torsdag 30 juni 2011

Delat särspel?


Efter dagens träningspass spelade killarna i elitlaget en slags enmannascramble där var och en spelade på två bollar och hela tiden måste spela från sitt sämsta läge. Det är inte lätt. Försök själva så får ni se. Eller, gör inte det, förresten. Det blir antagligen inte särskilt kul och kommer att ta en evig tid...


Fem hål spelade de (från vitt, naturligtvis) och med ett hål kvar att spela låg Sebbe på par. Enormt bra! Sedan, på trettonde, hände något och när han hålat ut låg han och Kricken lika på två över par. Då följde ett improviserat särspel i form av ett inspel mot artonde hålets green men när inte det räckte för att skilja dem åt förklarade Martin (vår assisterande pro) att det var för mörkt att fortsätta spelet och att det hela därför fick betraktas som oavgjort.

onsdag 29 juni 2011

En gratislektion

När jag känner att något är fel med min sving brukar jag sätta mig och titta på den här filmsnutten några gånger. Om det gör någon egentlig nytta vet jag inte men skada kan det knappast. Känns bra gör det hursomhelst och en sak är säker: Om jag kunde göra som Hogan gör på bilderna så skulle banrekordet vara i farozonen.


Jag har lagt ut länken i vintras på min retroblogg men eftersom jag har en känsla av att inte alla som läser den här bloggen är intresserade av gamla klubbor och spel med sådana så lägger jag ut den även här. Det är visserligen en gammal sving men fullt modern och fortfarande den bästa. Någonsin.


Titta och njut (och lär)! Själv tittar jag just nu extra noga på sekvensen (ca 1:38 in i filmen) där Hogan slår wedgar.

Distansarbete

Mitt arbete är, så här års, ganska fritt. Jag har inte så många förhandlingar eller andra sammanträden inbokade men rätt mycket att göra. Ofta behöver jag alla faciliteter som finns på kontoret - facklitteratur, dator, skrivare, fax mm - men ibland har jag inläsningsarbete och då behöver jag bara de papper jag ska läsa in, kanske en penna och så förstås den f*rbannade mobiltelefonen.


Så var det i morse och då kunde jag sitta och jobba en stund utanför klubbhuset med en kopp kaffe till hands. Ingen dum arbetsplats. Fast suget att få gå ut på banan kändes nästan ännu mer än vad det brukar göra när jag sitter vid mitt skrivbord så när kaffet var slut åkte jag till kontoret...

tisdag 28 juni 2011

Häng på Friskisgolfen!

Nu är vi fyra som anmält oss till sommarens... Friskisgolf. Apropå mina synpunkter på namnet så utspelades en rätt festlig dialog i shopen i går där Leif och Martin stod när jag klev in, fortfarande svettig och andfådd efter den raska cykelturen. "Vi måste hitta på ett annat namn" sa Leif. "Varför?" frågade Martin. "Herman tycker det" svarade Leif. "Ja" sa jag "jag tror att friskis skrämmer många golfare. Det verkar för hurtigt och frisksportigt på något sätt." Leif och (särskilt) Martin tittade litet försynt (men ändå väldigt tydligt) på min svettiga uppenbarelse och jag insåg att mina invändningar just fallit.

måndag 27 juni 2011

Hur det kan kännas

Det blev cykel ut till klubben i kväll också. Med bagen på ryggen. Fast jag fuskade litet och lämnade kvar den på klubben när det var dags att vända hemåt. I bagen hade jag ett halvset, några bollar och några peggar. Plötsligt var det åter en njutning att vara på banan. I går kväll kändes axlarna som en betongbjälke (om det nu kan göra ont i sådana) och jag applicerade ungefär en halv burk tigerbalsam på dem. Nu känns de bättre. Så kom jag att tänka på att det brukar kännas ungefär så här just den här kvällen och då kändes plötsligt saknaden efter Roslagsmaran inte längre lika svår...

18 eller 9 hål?


