torsdag 31 juli 2014

Speltempo

Den enda snigel jag sprang på under dagens runda

En krånglande vrist - jag tror att det är en skada/inflammation jag ådragit mig i tennishallen vars nya golvbeläggning och jag inte är bästa vänner - gjorde att jag under de sista nio hålen av dagens rond förflyttade mig tämligen långsamt och, särskilt i motlut, illa grinande. Trots detta hade jag inga som helst problem att hålla speltempot, i vart fall inte att hålla jämna steg med mina kamrater i bollen.

Vi spelade oss runt Nya Banan på fyra timmar och några minuter (enligt Sven-Ove), höll rygg på framförvarande parti och drog ifrån bollen som startade bakom oss. Inte särskilt snabbt men klart OK för en fyrboll som spelar "tävling".

Upplevelsen bekräftade vad jag redan hade på känn, nämligen att ens fysik och hur snabbt man går har en underordnad betydelse för hur lång tid det tar att spela en rond. Tidstjuvarna är att söka på annat håll.


Back in Business

Så var årets tävlingspremiär avklarad. Det gick sådär. Hooken satt som en smäck och de gånger den inte gjorde det så slog jag riktigt tjänliga slag med lätt draw. Duffade några chippar. Skickade några wedgar till fel postnummerområde och puttade... som ett fyllo. Nå, det blev ett gäng par på kortet till slut men det berodde mest på att jag fick spela från röd tee och då är det ju som att stjäla godis från småbarn att göra par på parfemmorna bara man låter bli att slå bort bollen.

Kjell, som jag blivit lottad att spela i par med, kämpade på bra men med kuslig precision lyckades vi synka vårt spel så att vi streckade samma hål och gjorde våra trepoängare på samma hål. Sådant betalar sig illa i bästboll... 33 poäng (räknat i huvudet i värmen så det kan vara +/- en eller annan pinne) är ju inte direkt någon vinnarscore.



Bengt var som vanligt trevlig. Ända tills vi satt oss ned efter ronden. Då frågade den f*n mig, som ju varit tämligen osynlig det sista ett och ett halvt åren - om jag märkt vilken trevlig stämning det blivit i klubben. Ska man behöva ta sådant? Jag bara frågar...

Nå, jag tycker fortfarande att Bengt är trevlig och jag förstår hur hans fråga var menad. Och visst har han rätt. Nu har jag, som sagt, inte varit så frekvent förekommande på Sveriges Bästa Golfklubb under en tid (har helt enkelt inte känt något som helst sug att spela golf och då istället ägnat mig åt andra saker) men visst får man känslan av en trevlig och avspänd golfklubb när man är här.




Sven-Ove känner jag från Höghandicaprundorna för något år sedan. Han har utvecklats en hel del som golfare men får inte riktigt ihop delarna till en bra score. Desto mer imponerar hans totala entusiasm för spelet! Man behöver inte ha ett lågt handicap för att trivas och ha roligt på en golfbana.


När jag satte mig i bilen för att åka hem var det Stenson som var sommarvärd och i brevlådan låg Svensk Golf. Är eländet igång igen? Vi får se. Nu ska jag leta rätt på voltarengelen och se till min ömmande vänstervrist

onsdag 30 juli 2014

Pensionsutbetalning


I morgon ska jag göra debut i gubbgolfen och få min första pensionsutbetalning. Inte så att jag gått i pension men den gamla bloggkameran (se bilden ovan) gjorde det förra våren. Det var Lasse N som köpte den och det hade jag mer eller mindre glömt (och jag har ju inte varit särskilt synlig ute på klubben på sistone) men när jag i går ringde Lasse angående lottningen av liktåget så påminde han mig om vår oavslutade affär och lovade att ta med pengarna. En hedersprick! Det kommer att bli en av de få tävlingar jag ställt upp i och gått plus.

tisdag 29 juli 2014

Roslagen Pride

OK, jag hade ju tänkt komma ut på torsdag... men inte på det här viset! Här hoppades jag på några trevliga timmar mixed bästboll eller, i värsta fall, att damerna inte skulle räcka till... Eftersom mitt medlemskort är förlagt/förkommet och då jag inte kan erinra mig de fyra sista siffrorna så kunde jag inte logga in och kolla lottningen så jag besvärade Lasse N. Han förklarade att jag var inlottad i tävlingen men att jag ska spela med en annan gubbtjyv! Det blir första gången jag spelar mixed bästboll i ett samkönat förhållande. Känns litet queer... Hmmm... Man kanske ska spela i kilt?

