Ungefär vid den här tiden på året drabbas jag av insikten att slagspel egentligen inte är särskilt kul och att slagtävling är en djupt deprimerande sysselsättning som alla som inte är scratchspelare borde slippa. De två senaste (för min del) klubbtävlingarna var tämligen trista tillställningar. Långsamt spel och efter några bollar out-of bounds på sexan var alla realistiska möjligheter till en anständig score borta i För Ros Skull. I Nationalen fick jag, efter två mindre lyckade hål mitt i ronden, kämpa som ett djur för att ta mig till sextonde hålets green.
Under samma tid har jag haft nöjet att spela flera matcher, såväl singel som foursome. Det har varit hur kul som helst och spännande. Även de matcher i vilka jag befunnit mig på den sidan som dragit det kortaste strået.
Egentligen så borde man bara spela match.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar