligen spelar det ingen roll. Saker som är bra behöver man varken analysera eller ens begripa. Kanske du också är en sådan som brukar undvika städning och trädgårdsarbete? Kanske har du, just därför, även undvikit städdagarna? Tänk om du är lika konstigt funtad som jag är? Vem vet? Du får snart ven chans att ta reda på det. 

Nu är årets tävlingsprogram färdigt och finns utlagt på klubbens hemsida. Tyvärr är det felaktigt. Av oklar anledning så har man nämligen (och inte för första gången) missat en av tävlingssäsongens absoluta höjdpunkter, nämligen den scrambletävling som - traditionsenligt - spelas när vi hjälpts åt att snygga till banan och klubbhuset på städdagen.


Nu är det ju två städdagar, lördagen den 16 och söndagen den 17 april, och när det är färdigstädat på lördagen hålls klubbens vårmöte. Städscramblen spelas därför på söndagen. Tävlingen är öppen för alla som deltagit under någon av städdagarna och anmälan kan göras endast på plats i samband med dessa.


Närmare detaljer kommer här och på klubbens hemsida.

Årets kortaste rond

Den här helgen har jag jour. Det brukar inte vara särskilt betungande och de förhandlingar man eventuellt måste ta hålls på eftermiddagarna. Dessutom visste jag redan på fredagkvällen att min första förhandling under lördagen skulle börja 15.30. Perfekt, tänkte jag, för då hinner jag spela VinterTouren och sedan åka hem och duscha, byta om och äta lunch.

Naturligtvis var jag tvungen att vara anträffbar på telefon och det var där det sk*t sig. Ett slag hann jag slå och när jag och kamraterna i bollen var på väg fram mot greenen ringde det och sedan var det bara att ursäkta sig, plocka upp bollen och snabbast möjligt ta sig till arresten i Täby.

Det kändes inte riktigt OK. Dels avskyr jag att behöva ha mobilen på mig när jag spelar golf och dels avbryter man inte en rond. Dessutom var det ju ett alldeles underbart väder... Jag undrar vem som vann. Peter såg rätt laddad ut och Lasse gjorde V-tecknet redan på väg till första tee.

Hetast verkade dock Hörting vara som ouppvärmd limmade stickan på nian (där vår boll började) och höll han den nivån hela ronden så bör han ha sopat hem den här omgången ganska enkelt. Nå, jag får väl kolla VT:s hemsida.

Till råga på eländet så måste jag tillbringa även söndageftermiddagen i jourdomstolen så jag missar medlemsträningen på Golfpunkten också. Dessutom är Leif Modin någonstans och åker skidor så man undrar ju hur det ska gå. Dessbättre så har Kjell Gustavsson lovat att agera ordningsman så det bör ordna sig. Men vem, frågar man sig oroligt, kommer att ta bilder? 

Tillfälligt avbrott - 2

Så här gick det, mer i detalj, när vi spelade i lördags:


1. Anneli Holgersson, 35/38 (efter särspel)
2. Helge Johansson, 35/43
3. Thomas Eriksson, 36/38
4. Lars Runhem, 36/38 (scratchpris efter särspel)
5. Jorma Tähtinen, 37/39
6. Arne Andersson, 37/40
7. Kjell Gustavsson, 38/42
8. Tommy Katlsson, 39/43
9. Stefan Angerstål, 39/44
10. Lars Hellström, 40/45
11. Herman Johnell, 40/46
12. Peter Bergström, 42/46


På lördag är Ann tillbaka och då kommer resultatservicen att fungera som vanligt igen. Dvs bättre. Via VT:s hemsida.

Vad är snabbt spel för dig?

Alla har vi väl upplevt att det går långsamt, alldeles för långsamt, på banan? Ronder när vi fått ägna mer tid åt att vänta än åt att spela. Ronder när vi, om det inte var tävling, valt att kliva av efter tretton hål. Eller kanske rentav tvingats att kliva av efter tretton hål eftersom det hunnit bli för mörkt att fullfölja rundan.