Söndagen blev en riktig golfdag. Först spelade jag och en kompis (medlem i en annan klubb) niohålsbanan, därefter åt vi krögarens fläskfilé med svampsås (gott!), satt i spikskobaren och tittade på sändningen från europatouren medan vi väntade på Lukas (och vår bokade starttid) för att sedan avsluta med ett varv på artonhålsbanan.


På eftermiddagen såg himlen tidvis hotfull ut och vid något tillfälle tyckte vi oss höra åska i fjärran. Det befarade skyfallet uteblev dock, däremot blev det paraply upp respektive paraply ned ett antal gångar.


Eftersom jag cyklat ut så spelade jag i kortbyxor men det lär dröja innan jag gör igen. Myggorna var helt vansinninga (och struntade högaktningsfullt i det myggmedel jag gnidit in mig med). Det är svårt att fokusera på slagen när det börjar sticka och klia så snart man ställer upp till bollen. Fast det befordrar snabbt spel, det gör det. Iväg med den bara!


Nu återstår den bästa delen av säsongen. Banorna är i gott skick (och jag hoppas att Örjan och mans mannar inte varit för frikostiga med gödningen när de kämpade för att få igång gräsväxten, för då blir det mycket klippningsarbete framöver, åtminstone såvida vi inte får en torrsommar).


Det upphör aldrig att förvåna mig hur många av klubbens medlemmar som verkar glömma bort vår niohålsbana så snart artonhålsbanan är öppen. Själv tycker jag att niohålsbanan i många avseenden är bättre än gamla banan. Längre och bredare, mer öppen men ändå ligger varje hål för sig (även om det blir en del spill ibland mellan första och åttonde hålen). Framförallt för våra yngre spelare som vill utvecklas som golfare är det en tillgång vi har i niohålaren som, från de bakre kloten, kräver riktigt långa utslag. Möjligheten att spela och träna på två så olika banor som nio- och artonhålaren är oerhört värdefull. Även vi som inte har samma ambitioner eller potential som de långtslående juniorerna bör då och då utmana oss själva genom att spela niohålaren (gärna en dag när det blåser).


Personligen skulle jag gärna se att fler klubbtävlingar lades på niohålsbanan och gärna då att man nöjde sig med en niohålsrond. Nio hål betyder tillräckligt mycket golf för att det ska kännas som en runda men går bra mycket snabbare att avverka än en artonhålsrond. Erfarenheterna från VinterTouren ger vid handen att de allra flesta tycker att nio hål räcker för en ritkig tävlingsrond. Kanske skulle fler anse sig ha tid att stanna kvar på klubben för en bit mat, att vara med vid prisutdelningen och/eller gå ett varv till om ronden inte tog fem timmar? Dessutom skulle vi så här års öka tillgängligheten på artonhålsbanan för greenfeespel. 


Nå, i går var det inte slut med golf när jag kom hem. Fiddes väg mot sin första vinst på PGA-touren måste ju bevakas. Dessvärre innebar det att dagens fågelvandring fick stryka på foten (vilket känns litet trist).

söndag 26 juni 2011

Kurvan pekar uppåt!



Grafen ovan är statistiken över antalet sk sidvisningar för bloggen. Nyss sprängde vi (eller snarare ni) 2000-vallen för innevarande månad (som det dessutom är några dagar kvar av!).

Varning!

Gå inte på det där med att fysisk träning är nyttigt! Nu har jag cyklat hela helgen (med bagen på ryggen) och burit mina klubbor (till råga på eländet helset + paraply + regnställ + kamera + etc etc) varje dag så om det verkligen var nyttigt att utsätta den mänskliga organismen för sådana övermänskliga ansträngningar så borde jag vara stålmannen nu. I själva verket så kan jag knappt gå. Eller röra mig. I vart fall inte utan att det gör väldigt ont i stort sett överallt...

Om träd och buskar


Vattenhinder och bunkrar i all ära, men få saker väcker sådana känslor som träd på en golfbana. Ta eken som vaktar greenen på det fjortonde hålet eller de två höga tallarna som ofta(st) hindrar en att slå en fade mot flaggan på fyran. (Och tallarna som vaktar tians green mot inspel från högerkanten ska vi inte ens tala om.)



