En fråga om stil

Fyra ledigt men propert klädda golfherrar

En sak som är litet speciell för golfen är förekomsten av sk klädkoder, dvs regler för hur man får eller bör vara klädd på golfbanan (eller i klubbhuset eller till och med i dess olika delar). Sådana koder finns såväl skrivna som oskrivna. Vissa anser dem vara självklara, närmast en del av det sk golfvettet, medan andra uppfattar dem som otidsenliga eller rentav utslag av snobbism. Det sistnämnda beror till stor del på att klubbar med snobbstämpel ofta har uttryckliga klädkoder. Om det sedan är deras medlemmar som inte klarar av att klä sig utan skriftliga instruktioner eller om det är greenfeegästernas klädstil de oroar sig för har jag aldrig blivit klar över.


Hur är det då på Sveriges bästa golfklubb? Jo tack, bra. Här finns ingen skriven klädkod (och det tackar jag för) utan det är helt OK att komma som man är. De flesta klär sig, för övrigt, så att de skulle bli utsläppta på i stort sett vilken bana som helst. Att vissa trivs med att spela i jeans, T-shirt eller träningsoverall är inget som stör mig. 


För dig som möjligen är helt ny inom sporten och undrar vad de oskrivna reglerna säger så är det så att damer, som alltid, får klä sig mer eller mindre hur de vill (men möjligen inte ska komma i bikini). För herrar är de vedertagna "reglerna" långbyxor (ej jeans), shorts som når ner till knäna, (piké)tröja med krage. Fast det är, som sagt, inget man behöver hänga upp sig på här på klubben. Däremot kan det vara bra att känna till så att man inte får sin dag förstörd om man åkt till någon annan klubb för att spela. 


Utomlands kan det gälla (med våra mått mätt) rent hysteriska regler som förbud mot gymnastikskor, krav på knälånga vita strumpor (för herrar som spelar i kortbyxor), krav på att pikétröjan ska vara nedstoppad i byxlinningen och en massa annat. Ibland gäller krav på kavaj och slips om man vill bli serverad i klubbhusrestaurangen.


Här hemma gäller det min mamma lärde mig, dvs att man ska vara hel och ren. Fast en sak tycker jag faktiskt att man bör hålla på och det är att herrar tar av sig eventuell keps när de går in i klubbhuset!

Redovisning av enkät

Enkäten om de nya 150- (och numera även 100-)metersmarkeringarna gav följande resultat:

Bra! Låt dem vara kvar.	16 (69%)
Fula. Bort med dem!	7 (30%)

Röster hittills: 23
Enkät stängd 

Blandad kompott

De där hemska gula plastkvastarna som växt upp ur våra fairways är tydligen här för att stanna och av bloggens lilla pejling att döma så är det en majoritet som (hur märkligt det än kan tyckas) gillar dem. Nu har de fått sällskap av röda kusiner och snart dyker det väl upp även vita kvastar på de längre hålen. Man kanske vänjer sig. Eller så får man hållas på niohålaren (tills de sprider sig även dit). I värsta fall så finns ju alltid Åland... Kort sagt så tycker jag att de är apfula och för mig fyller de ingen vettig funktion. Leif Modin menade att det var bra att veta var mitten av fairway är men det tycker jag att men ser tillräckligt bra ändå. Att man sedan sällan träffar den - med eller utan plastkvastar - är en annan sak. Avståndsneurotikerna har ju redan såväl GPS som laserkikare (och kontrollmäter även om deras boll skulle ligga kloss mot kvasten) så de har heller ingen nytta av eländet. Men folk tycker, som sagt, tydligen att det ska se ut så här på en golfbana så det är väl bara att gilla läget. Däremot behöver man inte gilla kvastarna.

Något jag gillar är att min cykel numera alltsom oftast får sällskap i stället när jag trampat ut till klubben.

Greenerna får nu lovord i alla tonarter. Till och med Sören är nöjd. Då är de förmodligen bra. Jag ska försöka hinna ut i morgon bitti och kolla själv. Bra greener gillar jag.

Restaurangen gillar jag också. Raggmunkarna och fläsket som serverades idag var hur goda som helst. Däremot är jag något tveksam till den nya möbleringen. Alla bord har föst ihop i bortre ändan av lokalen och arrangerats enligt skolmatsalsmodell. Det ser föga inbjudande ut (och kanske är skälet till att de enda gästerna när bilden ovan togs valt det stora runda bordet mitt i rummet?).

Anledningen till ommöbleringen tycks vara att man velat frigöra utrymmet mellan bardisken och fönstren (där förut de mest populära borden stod) för drickakyl och glassfrys. Allvarligt talat: Det här var ingen förbättring. Det ser jättetrist ut. Ska det vara så här så kommer jag nog att gästa restaurangen uteslutande de dagar då man kan sitta ute och äta (vilket den rådande majkylan inte riktigt inbjuder till).

Nappa på det här!

