onsdag 30 november 2011

Den sista november


En onsdag alldeles i slutet av november men ändå en hel del bilar på Sverigens bästa golfklubbs parkering. Det är bra. Åtminstone så här års. I sommar hoppas jag att det kommer att vara färre bilar och fler cyklar. Tydligen är det så att höstmötet tog upp det förslag jag lade ut här på bloggen om gratis bagförvaring åt de medlemmar som nästa år väljer att trampa ut till klubben. Redan i somras fick jag någon slags OK av Göran på Team Sportia för någon slags rabattdeal på cykeltillbehör för de som ansluter sig till klubbens cykelsektion.  Det blir väl till att styra upp detta till vårmötet.




Nå, även om det stod en del bilar uppe vid klubbhuset så var det naturligtvis nere på niohålsbanan som de egentliga aktiviteten var. Tydligen tävlas det mån- och onsdagförmiddagar. Om någon vet de närmare förutsättningarna så skriv gärna en kommentar till det här inlägget.






Utanför Lilla Klubbhuset såg det ut ungefär som det brukar göra i augusti (även om det nu var övervägande bärbagar).




Och där inne skrevs, suddades, ljögs och fikades det. Precis som vanligt, med andra ord.



Så här ser det ut

Bloggen lever fortfarande och har skaffat sig en trogen läsekrets. Det är kul och en aning oväntat, särskilt som jag startade den i januari mest för att snabbt få ut information om den inomhusträning vi (Hcp- och utbildningskommittén) då drog igång på Golfpunkten. Så här ser en graf över antals sk sidvisningar från starten och fram till nu ut.

Pausbild

tisdag 29 november 2011

Rätta mig om jag har fel, men...

Den nuvarande och lämningarna av den gamla provisoriska teen på niohålsbanans första hål

...själva idén med att använda provisoriska tees på vintern är väl - i vart fall har jag alltid inbillat mig det - att man ska skona de ordinarie utslagsplatserna. Därför är det (tycker jag) en tveksam idé att placera dessa provisoriska tees på de ordinarie. Då kommer ju folk lik f*rbannat att stå där och trampa på det frostnupna gräset (så länge något sådant finns kvar) eller i leran. Fast jag kanske har fått det hela om bakfoten?

Fotoskola. Lektion 3.


Dagens lektion riktar sig till den majoritet av bloggens trogna läsare som har sk kompaktkameror (eller hyfsat avancerade mobiler). Jag har inte skrivit den själv utan snott den av en kompis jag inte, eftersom han postat den under sitt sk nick på ett forum på nätet, kan nämna vid namn.

Tack, Selim!

Några tips för att ta bättre bilder och att utnyttja kameran på bästa sätt. 

Tipsen vänder sig främst till de som äger en digital kompaktkamera, eller en så kallad. "sikta och tryck" kamera. (Eng. "Point & Shoot"). Jag äger själv en Sony DSC-W1. 

Många av dagens kompakter (Sony, Canon, K&M, Nikon etc.) har gjorts så användarvänliga som möjligt, d.v.s. man siktar mot målet och trycker av. Resultatet blir oftast förbluffande bra och bildkvalitén duger åt de flesta. Men efter ett tag blir man kanske lite mer kräsen och undrar varför vissa bilder inte blev som man tänkt sig. Då är det läge att ta en titt på vad kameran har för finesser och funktioner. Det går nämligen att förbättra bildkvalitén avsevärt om man tar sig lite tid. De flesta kompakter är faktiskt mer avancerade än man tror! 

1. Skärpan. 
Alla kompakter är helt automatiska och ställer in skärpan och ljuset automatiskt när man trycker ned avtryckaren. Naturligtvis bör man sikta på objektet man ska fotografera och hålla kameran så stilla som möjligt. Objektet bör inte heller röra på sig allt för mycket. Bortsett från det, varför blir då vissa bilder suddiga och oskarpa? 

P Mode. För det första skulle jag välja bort Auto Mode. (Den gröna kamerasymbolen). Med kameran inställd på Auto Mode gör kameran alla beräkningar själv och mäter ljuset och avståndet till objektet med flerpunktsmätning. Kameran bestämmer de flesta parametrarna genom ett stort mätområde. 