Den gamla suraplen på fyran har genom åren stoppat hundratals utslag men åtminstone jag kommer att sakna det trädet när det till sist ger upp. Likadant är det med trädet (och jag måste ta reda på vad det är för sort) bredvid femmans green.




De tre små björkarna i högerkanten av fairway på åttan gör mycket för det hålet. Efter ett nästan perfekt utslag där man varit bara aningen för girig (eller helt enkelt tappat bollen litet åt höger) är de plötsligt väldigt mycket i spel och begränsar klubbvalet om man tänker ta linjen över dem eller sätter diket till vänster om fairway i spel om man tänker spela sig förbi dem.




Den vackra eken intill det tolfte hålets green gör visserligen att gräset växer dåligt på den del av greenen som ligger i dess skugga men det är ett pris som åtminstone jag gärna betalar.  Alla de nu nämnda träden hör till. De stod där när banan lades ut och bidrar, såväl spelmässigt som estetiskt, till att göra banan till vad den är. Förr eller senare kommer de att falla för åldersstrecket och då får bankommittén problem. Ska de ersättas? I så fall med vad? (För det är inte snutet ur näsan att så där rakt av ersätta en stor ek när den väl ramlat omkull.)




Förhoppningsvis så står de kvar under den tid jag har kvar som golfare men hur det än blir med den saken så hoppas jag att de, när den tiden kommer, inte ersätts med  något som överhuvudtaget inte passar in i miljön. Som de gräsliga tujorna mellan sjunde och tionde hålens greener, till exempel.. Det vore, i mina ögon, betydligt bättre (och snyggare, nu när asparna är borta) med en ren gräsyta mellan greenerna. Något egentligt säkerhetsproblem föreligger inte eftersom de flesta ändå lägger sig kort på sjuans utslag och om någon enstaka boll skulle rulla bort mot tians green så är det inget som någon lär skadas livshotande av.

lördag 25 juni 2011

Blodprovet (vad var det jag sa?)


Man måste fråga sig: Att slå bort fyra premiumbollar och vinna sex Pinnacle (med klubbmärket), är det en rimlig utdelning? Svaret är ja, obetingat ja. Det är (bland annat) därför jag ser så nöjd ut på bilden ovan (och tack, Björn, för att du skötte kameran!).


Man ska akta sig för att vara tvärsäker. Framförallt så ska man akta sig för att göra tvärsäkra uttalanden om hur något ska komma att bli i en osäker framtid. Det gäller i livet i allmänhet och i golfen i synnerhet. Därför, och för att jag är en i grunden ödmjuk person, har jag aktat mig noga för att ställa ut några säkra prognoser i min blogg. Såvitt jag kan påminna mig så har jag bara (tvärsäkert) lovat två (2) saker (och ni kan ju bläddra bland inläggen för att kolla att jag minns rätt), nämligen (1) att greenerna skulle vara bra senast till midsommar (vad var det jag sa?) och (2) att lag Birgitta Lund skulle vinna Blodprovet (vad var det jag sa?).


En annan sak man ska akta sig för är att säga "vad var det jag sa", så det ska jag sluta med. Det är lätt hänt att man blir ansedd som dryg om man säger så (precis som man riskerar att anses som dryg om man säger att man ska vinna en tävling innan den ens har börjat). Till mitt försvar kan jag bara säga att jag förr var något av en besserwisser men att jag vet bättre nu.


Scramble är en spelform som många rynkar på näsan åt (fast det är minst lika många som gillar den skarpt). Själv tycker jag om lagspel och just scramble är en sällsynt intressant form av lagspel. Det är märkligt hur man kan tussa ihop några väldigt olika spelare och få ett resultat som är bättre än summan av delarna (om ni förstår hur jag menar). En faktor är naturligtvis att man inte behöver bekymra sig om sin egen score (och hur den förhåller sig till ens handicap). En annan faktor är att man, utifrån förutsättningarna, kan (eller inte kan) hitta ett fungerande upplägg för spelet. Allt som i slutänden räknas är ju lagets score. Just det lyckades jag, Birgitta, Camilla och Johan 100%-igt med i dag. Tack, lagkamrater!