En sak som aldrig upphör att fascinera mig är vilken omsorg (och vilka pengar) många golfare lägger på nya klubbor och hur de sedan inte håller dem i skick. Många gör knappt ens rent sina verktyg. Det är med golfklubbor som med allt annat; de håller och fungerar bättre om man ser efter dem (och fungerar de bättre så spelar men bättre golf med dem).


Att man ska ha fräscha och rena grepp är en av mina käpphästar. För åtskilliga år sedan slutade jag att använda handske. Har man bra grepp så behövs inte någon handske (fast många sliter hellre läder än att de byter grepp på sina klubbor då och då).


Spelar man med smidda klubbor (eller med klubbor gjutna i mjukt stål) ändras loft och lie med tiden. Särskilt gäller detta om man står och slår från rangemattor. Känner man att någon eller några klubbor i setet inte uppför sig riktigt som de gjorde när de var nya är detta ofta förklaringen. Ibland är det dessutom så att dessa viktiga vinklar inte är som de ska ens när klubborna är nya. Tillverkarnas toleranser brukar vara +/-1 grad och ska det, vilket vanligen är fallet, skilja 4 grader mellan järnåttan och järnsjuan så kan detta i praktiken (dvs inom dessa toleranser) vara 2 eller 6 grader. Detta gäller kvalitetsklubbor (dvs litet dyrare sådana) och har man ett billigare set så kan det vara ännu värre... Så om du upplever att du har två järnklubbor som går ungefär lika långt eller att det skiljer väldigt mycket mellan två klubbor som ligger intill varandra i nummerserien så kan det vara loftet som är fel på någon (eller några) av dem.


Felaktig lie kan orsaka alla möjliga problem, till exempel att man slår för mycket åt höger (eller vänster). Eftersom man omedvetet brukar anpassa sin sving efter klubborna så fungerar det (hjälpligt) även om lievinkeln inte är optimal så länge klubborna harmonierar. Det är när någon eller några klubbor avviker från de övriga som man får problem. Har du en sådan problemklubba i ditt järnset kan det mycket väl vara en avvikande lievinkel som spökar.


Det här är en hel vetenskap och dessbättre behöver man inte kunna allt. Däremot så kan man inte strunta i det, åtminstone inte ostraffat. Är det (vilket det förmodligen är) hög tid att ge klubborna nya grepp eller om du är osäker på hur det förhåller sig med just dina klubbors loft- och lievinklar så tycker jag att du ska nappa på nedanstående erbjudande.

Populära plastkvastar

De verkar vara populära de där rysligt fula plastkvastarna som numera fungerar som 150-metersmarkeringar på artonhålsbanan. Just nu är det i alla fall en förkrossande majoritet som, i bloggens lilla opinionsundersökning, vill ha kvar dem. Själv njöt jag igår av en rond på niohålsbanan (som ser bra mycket mer golfmässig ut i det avseendet).

Bra! Låt dem vara kvar.	14 (70%)
Fula. Bort med dem!	6 (30%)

Du som ännu inte gjort din röst hörd i frågan har ytterligare någon tid på dig.

Gammal i förtid

Många säger att golf håller en ung men jag är skeptisk. I alla fall efter den här kvällens upplevelse. Direkt efter jobbet åkte jag ut till klubben för att gå några hål på niohålsbanan men den var upptagen av en matchtävling mellan klubbens många seriespelslag. Jag frågade försynt Brynte (som verkade basa över det hela) om man kunde smita ut innan detta började men det gick inte (eftersom det var kanonstart). Fast du kan få vara med, sa han, för ett lag saknar en spelare och du gillar ju foursome match. Kort sagt så blev jag rekryterad att fylla ut H65 lag 2. 53 när jag vaknade och 65 innan det var läggdags... Fast kul var det och jag fick en riktigt bra partner (Bernt) och vi vann vår match tämligen komfortabelt (eller om det nu var våra motspelare som inte bjöd något egentligt motstånd). Hur som helt, om en tolv år när jag har åldern inne så hoppas jag att detta inhopp kommer att räknas mig till godo om jag vill vara med i något av klubbens H65-lag.


Jag tog flera riktigt bra bilder men gjorde något fel med datorn när jag skulle föra över dem så de är, såvitt jag kan bedöma, borta. Jag har nog blivit för gammal för att klara av sådana här moderna påfund...

Om ni undrar vad jag gjort i helgen...

...så kan ni läsa om det här.

Heder och tack!

Den här dagen började på bästa tänkbara sätt. Jag vaknade, pigg och utsövd. Klädde på mig, drack litet apelsinjuice och cyklade sedan ut till klubben där jag stämt träff med Fredrik. Vi slog ut 06.00. En underbar morgon (även om man kunnat vara utan stickmyggorna) och flera timmar innan man skulle vara på kontoret. Och vad ser man? Jo, gräsklippare. Fairwayklippare, ruffklippare och greenklippare (och säkert ett gäng andra maskiner som jag inte ens vet vad de gör på banan)!