Mögel!

Förresten så köpte jag en ny bag senast jag var ute på klubben. Jag hade nämligen mina klubbor (två set) stående i mitt skåp. Där hade de stått sedan jag senast ar ute och spelade (någon gång i september i fjol) och säväl bagar som headcovers befanns nu vara svårt angripna av mögel när jag tog ut grejorna. Yuck! Bara att kassera eländet, gå in till LeMo och rycka fram plasten.

Visserligen är det suveränt att vi har tillgång till en fullsorterad pro shop på klubben, inte minst när ett akut behov av nya grejor oväntat uppstår, men just det här köpet kändes aningen onödigt och detta särskilt då de bärbagar som stod i skåpet var mina favoriter. Det var PING-bagar av modeller som inte tillverkas längre utan har ersatts av nya, sämre, versioner.

Nu är förmodligen (läs: förhoppningsvis) jag den ende av klubbens medlemmar som är tillräckligt korkad för att lämna grejorna i förrådet över vintern men jag vill i alla fall utfärda en liten varning så att ingen annan råkar ut för samma sak. Det finns roligare anledningar att köpa grejor av LeMo...

Comeback?


I fjol höstas satte jag mig ned och gjorde ett överslag. Resultatet blev att jag, som medlem i två klubbar, hade kommit billigare undan om jag istället för att betala mina medlemsavgifter hade spelat all min golf mot greenfee. På Bro Hof...

Mitt synnerligen lågintensiva golfande avspeglades här på bloggen genom en motsvarande inaktivitet. I år har det inte varit bättre. Hittills har jag spelat nio hål en synnerligen blåsig dag i juni. Det gick ungefär som vanligt. Varken bättre eller sämre. Om det är upplyftande eller nedslående är jag inte riktigt klar över.

Upplyftande var att den bana jag spelade - Nya banan (eller rättare sagt den del av den som förr var vår niohålsbana) - var i bättre skick än jag någonsin spelat den förut. Greenerna var hur bra som helst men det har de ju varit förut. Det som överaskade mig var konditionen på fairway. Snyggt jobbat, Örjan & Co! Nu kanske fler av klubbens medlemmar får upp ögonen för vilka bra hål vi förfogar över på andra sidan om parkeringen?

På torsdag kanske jag gör comeback som tävlingsspelare. Formen verkar ju vara OK, i vart fall spelar jag inte påtagligt sämre än vad jag gjorde för två år sedan. Eller för fem år sedan. Träning är, tydligen, överskattat... Nu erinrar jag mig, osökt, en kommentar den gode LeMo lät undslippa sig för rätt länge sedan. För femton år sedan eller kanske ännu längre sedan. Hur som helst var det på den tiden min ambition var att bli singelhandicapare. Jag tränade intensivt och på allting, något som LeMo uppmärksammade. Exakt hur orden föll minns jag inte men det han uttryckte var att jag tränade mer än killarna i elitlaget och att det var märkligt att jag inte spelade bättre. Det borde naturligtvis ha fått en pollett att trilla ned men bättre sent än aldrig. Nu vet jag min nivå och att den är stabil. Träning påverkar den inte. Inte heller påverkas den av att jag inte tränar. Eller spelar.

Kansket i stycket ovan står för att jag är anmäld till torsdagens seniorgolf men att det är ovisst om jag kommer med. Tävlingsformen är nämligen bästboll mixed med lottade par och det lär väl vara fler damer än herrar anmälda. Vi får se om jag får dansa. Annars kanske jag gör ett nytt försök. Nästa år eller så... Då blir det säkert ett nytt inlägg här i bloggen.

Skulle det, som det så vacker heter, sk*ta sig så finns det en chans att jag i stället gör comeback på tävlingsscenen i helgen då min andra klubbs (Ålands GK) KM spelas. Jag har nämligen erbjudit mig att gå caddie åt en kompis.