fredag 24 juli 2015

Up and down


För alla oss som inte rutinmässigt jagar birdies handlar golfen mycket om up and down, dvs att med två slag få bollen upp på greenen och ner i hålet. Kan man acceptera detta, dvs hemfalla åt vad de som inte begriper bättre kallar fegspel, blir det fler par och färre dubbelbogeys. Att alltid slå drive från tee för att sedan försöka sig på heroiska inspel (dvs att försöka träffa greenen med en längre klubba än den längsta järnklubba man är hyfsat säker med) ger i längden det motsatta resultatet.

Den här veckan har up and down för mig mest handlat om att kunna ta mig upp ur sängen och sätta ned högerfoten på golvet utan att något går på tok men snart går jag tillräckligt bra för att åka ut till klubben igen. Och fotografera.

tisdag 21 juli 2015

Faktorer

Brynte skriver (i det senaste brevet från klubbchefen):

Det försök som genomförs under 2015 med ny bansträckning har skapat mycket diskussioner. Några tycker att det var bättre förr medan några tycker att detta är bättre. Vilka faktorer som gör att man tycker det ena eller det andra är ibland svårt att få klarhet i.(min kurs) Vi kommer att skicka ut enkät till alla för att få underlag till höstmötet som skall fatta beslut om permanenta nya sträckningen eller återgå till den förra sträckningen. Det är viktigt att återigen påtala att om det skulle bli den nya sträckningen som skall gälla kommer en kiosk och toalett finnas i närheten av tee på hål 9 samt kioskbyggnaden och toaletten vid kiosken kommer att vara kvar.

Det jag aldrig riktigt fått någon klarhet i är vilka faktorer som gjorde att styrelsen tyckte att det hela var en god idé. På S:tAndrews spelas The Old Course baklänges (som väl var som den ursprungligen spelades) en dag varje år. Vi i Sveriges bästa golfklubb kunde ju skojsa till det hela genom att udda år starta från fjortonde (1) tee och jämna år från ettan (6). Det skulle ju skapa omväxling och kunna bli något som skiljer ut vår klubb från andra...

Ont, det gör ont...

Jag har alltid haft bra fötter. Fötter som aldrig krävt någon omsorg och som sällan klagat. I söndags var det enda par golfskor jag kunde hitta ett nytt sådant. Mycket fina (=dyra) skor om kändes väldigt bra på foten. Till att börja med.

Redan på hål fyra (9) kände jag att min högra stortå inte riktigt var kompis med sin sko och jag funderade ett tag på att gena över till elvan (16) för att ta den kortast möjliga vägen till klubbhuset. Dessvärre bestämde jag mig för att gå de första (sista) tretton. I natt sov jag inte en blund. Whisky, Alvedon och voltarengel var alla verkningslösa. Idag kan jag inte stödja på foten. Det första jag ska göra när jag är i skick att ta mig nedför trapporna från min lägenhet är att slånga skoj*vlarna i soptunnan...

måndag 20 juli 2015

Lattjo lajbans


Den digitala tekniken har revolutionerat fotograferandet och nuförtiden behöver man inte ens ta bra bilder för att göra skapliga bilder. Det finns så många finurliga bildbehandlingsprogram som kan användas till all möjlig lattjo lajbans. Till exempel kan man med några klick förvandla ett halvtaskigt foto till något som liknar en halvskaplig akvarellmålning. På det sättet kan man "trolla bort" vanprydande detaljer som skyddsnätet vid ettans (6) tee och den trampolin som står och skräpar utanför klubbhuset. Jag gillar ungar och de ska få ha kul men tycker de inte att det är kul att följa med ut till golfklubben så trycker jag inte att det är rätt koncept att ställa ut diverse lekredskap som saknar koppling till golf. Bygg hellre en minigolfbana. Klubben saknar hål med bildäck, stuprör och brevlåda!

Typiskt!