Ställ om kameran till: P (Program Mode) Nu kan jag välja EV (kompensering av ljuset), Focus (Multi, Center eller givna avstånd). Metering Mode (Multi eller Spotmätning). White Balance ( Auto, Sol, Moln Lysrör eller Glödlampa). ISO (100, 200 400 osv.). Sharpness (Skärpa) Contrast och Color (Färg). 

I P Mode väljer jag Center AF (i stället för Multi AF), vilket innebär att jag får en snävare fokuspunkt. Kameran tar endast hänsyn till det som ryms inom den mycket snävare fyrkanten i sökaren (syns i LCD´n) när den ställer in skärpan och blir mer precis än med Multi AF. 

Ofta har kameran också Sharpness, en skärpeparameter som går att ställa i i tre steg. Default bukar vara i mitten, Normal eller 0. Vill du ha skarpa bilder direkt ur kameran rekommderar jag att skärpan ställs på +. 

Avtrycket. Mig veterligen funkar alla kameror så att när man trycker ned avtryckaren halvvägs, låses fokus precis på det man siktar. Gör det till en vana att alltid trycka ned avtryckaren halvvägs för att låsa fokus. Har kameran en viss fördröjning för inställning av fokuspunkten (skärpan, ljuset osv.) blir inte bilderna skarpa om man trycker hela vägen ned på en gång. Dessutom är det lättare att komponera en bild om man inte vill att det som ska vara skarpt ska ligga mitt i bilden. (Man låser mot objeket och vrider kameran får att få med annat på bilden t.e.x.). 

2. Ljuset 
Samma som ovan. Välj bort Auto Mode då den metoden mäter ljuset över en mycket större yta. Välj P och Center AF i stället. Var noga med hur ljuset är där du riktar kameran. En väldigt ljus himmel gör att kameran kompenserar för att bilden ska bli mörkare. Bilden blir för mörk. Om det är väldigt mycket mörka partier blir det tvärt om, bilden blir oftast alldeles för ljus. I första exemplet kan man välja att rikta kameran mot det mörka partiet vilket gör att det mörka blir ljusare exponerat, men tyvärr blir det ljusa, himlen, för vitt och "urbränt" i stället. Svår situation som kräver en medelväg. Därtill finns en funktion som heter EV. med vilken man kan kompensera ljuset manuellt. - minus och bilden blir mörkare, + plus blir tvärt om. Mycket användbar funktion. 

En annan funktion är Spot. Den mäter ljuset genom en ytterst begränsad yta i mitten på sökaren. Spotmätning bör användas med viss försiktighet då den totalt struntar i ljuset runt om kring. 

Skulle det ändå var för mörkt utomhus kan man höja ISO. Normalt är lägsta ISO 80 eller 100. Genom att höja ISO ger det kameran kortare slutartid och risk för oskärpa p.g.a. att man inte kan hålla kameran stilla elimineras. Nyare kompakter kan ändra ända upp till 1600 ISO! utan att det blir allt för mycket brus i bilden. Exempel är Fuji Finepix nya modeller. 

Mitt på dagen en solig sommardag är ljuset väldigt hårt och skuggorna nästan svarta. Stora kontraster alltså. Inte ideala fotoförhållanden faktiskt. Är det däremot molnigt samma sommardag blir kontrasterna mjukare. Hade det varit molnigt jämt hade det varit mest idealiskt för kamerans sensor. Sensorn på en kompaktkamera är väldigt liten i förhållande till den i en systemkamera vilket gör att den har mindre dynamiskt omfång. (Dynamiskt omfång: skillnaden mellan väldigt ljust och nästan svart.). Här har de flesta kameror en funktion som heter just Contrast (Kontrast), vilken kan ändras förhållande till ljussituationen. Default är Normal. Ökad kontrast + och minskad -. Vid soliga dagar rekommenderar jag - minus och molniga dagar + plus. 

Hur ska man då göra när man vill ta en bild i starkt motjus där motivet är i skugga? Blixt! Förutom den automatiska blixten brukar det finnas ett läge för manuell blixt. Den manuella blixten brukar kunna ställas in i tre lägen; Normal, - minus och + plus. Mät först ljuset mot bakgrunden så att den blir rätt exponerad. Rikta sedan focus mot objektet och tryck av. 