Ska man vara petnoga (eller gnugga in det, vilket man också bör akta sig för) så hissade jag varningsflagg för thurbanlaget och de kom tvåa...


Nu blir det inga fler tvärsäkra förutsägelser på ett tag. Man vill ju inte bli betraktad som en dryg en...

fredag 24 juni 2011

Midsommarafton på Sveriges bästa golfklubb


Jag hade hoppats att krögaren skulle servera sill (och hade han gjort det så hade jag låtit honom servera en liten nubbe till) men midsommarlunchen fick istället bli en Toast Skagen (god) med en kall pilsner (mycket god). Efter denna stärkande måltid och en stunds vila (efter cykelturen) var jag redo att gå några hål. Fast det gick väldigt långsamt och kändes därför lagom att kliva av efter tretton hål.


En sak man kan fundera över är vad det är som folk gör som tar så vansinnigt mycket tid när de är ute på golfbanan. Två saker de tydligen inte hinner med är att laga sina nedslagsmärken och att kratta efter sig i bunkrarna. Fast det är kanske tur att de slarvar med det, för annars hade vi kanske sjutimmarsronder?




Greenerna är nu mycket bra. Jag slog alla puttar för hårt och fick dryga returer när jag inte träffade hålets bakkant. Förmodligen så var det därför (inte för att jag slog för hårda puttar utan för att greenerna är bra) som jag irriterade mig på de slarvigt (eller inte alls) lagade märkena.




En annan sak jag kunde sysselsätta mig med (förutom att agera banarbetare) var att plocka smultron. Direkt i munnen, alltså, så jag fick dessert också. Satt fint!

Ett anspråkslöst förslag

Kjell Gustavsson och jag stod häromdagen och snackade i klubbhuset. Det är i sig inget ovanligt och knappast något att blogga om. Vi gillar att snacka. Nu snackade vi om Plängpokalen, hur väl den tävlingen tagits emot och hur bra det fungerar i år. Kjell nämnde att det framkommit önskemål om någon liknande tävling i singel match. Själv spelade jag i min ungdom rätt mycket tennis och på den tiden (och kanske fortfarande?) hade varje tennisklubb en sk stege.

En stege är till för att stimulera till matchspel under tävlingsmässiga former. Det finns en massa olika modeller men grundprincipen är att spelarna först seedas så att man får en lista (eller stege) där den starkaste spelaren står överst och den svagaste längst ner. Sedan får de spelare som står under utmana de spelare som står ovanför och försöka att klättra i stegen.

Någon egentlig slutsegrare får man inte men det är naturligtvis mycket prestige i att hålla den översta platsen liksom det är en sporre att förbättra sin position. Hela grejen är att det ska spelas många och tuffa matcher.

Jag sa till Kjelle att samma koncept borde fungera precis lika bra för golf och jag lovade att ta fram ett utkast till regler för en sådan stege. Det har jag gjort nu. Dessvärre så kommer jag (fråga inte varför) inte åt min mail annat än från kontorsdatorn och min plan är att undvika kontoret under helgen. Därför läggar jag ut förslaget här. jag vet att Kjelle läser bloggen ibland. Dessutom så får ju ni andra en chans att tycka till om idén som sådan och om mitt förslag. Gör gärna det i kommentarsfältet nedan. Alla synpunkter (särskilt smarta förslag till förbättringar) är välkomna!


Förslag till regler för golfstege


Spelformen är singel matchspel över 18 hål. Matcherna spelas scratch men med tillämpning av den sk sunningdaleregeln som innebär att så snart en spelare är två (eller flera) hål upp i matchen lämnar han sin motspelare ett slag per hål. Matcherna ska spelas på någon av Roslagens GK:s banor.

Följande klassindelning tillämpas:

A-klass 0 – 11,4
B-klass 11,5 – 18,4
C-klass 18,5 – 36

Varje klass spelar i en egen stege.