På torsdag är det (äntligen) en intressant gubbtävling, helt i min smak. Tre klubbor, tolv hål. Det enda som stör mig är att en av klubborna tydligen måste vara en putter. Själv har jag aldrig tagit med en putter på en treklubborstävling när jag fått välja. Någon fördel ska man väl ha av att man kan rulla bollen med andra klubbor? Å andra sidan så skulle man ju kunna leta rätt på någon loftad gammal bladputter med vilken man kan slå långa, låga slag. Fast det blir inget av med det. Inte för min del. Trots sommar och semestertider har jag lovat att tillbringa större delen av torsdagförmiddagen på polisstationen för att hjälpa en klient att reda ut ett olyckligt missförstånd.

Blir det särspel?


Bunkern på femman (10) är större än vad jag minns den. Det ser bra ut. Det är nog den bunker på banan som oftast har besök (eftersom man oftast måste landa bollen kort på den greenen om man inte vill slå sitt tredjeslag från skogen).

Fast idag ska jag jobba. I vart fall till strax efter två. Sedan blir det TV-golf. Så här spännande har det sällan varit inför den avslutande ronden. 

söndag 19 juli 2015

En annorlunda opensöndag


Denna opensöndag då The Open inte kommer att avgöras passade jag på att själv spela några hål på Sveriges bästa golfklubbs egen Old Course. Det var första gången på drygt två år jag spelade där och en del saker har naturligtvis förändrats under tiden. Men jag började hur som helst på hål ett  (6).

En sak som har ändrats är att herrtee inte längre är markerad med gula klot utan med siffran 55. varför begriper jag inte. Det är mycket lättare att identifiera rätt tee om den är markerad med färg än om man ska behöva läsa siffror. Men det finns säkert någon mer eller mindre bra förklaring.

Apropå färg så ska ju flaggplaceringarna vara markerade så att en röd flagga står kort, en gul mot mitten och en vit står på den bakre delen av greenen. Idag hade någon haft litet otur med det på några hål.



Annars så var greenerna mycket bra och just denna morgon behagligt mottagliga. Det är inte varje dag en trött gubbe lyckas få tvärstopp på en järnsjua men idag gick det.

En mycket bra förändring är att de bänkar som förr flyttades runt hej vilt nu har ersatts med fasta diton.



En mer märklig förändring är att Dino nu verkar ha blivit föremål för någon slags religiös kult. Dino är en del av en gammal rotvälta som, på sin ursprungliga plats, var kusligt lik en stor ödla. För en tio-femton år sedan kapades rotvältan och Dino var borta i något år men dök sedan upp på det flyttblock där han sedan dess stått och som nu alltså förvandlats till någon slags altare. Tja... Hmmm...

För att avsluta i en positiv ton så kan jag säga att trettonde hålet (18) är ett förträffligt avslutningshål. På en trettonhålsrunda.

En intressant lördag


Märkligt. Den här lördagen var det perfekt golfväder på Sveriges bästa golfklubb. Däremot var det ospelbart på S:t Andrews så det kan inte vara att de golfintresserade bevakade The Open som förklarade att 12-hålsbanan låg mer eller mindre öde.


På 18-hålaren var det i och för sig full rulle men där handlade det om seriespel för damer. Fast det var ju inte så att alla golfintresserade medlemmar som inte var på 12-hålaren ar ute och tittade på tjejer. Jag undrar vad de gjorde.


lördag 18 juli 2015

Radio!

Nu när det är speluppehåll i väntan på mer gynnsam vind kan man ju inte sitta och glo på en skärm men att ha radion på i bakgrunden medan man sorterar strumpor, diskar eller pysslar med sin golfutrustning är ju trivsamt.

torsdag 16 juli 2015

Lär av tourspelarna!

Ett krånglande knä gör att jag idag ligger för ankar. Bekantskapen med Viask*t har jag sagt upp men via The Opens egen sändning från The Road Hole följer jag det som är mest intressant från det 144:e mästerskapet. The Road Hole, S:t Andrews 17:e (och här ändrar man inte den ordning i vilken hålen spelas!), är ett av golfvärldens mest berömda hål. En parfyra. Nu har jag sett i stort sett halva fältet spela det och ungefär tre (3) spelare har siktat på greenen med sitt andraslag.

För oss handicaplirare är de flesta parfyror lika svåra (eller svårare) än vad The Road Hole är för världens bästa men ändå envisas vi med att nästan alltid försöka nå in på "rätt" antal slag. Det är en viktig anledning till att vi är handicaplirare...