3. Färger och färgbalans 
Beroende på vilken dag på året och tidpunkt på dagen ändras färgtemeperturen. White Balance (Mäts i Kelvin-grader). Kameran har oftast Autoläge, Sol, Moln, Lysrör och Glödlampa. Autoläget funkar oftast ganska bra, men brukar på de flesta kameror ha (stora) problem med glödlampsljus (Bilderna blir gula). Färgtempertursinställningrna (White balance) funkar endast i kamerans P Mode. 

De flesta kameror är inställda för att funka optimalt i dagsljus, helst mitt på dagen och utomhus. Skulle man t.e.x. få konstigt blått färgstick i bilden vet man att färgtempen inte stämmer. Det kan bero på att det är molnigt och mitt på dagen, men med mer ljus än vad den automatiska färgbalansen klarar av. Molnigt väder ger faktikst intensivare ljus än sol! Det blir blåstick. 

Något som kamerans automatiska färgbalans har svårt med är snö en solig dag. Snön blir nästan blå. Samma sak fast tvärt om med inomhus-ljus. Det är då man kan ställa White Balance manuellt. Jag kör alltid på Sol när det är soligt ute och på Moln när inget av solen syns. Ibland kör jag på Auto när det är blandljus. 

FärgstyrkaVad gäller kamerans färgstyrka, finns det i regel tre lägen i Color (Färg) Normal, - och +. Samma som med skärpan, vill man ha färgglada bilder direkt ur kameran väljer man + läget. 

Hoppas denna lilla guide kan hjälpa till för att ta ännu bättre bilder.


Precis som vanligt

För de av bloggens trogna läsare som undrat (eller rent av börjat bli en aning oroliga) så kan jag
meddela att det är precis som vanligt. Med Kjelle. Karl´n är så glad att han knappt fastar på bild.

Vitt och rött

Nu är det definitivt de röda flaggorna som gäller. Och de röda bollarna...

måndag 28 november 2011

Alternativ aktivitet


Så här års, när det (faktiskt) börjar bli en liten aning motigt att spela golf kan man med fördel hoja in till huvudstaden och uppsöka den gamla pantbanken. Nu är det mer blues (eller kanske snarare R&B) än jazz men ölen är (fortfarande) god och så även stämningen. Rekommenderas.

Grattis, Leif!





Så har då klubbens professional, Leif Modin, äntligen lyckats med det jag själv gjorde i fjol; att vinna en vintertourtävling såväl netto som brutto. Sådant kräver sin man. Eller kvinna. Eller golfare. Hur som helst så är det bra gjort (även om jag inte var med).


Här har ni de fem bäst placerade:



1Leif Modin3635Vinnare efter särspel o bruttovinnare



2Stefan Molitor4335




3Anneli Holgersson4339




4Mikael Sundsten4939




5Lars Norblad5039













Snart är den hemska vintern här


Så har då den första snön kommit. Is på vattenhindren. Nu är, snart, den hemska vintern här. Fyll magen med granbarr och gå i ide. Eller spela vintertouren...





Ändå log solen idag över Sveriges bästa golfklubb. Man hade gärna suttit med en kall öl - nej, stryk det - en kopp kaffe i solen framför klubbhuset och med intresse studerat kamraternas förehavanden på ettans tee.




Det hade man gärna gjort om inte artonhålsbanan och krogen varit stängda. Något som är fullkomligt i sin ordning så här alldeles efter första advent...




På den bana - niohålaren eller "Nya banan" - som alltjämt (och året om) är öppen var det, som vanligt, full aktivitet.




Och inne i klubbhuset gick det (faktiskt) att tigga till sig en kopp kaffe. (Tack, Lasse!)

lördag 26 november 2011

Fotoskola. Lektion 2. Hur tar man bra bilder?


När man har en kamera är det dags att börja ta bilder. (Och vet du inte hur man ska använda kameran så ställ in den på auto tillsvidare.) Helst bra bilder. Men vad är en bra bild? Det avgör du, dessbättre, helt själv. Ser du inte skillnad på bra och dåliga bilder är du, på ett sätt, lyckligt lottad för då spelar det ju ingen som helst roll hur resultatet av ditt knäppande blir. Tycker du att andra tar bra bilder men att dina egna bilder är kass så är du också lyckligt lottad. Då ser du ju i alla fall skillnad på bra och dåliga bilder. Sätt dig och titta - verkligen titta - på några bilder du tycker är bra och fundera över vad det är du tycker är bra med dem. Gör sedan samma sak med några bilder du tycker är dåliga. Det är faktiskt ett väldigt bra, kanske rentav det enda, sättet att utveckla sin förståelse för vad som gör bra respektive dåliga bilder.