När stegen börjar ordnas deltagarna i varje grupp efter handicap så att den med lägst handicap står överst och den med högst handicap längst ner. Anmäler sig någon till stegen under säsongen startar han längst ner i stegen för den klass han tillhör. Spelare som under säsongen ändrar handicap får byta stege och börjar då längst ner i den stege han byter till. Sådant byte får göras bara en gång under säsongen.

Spelet styrs därefter av de utmaningar som görs. En spelare får utmana vem han vill av de spelare som, när matchen spelas, står på de tre platserna närmast över hans egen. Vinner utmanaren matchen byter spelarna plats i stegen. Vinner den utmanade spelaren eller delas matchen behåller spelarna sina platser.

En spelare är skyldig att acceptera en utmaning per vecka. När en utmaning lämnats ska matchen, på tid som spelarna kommer överens om, spelas inom en vecka. Kan eller vill den utmanade spelaren inte spela matchen räknas han som förlorare (på W.O.). Samma två spelare får inte mötas två gånger i rad.

Den utmanade spelaren väljer bana. Utmanaren svarar för att resultatet av matchen rapporteras till TL.

En fråga är hur stegen ska se ut (rent fysiskt). Man kan tänka sig att ha någon slags papper på anslagstavlan men det lär bli rätt kladdigt. En variant är att lägga ut den på nätet (klubbens hemsida). En tredje variant (som jag tycker vore trevlig) är att snickra ihop en anordning på vilken man kan hänga (och flytta) namnskyltar och låta den anordningen/skylten hänga någonstans i klubbhuset.

torsdag 23 juni 2011

Blodprovet - förhandstips (eller spekulationer)

Nu ligger startlistan för Blodprovet ute på nätet. Det verkar vara mest damlag. Själv spelar jag för lag Birgitta Lund och naturligtvis så kommer vi att vinna. Jag brukar vinna när det är scramble. Annars (och om jag skulle satsa pengar) så skulle jag sätta en tia på lag Conny Thurban. Förutom sikhen spelar i laget Kjelle, Lasse och Örjan. Bara goa gubbar. Men, tyvärr boys. Ni kommer som bäst tvåa.

Ta det lugnt i helgen!



Svensk midsommar och fylla är ju, dessvärre, två begrepp som alltför ofta hänger ihop. Därav, till exempel, det putslustiga namnet Blodprovet på den traditionella midsommardagsscramblen. Men allvarligt talat: Är det inte att gå väl långt att önska medlemmarna "Glas midsommar"? Har inte SGF någon slags policy om golf och alkohol? Fast förmodligen så är det väl en sådan där freudiansk feltryckning på tangentbordet?


Glas glad midsommar på er, allihopa!

Nu brinner det i knutarna!

Klockan 12:00, dvs om cirka tio minuter, går tiden för att anmäla sig till Blodprovet ut!

Lunch på Väddö GK


Väddö är en trevlig bana. Definitivt ingen mästerskapsbana. Knappast intressant för långstslående låghandicapare men för oss vanliga dödliga har den en hög feelgood-faktor. Mig tilltalar det i alla fall att ha en realistisk chans att "driva" flera av parfyrorna. Det är inte helt fel att få känna sig som kung för en dag (som omväxling mot den förnedring man vanligen får utstå på golfbanan).




Klubbhuser ser inte mycket ut för världen, dvs precis som det alltid gjort, men när jag i går klev in  (för att äta lunch och tjöta litet med Uffe) var det något som inte riktigt stämde. Att man fräschat till och möblerat om är en sak men det verkade på något skumt sätt vara större än vad det varit tidigare. Så var det också, förklarade Uffe (som heter Andersson i efternamn och är pro på klubben). Man har helt enkelt byggt ut (utan att det syns utifrån). Mycket märkligt, men bra. Bra var också lunchen. Kul att det fortfarande finns några golfrundanklubbar med krögare!




Dessutom hade det, sedan mitt senaste besök, dykt upp ett helt nytt litet hus innehållande omklädningsrum och toaletter.




Banan var tills för några år sedan en niohålsbana men har nu arton hål. De nya hålen ligger (på det stora hela) på andra sidan landsvägen över (eller snarare under) vilken man tar sig genom en liten tunnel.






