torsdag 31 januari 2013

In(ter)aktivitet?

Det häringa nätet sägs ju vara ett interaktivt forum. Med det förstås (åtminstone har jag fattat det så) att kommunikationen är dubbelriktad. I den här bloggen kan man således kommentera de inlägg som görs (och även de kommentarer som görs till inläggen). Men det är det v-ä-l-d-i-g-t sällan någon gör. Det tycker jag är aningen trist. Nu har jag ju dessutom vässat litet och tagit bladet från munnen vad gäller långsamt spel. Fast de som ägnar sig åt sådant är kanske inte så snabba i repliken heller? Eller så är de inte tillräckligt intresserade av golf för att läsa en golfblogg i januari. Vad vet jag? Men nog verkar det mera inaktivt än interaktivt, det gör det.

onsdag 30 januari 2013

Trött på vinter!


Det är ju något alldeles fasansfullt det där vita eländet - det må vara is eller snö - vi ska behöva dras med flera månader varje år. Själdödande! Mental istid! Jämför med den lilla bilden till höger (som togs senast jag var ute på banan, den 26 oktober i fjol). Grönt, rött, gult, guld - en massa underbara färger. Även om det var några minusgrader så ser det ju i alla fall varmt ut. Vart tog den där globala uppvärmningen vägen?


Att ge det en chans till

Minns ni hur artonhålsbanan var förr? Då den verkligen var en skogsbana, då fairways verkligen var smala och man inte bara nästan säkert blev av med bollen om man missade fairway utan man faktiskt riskerade att gå vilse om man dristade sig att leta efter den? Det var på den tiden då drivers oftast hade stålskaft och även om man börjat göra klubbhuvudena i metall så var de fortfarande lika små som de gamla, riktiga, träklubborna. Det var då när en riktig boll hade en vätskefylld kärna omlindad med gummitråd och ett mjukt balataskal som sprak om man så mycket som tittade snett på bollen. Dessutom var bollarna sällan runda ens när man tog dem ur asken. Herregud vad tufft spelet var då! Många av dagens nybörjare skulle antagligen börja gråta om de utsattes för något liknande. Riktig golf, typ... Och en sak till. På den tiden, när vår bana var ett riktigt litet skogsmonster och spelet var nästan övermänskligt svårt så var fyra timmar maxtiden för en artonhålsrunda. Maxtiden. Som i den längsta tid det överhuvudtaget under några som helst förhållanden var acceptabelt att en runda någonsin tog. Oavsett vem som spelade. Även en åttiofemårig nybörjare som var blind på båda ögonen och tog sig runt banan på kryckor förväntades göra det under fyra timmar. Och gjorde det också. Vilka tider...

Sedan dess har väldigt mycket hänt. Vår bana har successivt blivit alltmer förlåtande. Den saknar egentlig ruff. Fairways är breda och för varje år försvinner allt fler av träden. Och skulle man ändå lyckas slå sin boll så in i bängen snett att den hamnar i skogen så är undervegetationen röjd så att man oftast inte bara hittar den utan även kan spela den. Och vilka klubbor och bollar vi har! Runda bollar som går en mil alldeles spikrakt bara man daskar till dem litet lätt, drivers med slagytor som en smärre kontinent och järnklubbor som vem som helst kan slå långt och rakt med. En nybörjare utan bollsinne kan idag slå bollen på ett sätt som då endast de som kunde spela golf klarade av. Under samma tid har folkhälsan och medellivslängden förbättrats. En pensionär är idag inte en halvsenil person som står med ena foten i graven och den andra i en potta utan en tämligen ung, rask och aktiv individ.

2012 kunde en artonhålsrond, särskilt om det var tävling, ta runt sex timmar. Det är något alldeles förskräckligt! Själv slutade jag under det året att delta i klubbtävlingar, bland annat för att jag helt enkelt inte vill utsätta mig för något så fullkomligt vedervärdigt som sextimmarstempo. Eller ens femtimmarstempo. Då jobbar jag hellre. Eller rensar ogräs. Eller genomgår en rotfyllning utan bedövning. Av samma skäl undvek jag att spela artonhålsronder på bokade tider. Hellre smet jag ut och gick några snabba hål när banan var mer eller mindre tom. Nu har jag inte ens ett juste handicap och börjar känna mig alltmer marginaliserad som golfare. Möjligen borde jag dra den slutsatsen att det man håller på med i klubben inte är vad jag gillar och att jag därför borde hitta något annat sätt att spela golf, men riktigt så långt har jag inte kommit ännu.

Jag vet inte hur det är med er. Några av er måste ju uppenbarligen gilla att snigla sig fram längs banan eller i vart fall tycka att det är alldeles OK. Problemet är att oavsett om ni (vilket jag innerligt hoppas!) är en liten minoritet så är det ni som sätter tempot när ni är ute på banan. Personligen tycker jag att det ni ägnar er åt är alldeles åt helskotta! Ni borde antingen lär er att ta er runt banan på det sätt som även klubbens klenaste och uslast spelande medlemmar klarade av förr i tiden eller hålla er undan så att ni inte uppehåller spelet för andra. Faktiskt. Nå, jag tänker ge det här en chans till men blir det ingen bättring så vete tusan om jag ids hålla på med det här annars helt underbara spelet längre. Åtminstone inte på de premisser man spelar som medlem i Sveriges bästa golfklubb.