När du tycker dig ha identifierat några saker som gör bilder bra respektive dåliga så gäller det helt enkelt (fast som så mycket annat som är enkelt när man väl kan det så är det hur svårt som helst i början) tänka på och tillämpa dem när man ska ta bilder. Därför är det bra om listan inte är alltför lång. Precis som med svingen så får man ta det hela steg för steg och koncentrera sig på en eller kanske två saker i taget. Annars blir man bara snurrig och det blir varken slag eller bilder bättre av.


Vill du ha "kött på benen" så kan du gå till biblioteket och leta rätt på någon bok som handlar om bildteori. Där kan du läsa grundläggande saker om komposition, färglära och annat som alla bra fotografer (medvetet eller intuitivt) använder sig av. Vill du lära dig mer om det rent tekniska handhavandet av din kamera så rekommenderar jag instruktionsboken. Den brukar räcka ett tag. Därefter blir det biblioteket (eller bokhandeln) igen för att tita i någon bok om grundläggande fototeknik (det där om bländare och slutare, bildvinklar, brännvidder och allt annat jox som är bra att ha litet hum om).


Fast viktigare än att läsa (och faktiskt viktigare än att titta på andras bilder) är att plåta själv. Det är som med golf. Många exponeringar blir det innan man någotsånär konsekvent får hyfsade bilder. Precis som man måste slå många hinkar på rangen och hacka sig runt ett tröstlöst antal ronder innan det blir någon riktig ordning på slagen.


Själv lärde jag mig på filmtiden, dvs den tid då man hade film i kameran. Det var inte så dumt. Dyrt var det dock så man hade inte råd att trycka på knappen hur ofta som helst. Det har man nu. Med de digitala kamerorna är det praktiskt taget gratis att plåta. Fast alla verkar inte ha fattat det. De är lika sparsamma som man var när det var film i kameran. De tar en bild och sedan får det vara. Ofta tittar de inte ens i displayen hur resultatet blev.


Det enklaste knepet för att få bra bilder är att ta många bilder. Många bilder av samma objekt. Ska du fotografera en person så ta inte en bild. Ta tio. Går det att ställa in kameran på seriebildtagning (dvs att den matar på så länge du har avtryckare nedtryckt) så gör det. Ju fler bilder du tar desto större är sannolikheten för att någon av dem blir bra. Här är fotografering inte riktigt som golf. När omständigheterna medger det så har man som fotograf hur många mulligans som helst. Utnyttja det. Se till att ha ett rejält stort minneskort och ett fulladdat batteri. Se sedan till att kortet är fullt och/eller batteriet tomt när du är färdig. Då kan jag nästan garantera att du tagit åtminstone några bra bilder. Att de övriga 99%:en är skräp spelar ingen roll. Det är bara att radera dem. Att litet nonchigt ta upp kameran, ta en exponering och sedan - utan att ens kontrollera resultatet - vara nöjd är för de som verkligen har koll på vad de sysslar med (och inte ens de brukar göra så).


Sammanfattning av lektion 2 i Hermans Fotoskola: För att ta bra bilder måste man ta bilder. Många bilder.

fredag 25 november 2011

Saker som händer en vanlig dag i november. På Sveriges bästa golfklubb.



Det gäller att ha koll på hur det faller både när man puttar och när man lägger dränerings- och avloppsledningar. Annars blir det aldrig bra. Här ovan håller Örjan på och läser av hur det lutar (men inte på green).




Det ska, nämligen, bli en ytavrinningsbrunn i ruffen till höger om fairway, efter vägen, på hål två med avlopp ut i dammen på tolvan. Kommer att bli kanonbra.




Och på tolvan blir det nya  tees. Större och bättre.




Brynte ser nästan litet smånöjd ut.

torsdag 24 november 2011

Grispatrullen


Natten mellan måndag och tisdag hade Sveriges bästa golfklubb påhälsning av vildsvin som varit och bökat bland annat på fjortonde och artonde hålens fairways. Fast när jag hann ut för att plåta så hade grabbarna på bilden nedan redan fixat till det hela och dessutom har Dala täppt till den glipa i elstängslet där han tror att grisarna tagit sig in. Därefter har det inte blivit något mera bökande så förhoppningsvis var skadegörarna på rätt sida om stängslet när han åtgärdade det.