De nya hålen är (tycker i alla fall jag) genomgående bättre, såväl layout- som kvalitetsmässigt, än de gamla. Greenerna brukar av någon anledning i stort sett alltid vara bra. Själv brukar jag gå några varv på väddöbanan vår och/eller höst. Så här mitt i sommaren är det folk nog där ändå...




Har du inte redan upptäckt Väddö GK så se till att göra det! Om inte annat så kan det ge nya perspektiv på spelet att någon gång spela en bana där man inte behöver slå så förtvivlat långa klubbor, vare sig från tee eller in mot greenerna. Tycker du att det ger en bättre spelupplevelse så har jag ett hemligt knep (i vart fall om du normalt spelar från herrtee), nämligen att någon gång spela hemmabanan från de röda kloten.

onsdag 22 juni 2011

Vad f*n är friskisgolf?



Allvarligt talat... Leif var något nedslagen över att hans inbjudan till "Sommarfriskis-golf" hittills klingat ohörd. Min fråga var: Vad är friskisgolf? Själv förknippar jag "friskis" med svettdrivande aerobiska övningar till hög musik, ledda av någon odrägligt vältränad och klämkäck yngling/flicka. Sådant lockar mig inte längre och jag har svårt att se kopplingen till golf.


Naturligtvis så hade jag fått det hela om bakfoten. I själva verket så handlar det om golf. Närmare bestämt om instruktion i och träning av de för spelet viktigaste delmomenten. Dessutom snorbilligt!




Själv betalade jag, så sent som i går, 240 (ärligen förtjänta och hårt beskattade) kronor för en 25-minuters lektion med Martin (kanonbra!). Under dessa minuter slog jag 10-12 slag, snackade litet med Martin, lyssnade på (och försökte begripa) vad ha sa och sedan slog jag bättre wedgeslag. Definitivt värt varenda spänn! I vart fall om man vill bli bättre. För fem gånger pengarna hade jag kunnat köpa mig en ny wedge men den hade förmodligen fungerat precis lika bra (eller dåligt) som den jag köpte i fjol.

Upplägget för "friskisgolfen" kan ni se ovan (bilden är från vårens, något mer omfattande, omgång men principen är densamma). För 600 kr får man alltså (möjlighet att) delta i 15 entimmes grupplektioner/träningstillfällen. Min lektion kostade cirka en tia i minuten (och var prisvärd) Minutkostnaden för "friskisgolfen" orkar jag inte ens försöka att räkna fram (men den måste vara försumbar).

Slår man inte till på det här så är man antingen redan elitspelare eller inte intresserad av att förbättra sitt spel. Jag anmäler mig!

(Men Leif, namnet...)

tisdag 21 juni 2011

Tidigt midsommarväder?


Det här med tider kan vara svårt, uppenbarligen, och idag när jag kom ut till klubben (för min wedgelektion) såg lappen om de tider som gäller på midsommarafton inte riktigt ut som den gjorde i går. Göran (Bryntesson, ordf i Sveriges bästa golfklubb) har sagt att inte allt som står i den här bloggen är sant och det är sant. Fast i går var det som stod i bloggen sant...


Det här med sanning är svårt det med. En annan sak som är vansklig är väder.




I dag, till exempel, var vädret plötsligt så blött att den ende som iddes hålla på och träna var Lukas. Vi andra trängdes i klubbhuset där det blev extra mysigt när åskan slog ut strömmen. Då hade till och med Lukas vikit ner sig (men det gjorde han först när åskan kommit så nära att det luktade krutrök när det small.




Grabbarna ovan han visst bara gå tre hål innan de blev tvungna att gå in och dricka pilsner. Vanligt folk begriper inte riktigt hur hårt livet kan vara för oss golfare.




Fast ganska snart så hade åskan och regnet dragit över och vi kunde gå ut och kryssa oss fram mellan pölarna. Naturligtvis hade åskan gjort att bevattningssystemet fick fnatt och började pumpa ut en massa vatten alldeles i onödan.