Vi ses i vår!

PS. Gråt inte, ni sengångare. Ni spelar som riktiga tourproffs...

Tillräckligt svårt

På klubbens hemsida har man nu lagt ut svaren på den enkät som gjordes för en tid sedan för att ta reda på vad medlemmarna tycker om olika saker i klubben. Av det nedan inklippta framgår att medlemmarna inte vill att banan (och med banan brukar i Sveriges bästa golfklubb avses 18-hålaren eller Gamla banan) ska göras svårare. Det är en klok synpunkt. För banan är först och främst en bana för medlemmarna av vilka majoriteten spelar som folk gör mest, dvs mediokert. Och långsamt. (Bloggen väjer inte för obekväma sanningar...)

Många klubbar (med bättre ekonomiska resurser) har lagt ned stora pengar på ombyggnader, främst av sina greenområden, och i de flesta fall har de passat på att göra sina banor svårare. Medlemmarna i dessa klubbar spelar inte ett dugg bättre än vad medlemmarna i Sveriges bästa golfklubb gör. Inte snabbare heller. Hur kul de tycker det är att deras pengar använts för att göra deras bana svårare (och rondtiderna högre) får väl de klubbarna göra egna enkäter om. För egen del noterar jag att Visby GK den gångna säsongen kröp till korset och vidtog en rad åtgärder för att få kontroll över de långa rondtiderna i spåren av att man klade ned X miljoner kr på att förstöra (min åsikt) vad som  var en av landets absolut trevligaste banor. Nu har man klippt upp ruffarna på strategiska ställen och vattnar de nya, snabba och ondulerade greenerna mjuka för att folk ska komma runt.

Ibland är jag glad över att vi inte har en massa miljoner som ligger och skvalpar för även om vi just nu har hyfsat klokt folk i ledningen så leder sådant alltför ofta till att frestelsen att börja "förbättra" banan blir för stor. Skulle vi komma dithän så hoppas jag att det här enkätsvaret inte glöms bort.


  Instämmer helt Instämmer delvis Instämmer inte alls Har ingen uppfattning Medel Svarande Inget svar
Banan sköts på ett bra sätt 391 148 5 14 2,71 558 7
Banan utvecklas kontinuerligt 235 258 17 47 2,43 557 8
Banan bör göras svårare 33 111 361 48 1,35 553 12
Våra banarbetare är hänsynsfulla för att få spelet att flyta bra 438 94 4 20 2,81 556 9
Områden runt reception och restaurangen är trevligt utformande och välskötta 316 221 12 5 2,55 554 11
Det finns tillräckligt med parkeringsplatser 368 149 27 9 2,63 553 12
Totalt 2,41 560 5

tisdag 29 januari 2013

Nystart


Hängde på låset gjorde jag när golfhallen nyöppnade kl 16.00 idag. Det kändes inte att det var tre månader sedan jag senast höll i en klubba. Inte förrän efteråt...


Det mesta är bekant sedan i fjol. Samma mattor, samma bollar, samma nät och samma dekor. Men Henke har gjort något med (eller åt) sin sving.



Klart bättre än i fjol är den nya mattan på puttinggreenen. Närmare (gissningsvis) åtta på stimpen än de läskiga dryga tolv som den gamla mattan hade. Nu känns det plötsligt relevant att träna puttning (och det är heller inte lika slitsamt som att dunka bollar in i nätet).




Den här blanka 2,5-kilos havsöringen landade jag på nyårsdagens förmiddag. Årets säsong har börjat bra!
Nu är det väldigt länge sedan jag rörde en klubba, såg en tävling på TV, var inne på någon golfrelaterad hemsida, läste i en golfbok eller ens tänkte på golf. De senaste reklambladen från förbundet - Svensk Golf - gick obläddrade till pappersåtervinningen och den vedervärdiga Golf & Affärer (eller vad den nu heter) fann direkt sin plats bland soporna. Vissa saker måste helt enkelt brännas.

Men... I går fann jag mig plötsligt hålla en spoon (en Cleveland Classic) i handen och litet senare konstaterade jag att Wood och Woods vunnit varsin tourtävling. Plötsligt var jag inne på Sveriges bästa golfklubbs hemsida och om jag fattat informationen där rätt så öppnar klubbens egen golfhall i eftermiddag. Man kanske skulle offra en timme och en femtiolapp för att se om det känns bra/kul att slå litet bollar och slänga litet käft. För helt har nog inte den här kroniska åkomman gått över. Jag har bara haft en bra period.


Saxat från hemsidan:


Golfhallen öppen!


Du hittar oss i gamla FORDS lokaler, mittemot badhuset.
Vi har tre utslagsplatser och stor puttinggreen!
Det kostar 50 kronor och du får slå så mycket bollar du vill och putta så länge du vill. Du som är upp till 15 år får träna/pröva på gratis medan övriga juniorer får betala 25 kronor.

Öppettiderna kommer att vara följande:
Tisdagar och torsdagar 16-20.
Lördagar och söndagar 12-16.

Är det många kan hallen vara öppen längre och vice versa.
Passa på att börja träningen inför en spännande säsong, och glöm inte att ta med en kompis, granne, arbetskamrat eller annan bekant som kan få pröva på att spela lite golf!