Stötta torsdagsarbetet!


Det gör mig alltid varm om hjärtat att se medlemmar som gör en handfast insats för sin klubb. De på bilden (som får vara anonyma) gjorde rent i fågelholkarna efter den säsongen. Och det behövdes! I 85 av 91 uppsatta holkar hade fåglarna gjort... vad det nu är småfoglarne gör när de har det livat. Tycker du att det verkar trevligt? Är du rätt för att klättra på stegar så finns det en massa andra roliga saker man kan ägna sig åt - leka med motorsåg, gräva upp stora stenar eller bara stå och hänga på lämpligt redskap och snacka med sina kompisar (det där sista låter ju precis som golf!) - medan man väntar på att det ska bli fika. Kolla in torsdagsgängets egen hemsida.

onsdag 23 november 2011

En enkel sak

Jag funderade på det där med att uppmuntra folk att ta cykeln (och inte bilen) till klubben. En sak klubben skulle kunna göra vore att tillhandahålla gratis bagförvaring åt de medlemmar som cyklar. Själv hojade jag i somras i alla väder med en liten bag på ryggen men det hade varit bra mycket bekvämare (och förmodligen trafiksäkrare) utan det bagaget.

R&A om rondtider

"For ‘normal’ golf, it is still important for administrators to set targets for round times. As stated above, there is not a ‘one size fits all’ model for round times, but it is important that the targets are achievable without being too soft.

Two-ball rounds should take no more than 3 hours 10 minutes; three-balls should take no more than 3 hours 30 minutes, and four-balls no more than 3 hours 50 minutes.

If slow play has become an issue at your club, course or resort then strong and decisive action should be taken to resolve the problem."

Hjälp Brynte!

Glöm inte Höstmötet!

Visst verkar han ha något på hjärtat, vår ordförande Brynte? Men vad? Det är rätt, ännu en bildtextare...

Höstgolfvett


Nu är alltså artonhålaren stängd men niohålsbanan är fortfarande öppen. Som vanligt gäller provisoriska tees/greener vid frost. Vissa brukar ha svårt att förstå detta, särskilt som flaggorna står kvar på de ordinarie greenerna, men vid frost är det de provisoriska som gäller. Man sätter inte ens sin fot på en ordinarie green då. Här kan ni läsa varför.


En annan sak många verkar ha svårt för är att spela golf utan rollator. De går även när det är mjukt i backen och skjuter sina överlastade bagar framför sig som vore det plöjningstävlan snarare än golf de ägnar sig åt. Orkar man det så är man inte klenare eller har sämre rygg än att man klarar av att bära en fem-sex klubbor i en lätt bärbag (pencilbag)

tisdag 22 november 2011

Fotoskola. Lektion I. En bra kamera


En kul grej med den här bloggen är all positiv kritik jag fått. De flesta som uttrycker sig positivt gör så om bilderna. Det är kul (även om många bilder jag lägger ut är s**t). Å andra sidan så har jag fotograferat bra mycket längre än vad jag spelat golf och jag är i alla fall singelhandicapare med kameran.


En vanlig kommentar är att "han har en väldigt bra kamera" eller variationer på det temat. Det är i viss mån riktigt. Jag har flera bra kameror. Samtidigt är det lika fel som att tro att ett bra slag beror på att spelaren har en bra klubba. Det går att slå helt värdelösa slag med de bästa av klubbor precis som man kan ta hemska bilder med en oerhört avancerad (och dyr!) kamera.


Den första lektionen i min lilla fotoskola är därför: Det är inte kameran som tar bilden; det är fotografen. Precis som i golf, med andra ord. Och precis som i golf (eller ännu mera så) handlar det om att se. Att visualisera slaget, förlåt, bilden. Det är med ögonen snarare än med kameran man fotograferar. Kameran är bara ett tekniskt hjälpmedel för att fånga det man ser. Precis som klubban är ett hjälpmedel får att utföra det slag men sett. Och precis som i golf så kan man strunta i visualiseringen och bara knäppa och hoppas på det bästa. 


Naturligtvis så finns det bättre och sämre kameror men på det stora hela så kan man ta bra bilder med i princip vilken kamera som helst, bara man känner dess begränsningar och kan hantera den. Precis som man kan spela golf med i princip vilka klubbor som helst. Ett tourproffs skulle spöa mig utan att anstränga sig med ett halvset felviktade sk*tklubbor med spruckna skaft.