Men wedgelektionen då? Hur var det med den? Jo tack, alldeles förträffligt. Om jag förstod Martin (som är en god instruktör) rätt så slog jag, efter några påpekanden och justeringar från hans sida, mina distanswedgar som ett tourproffs.




OK, kanske inte riktigt som ett proffs men faktum är att jag hade god nytta av lektionen och när jag stått och tränat att tag så fick jag sådana här träffbilder (två bollar vardera från 30, 35 resp 40 meter) och det duger bra för en tolvhandicapare. Nu ska jag testa om det där med träning är någonting...

Midsommartider


Tydligen så kör klubben någon slags halvdag på midsommarafton. Således är kansliet öppet fram till lunch medan shop och restaurang håller öppet till tvåtiden. Någon tävling verkar det inte bli (även om det på det handskrivna veckoschemat anges att en sådan med namnet Midsommardansen ska spelas på niohålaren. Fast man kan ju alltid improvisera.


edit 110621, 18:28:  Shopens öppettider midsommarafton är ändrade. Se inlägget ovan!




Men nu är det nog hög tid att jag går och knyter mig. Jag har ju bokat en wedgelektion om några timmar...

måndag 20 juni 2011

Resultatservice seriespelet



Herrar elit
Div 2 Nordöstra, omgång 1 på Öregrunds GK 2011-06-18--19
1 Brollsta GK 283 559 
2 Arninge GK 290 584 
3 Roslagens GK 293 580 
4 Edenhof GK 297 578 
5 Sala GK 302 593 
6 Öregrunds GK 312 599 
7 Fullerö GK 313 603 
8 Vassunda GK 326 635





Damer Elit
Div. II D Östra, omgång 1 på Friibergs GK 2011-06-18--19
1. Sollentuna GK 298, 589
2. Ingarö GK 302. 597
3. Viksjö GK 313, 620
4. Söderby GK 323, 643
5. Roslagens GK 335, 653
6. Björkhagens GK 355, 695
7. Friibergh GK 359, 701
8. Köpings GK 355, 710
9. Åkersberga GK 351, 730

Midsommar på Sveriges bästa golfklubb

Den här veckan infaller midsommarhelgen och på lördag är det dags för Blodprovet*. Men själva midsommarafton då? Någon sa i går att det skulle vara en tävling på klubben då men jag kan inte se i programmet att så skulle vara fallet. Hur som helst så är jag själv måttligt intresserad av att leka små grodorna och allt det där andra. Litet sill och färskpotatis får räcka som markering. Kanske jordgubbar. Men annars hoppas jag på bra golfväder.


Vissa år har klubben (liksom rätt många golfklubbar) varit mer eller mindre stängd på midsommarafton men det verkar vara en trend att midsommarafton faktiskt är en golfdag.





Av klubbens officiella kalender kan inte utläsas annat eller mera än att midsommarafton är en lördag som infaller mellan seniorernas torsdagsgolf och Blodprovet. Jag ska försöka ta reda på mera i detalj vad som gäller, tex om receptionen kommer att vara bemannad, shopen och restaurangen öppen osv och sedan lägga ut informationen här.


*Blodprovet - en scrambletävling på midsommardagen - är en institution i klubben. Det sägs att det åtminstone det första året då den spelades (när nu det kan ha varit) förekom någon form av nykterhetskontroll och namnet anspelar på detta. Till traditionen hör att alla - även de mest långtslående herrarna, spelar från röd tee (och ett år när herrarna skulle slå ut från gult så var det många sura miner...).


söndag 19 juni 2011

En junisöndag på Sveriges bästa golfklubb


Trots tveksamt väder (om man bryr sig om sånt) så var det full aktivitet på klubben denna söndag. På förmiddagen var det Team Sportia Trophy - i år i formatet tvåmannascramble - som lockat ett stort startfält och ovanligt många gästspelare.




Eftersom Uffe svarat på min desperata kontaktannons så fick även jag vara med (trots att grabben var upptagen av att representera klubben i seriespelet) och vi hade en trevlig runda och   vår elfteplats belönades (eftersom tiorna skippade prisutdelningen) med varsin tjusig vattenflaska och varsin ryggsäck!