Min uppfattning är att långsamt spel är det absolut största problem vi har att brottas med inom golfen. Glöm snömögel, strunta i dåligt klippta greener, bry er inte om folk som gapar och lever om på banan eller som klätt sig som för en dag på badstranden. Det och mycket annat är småsaker, sådant man kan sätta sig över, men långsamt spel är ett hot. Och det är inte jag som säger det. I vart fall inte bara jag. Här är ett exempel ur den internationella debatten. Jag håller med mr Tait om varje ord, varje punkt och varje kommatecken.


Men vad är då långsamt spel? Det har gjorts åtskilliga intressanta undersökningar. Den här sätter fingret på en öm punkt, nämligen att de flesta anser sig själva vara snabba samtidigt som de flesta anser att de flesta andra är långsamma. Det är, som Dundertåget mycket riktigt påpekat, alla andras fel. Och alla har vi naturligtvis synpunkter på vad alla andra skulle kunna och borde göra för att spelet ska gå snabbare.


Det är skitsvårt att ändra på andra. Det är hyfsat svårt att ändra på sig själv men det är i alla fall lättare. Låt oss därför, var och en, nu (snart) när vi äntligen får komma ut på banan igen göra vad vi kan för att spela snabbare. Jag lovar att göra vad jag kan.


Men vad är då snabbt, eller långsamt, spel? För ungefär nittio år sedan, när allt - bilar, tåg, flygplan - gick bra mycket långsammare än idag så klagade man över att vissa matcher i de skotska amatörmästerskapen tog så orimligt lång tid som tre timmar eller mer. Idag tycker många att det gått snabbt när en runda går på dryga fyra timmar. Visserligen är det mesta relativt men här anas en attitydförskjutning. Förr var det normala (och naturliga) att man spelade i tvåbollar, dvs att två bollar var i spel oavsett om man var två, tre eller fyra spelare i bollen. Det var också så att den vedertagna spelformen var matchspel. Nu är, dessvärre, normen fyrbollar och slagspel. Så länge vi inte ändrar vårt sätt att förhålla oss till dessa fundamenta är det naturligtvis en utopi att hitta tillbaka till normala rondtider på tvåochenhalv timme men fyra timmar är fortfarande långsamt.


Vad är det, förresten, för fel i att spela foursome match när vi går ut en lör- eller söndagförmiddag? Det är det absolut förnämsta spelform som finns. Tänk om Sveriges bästa golfklubb kunde profilera sig som en klubb där man självklar spelar match, där foursome inte betraktas som en kuriositet och där spelet går snabbt? Så som det var tänkt från början.


Det vore väldigt kul om någon ville kommentera just det här inlägget.

En söndageftermiddag på Golfpunkten

Per Linder visar hur det ska göras - release och extension och huvudet stilla.

Titta  vilka som dök upp! Jugge och Steve!

Medlemsträningen har också en social dimension. Eller så är det svingteorins finare nyanser som diskuteras?

Träningspassen har nu funnit sin form och god disciplin råder.

En glad golfare med en förlåtande klubba. Inte en enda träff i sweetspot men allt kändes bra.

Fast bollen ska i hål också...

En smart kille

Här intill ser ni en smart kille. Smartare än de flesta. I vart fall smartare än de flesta som ägnar söndageftermiddagarna åt att delta i medlemsträningen på Golfpunkten.


Varför? Jo, därför att han tränar på det som verkligen spelar roll, nämligen på att göra "up and down", på att chippa bollen så att han sedan - enkelt - kan enputta eller, kort sagt, på att förvandla tre slag till två. Det är den största skillnaden mellan hackare och singelhandicapare.


Hur mycket du än tränar på fulla slag (vilket 90% av deltagarna i medlemsträningen lägger 100% av sin tid på) så kommer du antagligen att missa flera greener än vad du träffar. För att ändra på detta så måste du skaffa dig ett långt spel i tourklass. Det kommer du förmodligen aldrig att klara av. Däremot så kan du ganska snabbt förbättra dina scorer om du blir bättre på att få in bollen mot flaggan - med en pitch eller en chip eller något annat slag - när den hamnat en bit ifrån greenen.


I morgon får du en ny chans att vara smart. Vi ses!

En VinterTouromgång i bilder

Betydligt mindre snö än för en vecka sedan och två "solstolar" utställda

Lasse Hellström

Anneli Holgersson

Peter Bergström mäter avståndet innan han missar

Starfältet var övervägande manligt men publiken kvinnlig

Sur? Eller bara genomsur?