Men vad är då en bra kamera? Återigen så är det precis som med golf. En bra kamera är en kamera som du känner dig bekväm med och kan hantera. Vissa gillar bladklubbor och deras fotografiska motsvarigheter vill förmodligen ha en avancerad systemkamera. Den som spelar med "förlåtande" klubbor kanske känner sig mest hemma med en "point-and-shoot" i autoläge?


Den bästa kameran? Det är enkelt. Den bästa kameran är den du har med dig. Själv har jag aldrig lyckats ta en bild med en kamera som ligger hemma...


På bilden ovan syns fyra av mina (digitala) kameror. Den jag använder mest är den längst till höger, en rätt billig Canon (PowerShot SX130IS). Det som är bra med den är att man kan ta tekniskt (hyfsat) bra bilder med den, att den är lagom stor för att ha med sig i golfbagen och att den inte är så dyr att man behöver bekymra sig alltför mycket om den skulle förolyckas. Jag har flera åtskilligt mer avancerade (och bättre) kameror som inte riktigt platsar i golfbagen men som jag föredrar om jag är ute enbart för att ta bilder.


Sammanfattning av lektion I i Hermans FotoSkola: Ska du ta bilder måste du ha en kamera. Med dig. Och använda den.

Vad snackar de om?

-Vadå naturskyddsföreningen?
-Nya backteen på 13:e kommer att bli skitball, ankorna får väl ducka!

Apropå snack så är det inget sådant om vilka som är de viktigaste personerna på en golfklubb. Banchefen och pron. Inte för att förringa de insatser som görs av alla andra men det hela handlar ju om att spela golf under så bra förhållanden som möjligt och på ett så bra sätt som möjligt och för det är vi amatörer beroende av professionell kompetens. Fast nu tänker jag inte smöra mer för Örjan och Leif. Men vad säger de? Vi kör en bildtextfråga igen...

måndag 21 november 2011

Höstruff

Monster!


På artonhålaren är det inte bara vagn- och bilförbud. Banan är stängd. Så litet förvånad blev jag när jag skulle spela in på tolvan och fick syn på en grävare i 20-tonsklassen...




Visserligen så hade Örjan förvarnat mig om att man skulle bygga nya tees på det hålet men tee brukar inte ligga bakom green. Fast det blir säkert kanonbra. Nu får de som inte har någon som helst avståndskontroll en 20-25 meter bakom green att stanna sina vådaskott på. Det blir väl bra, Kjell?

WO?

Nyss hemkommen slår jag på datorn och går in på VinterTourens hemsida för att se hur det gick för Modinarna i helgen men... De verkar inte ens ha spelat! Annars verkar det ha varit som det brukar även om det riktiga föret inte velat infinna sig.


I sammandraget drar Thomas ifrån och det kan bli ett drygt försprång att ta in.


VINTERTOUR, 2011-2012, TOTAL POÄNGSTÄLLNING, OOM



19 nov.

SpelareTotalt
1Thomas Eriksson375,9
2Stefan Dellert319,3
3Leif Modin286,8
4Örjan Persson284,6
5Christian Modin268,3
6Tommy Ohlsson266,8
7Anneli Holgersson262,2
8Ann Persson248,5
9Sören Andersson235,8
10Melker Andersson209,7

fredag 18 november 2011

Fullt blås!

Att artonhålsbanan är stängd för säsongen innebär inte att Örjan och grabbarna kan luta sig tillbaka. Visserligen behöver de inte klippa greener eller skära nya hål på ett tag men det är mycket annat som ska hinnas med innan snön kommer. I år har de kört med stora lövblåsen (den som sitter bakpå traktorn) och nedan är Örjan i färd med en mindre variant. Han och Dala höll, när jag var ute med kameran, på och snyggade till runt fjortons green. Tog ner några träd och litet annat pyssel.


Fast riktigt mycket kommer att hända nu när en stor grävare är på plats. En ny damm (på hål 14) och några nya tees står på programmet.

torsdag 17 november 2011

Everything looks better in black and white...