Innan vi fick slå ut läste Brynte lagen för oss. Tydligen så skulle vi ha startat, var det tänkt, klockan åttahundra men eftersom det stod att det var samling samma tid så fungerade det inte särskilt bra. Nå, nu kom vi iväg vid halvniotiden så det var inget större problem. Det var, däremot, det lusiga tempot och det tog bortåt sex timmar innan den sista bollen var inne i klubbhuset igen. Bedrövligt! Kanske det är dags att gå över till niohålstävlingar, åtminstone för den här typen av tävlingar?




Uffe och jag hade sällskap i bollen av Lars och Mona (som dessutom var TL). På något vis verkade det som om Lasse Norblad, Brynte och Jessica också var TL. Det är fint, tycker jag, när alla hjälps åt.




Rätt blött blev det och på de sista hålen var man glad varje gång bollen flög längre än klubban. Nå, efter den långa rundan så tyckte (nästan) alla att det var kanon att få sätta sig i klubbhuset och äta en bit. Jag tror och hoppas att det var en OK dag för krögaren även om det kanske inte blev så mycket spel på eftermiddagen.




Vann gjorde ett par från Uppsala GK. Dessvärre är mitt minne inte helt hundra så när jag kom hem och skulle skriva ned detta så var deras namn inte längre åtkomliga för mig. Emellertid så har de tydligen tidigare varit medlemmar i Sveriges bästa golfklubb men är nu medlemmar i UGK. Nå, sådant går ju att åtgärda...




Dessbättre så minns jag vad Eva och Janne heter och de var, med sin fjärdeplats, bästa hemmaspelare.


I seriespelet gick det bättre för oss och efter den första omgången ligger Sveriges bästa golfklubb trea, två slag efter tvåan. Eftersom det är de två bäst placerade klubbarna som avancerar så kan det blir riktigt spännande i fortsättningen!

lördag 18 juni 2011

Minst lika spännande som US Open



I dag var inte bara Kjelle glad. Till och med Sören smålog (nästan). Orsaken var att grabbarna i klubbens elitlag hade skött sig bra under förmiddagens foursomespel på Öregrunds GK.




I sammandraget hade de bara Brollsta (som trummat ihop ett gäng gamla proffs till sitt lag) och Edenhof före sig. Det bådade gott inför fortsättningen. För er som inte riktigt är med i matchen kan jag förklara att Kjell och Sören är ansvariga för elitverksamheten i Sveriges bästa golfklubb.




Banan var, såvitt jag kunde se och enligt vad grabbarna berättade, i kanonskick. Christian och Martin kom in på 75 slag. Walle och Lukas gjorde en 76:a. Fullt godkända foursomescorer.




Efter lunch var det fyrboll (bästboll) och återigen spelade Christian och Martin ihop. Walle fick sällskap av Sebastian.






Exakt hur ställningen är inför morgondagens avslutande singelspel vet jag inte (och det visste inte grabbarna heller) men bästbollspelet hade gått bra. 


Bär rätt - en snabbguide


På samma (eller motsvarande) sätt som man kan vara välklädd utan att kunna bära upp kläderna så kan man ha en bra bag utan att kunna bära den som en golfare. Så kan vi naturligtvis inte ha det på Sveriges bästa golfklubb. Därför har vår professional, Leif Modin, välvilligt ställt sig till förfogande för att demonstrera tre korrekta sätt (ovan) att bära sin bag och tre felaktiga (nedan) sätt att göra samma sak. 

Studera bilderna noga. Det här är en sak man lätt kan träna hemma, ja till och med inomhus (vilket kanske kan vara ett tips för dem som inte vill ut på golfbanan i regnet). En helfigurspegel är en bra hjälp (eller så kan ni be en kompis filma eller fotografera er med bagen och sedan jämföra med bilderna ovan).

Alla kan inte lära sig slå som ett proffs men (nästan) vem som helst bör, med någon träning, kunna lära sig att bära klubborna på ett golfmässigt sätt. Att se ut som en riktig golfare åtminstone tills det är dags att slå ut är inte så illa.

Lycka till!