Lasse förklarar något för Lasse

Eftersom torsdagsgänget huggit ned alla träd får vi palla upp fågelholkarna

 med avverkningsrester

Fast i själva verket handlar det bara om ett minigolfinspirerat särspel

Helge Johansson gör ett tappert försök att få in sin boll i fågelholken

Och när allt var spelat och räknat hade startfältets enda dam vunnit

Efter särspel tog Lars Runhem scratchpiset

Ett vykort

OK, det kanske är litet bakvänt att lägga ut höstbilder nu när en antydan till vårsol äntligen tittat fram men jag hittade det här när jag städade hårddisken. Några snaps från i höstas. Ni kan antingen bara titta på bilderna eller så kan ni se dem i sammanhang med mitt inlägg om tujorna på artonhålsbanan och mina tankar om vad som passar respektive inte passar på våra banor.

Nu har jag läst det senaste ordförandebrevet...

...och det mesta verkade väl vara bra. Så kom jag till detta:

"De tuijor som stod på altanen tidigare är planterade mellan greenerna på hål 7 och hål 10."

Jag vet att man inte ska gå och önska livet ur någon, inte ens en liten buske, men ändå när jag en förhoppning att de tujor som tydligen planterats mellan greenerna på hål sju och hål tio inte ska klara av flytten. Eller att man helt enkelt gräver upp dem och flyttar dem till något ställe där de passar bättre (eller åtminstone inte utgör ett störande inslag). Måste man ha några träd eller buskar just där? Och om man nödvändigt vill ha det så kan man väl välja en sort som har åtminstone något i roslagsnaturen att göra?


Kommentera gärna detta inlägg!

Hannah

Här är Hannah Arnell. Hon spelar i vårt damelitlag. I sommar kommer hon dessutom att jobba i klubbens kansli.


Just när den här bilden togs var hon glad över att få träffa och träna med sina kompisar i laget.


Hannah har gått medieprogrammet på gymnasiet och håller,  om jag förstått saken rätt, just nu på att framställa den avsomnade klubbtidningen Rospeggen i dess nya inkarnation som webtidning. Det första numret kommer snart ut och sedan blir det visst ett höstnummer också. Vårnumret såg ut att bli hur bra som helst när hon i söndags gav mig några förhandstittar (på, om jag förstått den saken rätt, en sk Iphone) när vi träffades på Golfpunkten i helgen.


Så nu vet ni vem Hannah är när ni träffar henne i sommar. Förresten så är hon också, alldeles nyligen, rekryterad till handicap- och utbildningskommittén.


Naturligtvis så kan hon spela golf också. Riktigt bra golf. I vart fall så såg det helt OK ut när hon och de andra tjejerna tränade. Vill ni se bra golf utan att behöva lyssna på en massa musik och utan reklamavbrott så ta reda på när våra representationslag ska spela i sommar. Det är tillåtet (och gratis) att komma och titta. Jag lovar att lägga ut spelprogrammen är på bloggen i god tid.

Livet är som en påse

Livet är, sa pastor Jansson, som en påse och om jag minns hans predikan rätt så var sensmoralen att det är tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Detsamma gäller, uppenbarligen, för lådor. Beträffande livet så gäller, åtminstone enligt min erfarenhet, att man får vad man ger. Karma, tror jag att det kallas. Hur som helst så finns det nu ute på klubben en låda. Den är, eller var åtminstone i lördags, tom och innehållslös men det beror förmodligen på att det är vinter och att klubbhuset är, om man bortser från lördagmorgnarna, stängt.

Förhoppningsvis, eftersom det är en låda i vilken det är tänkt att vi medlemmar i Sveriges bästa golfklubb (och antagligen även greenfeegäster) ska kunna lägga små (eller större) lappar med, som det står på lådan, idéer och synpunkter, så kommer den snart att fyllas med innehåll. annars så kan man ju, om man inte vill vänta tills klubbhuset öppnar igen "på riktigt" och om man har någon bra idé (eller synpunkt) skicka ett mail till styrelsen@roslagensgk.com. Eller så kan man skriva en kommentar till det här inlägget. man får vad man ger. Karma.