Och oavsett vad man må tycka i just den frågan så kommer snart vitt att vara den färg som dominerar landskapet. Först kanske som ett frostlager, ungefär som på bilden ovan, men ganska snart i ryggknäckande snö som ska skottas undan från gångvägar, garageinfarter, tees och greener. Eller? Hur blir det med niohålsbanan denna vinter? Ska vi bjuda vintern stången eller ska vi vika ner oss så fort det kärvar till sig? Kanske ska vi köra skidtävling på lördagmorgnarna när vintern verkligen kommer? Allvarligt. Det tål i alla fall att tänka på. 


En fin vintersportupplevelse fick jag och Lukas en vinter när vi, strax efter jul, hade spelat oss runt niohålaren. Det var kallt men inte mycket snö. När vi gick från åttan mot nians tee hörde vi ett rytmiskt, svirrande ljud som vi inte riktigt kunde placera. Det visade sig vara Anneli som fått långfärdsskridskor i julklapp och som åkte varv efter varv efter varv runt den lilla ön i Johandammen.

Spännande!

Den här säsongen är far och son Modin - båda professionals - med och slåss på VinterTouren. Åtminstone så länge underlaget är gräs. Kul! Och med är de i allra högsta grad även om en gammal vinterräv alltjämt håller förstaplatsen på OoM. Kanske blir det ändring på lördag?

VINTERTOUR, 2011-2012, TOTAL POÄNGSTÄLLNING, OOM







Spelare
Totalt
1Thomas Eriksson
321,1
2Leif Modin
286,8
3Christian Modin
268,3
4Stefan Dellert
267,7
5Örjan Persson
261,8
6Anneli Holgersson
252,2
7Tommy Ohlsson
247,2
8Sören Andersson
235,8
9Kjell Gustavsson
183,7
10Peter Bergström
163,9

Vad säger Lasse?


Vi kör en bildtext igen. Posta era förslag som kommentarer till detta inlägg. Bilden är från tidigt i maj.

Naket


Nakenhet upprör (vilket är rätt egendomligt då det ju är det mest naturliga man kan tänka sig) många. Varför? Kanske därför att men ser så mycket? Nu, när lövträden står nakna, gör man det. Ser mycket. Att se mycket (och klart) är nyttigt om man förstår vad man ser. Så här års, på en golfbana, kan man se vilka träd som bör få stå kvar och vilka man kan ta bort. Till exempel. Nakenhet är inte alltid vacker (även om den ofta är det) men den är alltid avslöjande.



onsdag 16 november 2011

Nu då?

Ja, Herman. Jag ska ta bort tujorna, jag lovar...

OK, lustigkurrar, vad har ni för förslag till bildtext nu då?

Nu är det slut!


Nu är det, oåterkalleligen (och hur oåterkalleligt kommer snart att framgå) höst. Knappt ett löv sitter kvar på träden. Frost i gräset om morgnarna och is på vindrutan. Snorhalt för oss som hellre går eller cyklar. Själv har jag under dagens lopp (med livet som insats) gjort bådadera (och åkt båt och kört bil men varken flugit eller färdats med tåg, man kan inte hinna med allt).




Det har varit på nåder vi (eller ni) spelat de senaste veckorna. Trots den globala uppvärmningen så lever vi fortfarande i ett land där vintern är en realitet och Bore kung. Åtminstone några månader om året.




Fast idag sken solen och framåt lunchtid hade termometern hittat ett läge strax över nollstrecket. Jag hojade hem, greppade min Nikon och satte mig i bilen för att åka ut och kolla läget på Sveriges bästa golfklubb. Jag liksom kände att någonting var i görningen...




Och visst var det så. Har man levt så länge (och så intensivt) med någon som jag levt med den här klubben utvecklar man (om man inte är helt hopplös) till slut någon slags intuition. När jag kom ut var Örjan  i färd med att plocka in flaggorna och teemarkeringarna på artonhålsbanan.


Foto: Örjan Persson


Örjan är en fin och känslig grabb. Till skillnad från somliga. Jag såg hur han led. Att stänga en bana för säsongen är aldrig kul så jag sa:"Äh, jag gör det! Håll i kameran." Tja, vad ska man säga? Han är inte bara en väldigt bra banchef, han är (vilket han själv verkade rätt överaskad av) också en inte oäven fotograf! (fast det kan ju, åtminstone delvis, ha att göra med att jag ställde in kameran på auto innan jag lämnade över den.)





Rospeggen!





Redaktör Hannah har snitsat till ett nytt nummer av Rospeggen. Det ser mycket bra ut (och väldigt fina bilder är det också även om texten fått väl stort utrymme).