Vad fint de klipper, grabbarna som kör, och vilken hänsyn de visar oss morgonpigga golfare som klampar in på deras arbetsplats. Heder och tack! Ni gör ett kanonjobb! Sträck på er!

Vad tycker du?

Scrollar du förbi inläggen så hitter du under dem en liten opinionsundersökning om de nya 150-metersmarkeringarna, dvs de gula kvastar som ersatt de gamla gula plattorna (och gulsvarta pinnarna vid sidan av fairway).  Delta gärna i den!

Tees

Tolvan kommer verkligen att bli ett signaturhål för vår bana när det hela satt sig (fast jag hoppas att tee inte sätter sig alltför mycket). Det kommer att se hur bra ut som helst och det är redan en mäktig upplevelse att stå på tee.  Det här begriper och gillar jag! Det ser ut som det ska se ut på en golfbana.

Fast så finns det ju, även sedan tujorna mellan sjuan och tian försvunnit och det anskrämliga skyddsnätet vid sextonde tee tagits bort (TACK!), en del skönhetsfläckar och obegripligheter här och var på banan. Till exempel ledstången vid tionde hålets tee. Kom igen! 

Kanske Onsdax?

Igår tror jag att jag spelade Onsdax. Fast eftersom jag fick väldigt bråttom för att hinna med Tony, Peter och Tommy han jag inte registrera mig på terminalen innan vi gick ut. Så förmodligen har jag inte spelat Onsdax. Det är kanske lika bra, för scoren gjorde ingen människa glad. I vart fall inte mig.

Annars så var det en helt underbar kväll. Åtminstone tills vi var på de sista fem hålen. Då hjälpte inte ens myggmedel (och gissa vem som spelade i shorts...). En kall öl inne i det myggfria klubbhuset och sedan hemgång efter tretton spelade hade, så här i efterhand, varit ett mycket bättre alternativ än det lidande vi utsatte oss för. Åtminstone är det min uppfattning.


Spela gärna Onsdax! Själv avstår jag nog. Gillar varken slagtävling eller mygg.

PlängPokalen!

Ni har väl anmält er? Det har jag och Lukas. Foursome match är så bra som golf någonsin kan bli. Unna dig själv att uppleva det på riktigt (och inte bara när du ser Ryder eller Solheim Cup på Viasat). Kanske (förhoppningsvis) kommer du att få upp ögonen för det mest spännande golfen har att erbjuda. Kanske kommer du att inse att man faktiskt kan spela foursome match även under sällskapsronderna?


Var litet wild&crazy! Strunta i scoren! Bry dig inte om att ronden inte blir handicappåverkande! Släng scorekortet och spela match, helst foursome match!

En onsdagmorgon

Man vaknar ju när det blir ljust och fåglarna drar igång. Sedan försöker man somna om men vid femtiden brukar det vara kört. Så var det även i morse och efter att ha legat och läst och lyssnat på P2 kände jag, mig innan klockan visade sex, alldeles för pigg för att ligga och dra mig längre. Men det var alldeles för tidigt att åka till kontoret, så jag trampade ut till klubben istället.

Det var en underbar morgon att cykla och det ser också ut att bli en fin golfdag. 

Ditt land behöver dig!

Från förra årets Nationalen

Den 6:e juni är det dags igen. För Nationalen, Sveriges bästa golfklubbs traditionella flaggtävling. På bilden ovan sitter TK och drar upp riktlinjerna. Möjligen måste de köpa fler pappersflaggor. Det här är en tävling man "måste" ställa upp i. Gör det!

Fjolårets segrare i A- resp B-klassen

Upphittat

Den som lämnat den här eleganta pullovern i storlek XXL på niohålsbanan kan hitta den i korgen vid herrarnas omklädningsrum (om Bubba kom ihåg att lägga dit den).

Bubba Bodin

På niohålsbanan kom jag ikapp Janne. Han hade en väldigt grann driver i sin bag. Brandkårsröd, såväl huvud som skaft. "Äh, jag satt och tittade på Bubba" sa Janne "och sedan åkte jag till Swedol och köpte sprayfärg". Om det var den nya lacken vet jag inte men Bubba-Jannes klubba gick som ett spjut. En "gammal" Cobra 454 Comp (är de. förresten, lagliga nuförtiden?).

Ålands bästa golfklubb

Nu har jag läst det finstilta. Upp till 800x800 bildfiler kostar fortfarande ingenting och funkar hyfsat för nätpublicering. Så jag fortsätter ett tag till.


Bloggens trogna läsare och mina övriga klubbkompisar har noterat att förra årets Trekamp blev en omvälvande upplevelse för mig. Jag har, enkelt uttryckt, aldrig riktigt kommit hem från Åland. I fjol hade jag mitt andramedlemskap på en klubb som ligger på en ö i Östersjön men numera på fel ö. I helgen åtgärdade jag det och skrev jag in mig som medlem i Ålands bästa golfklubb!

Premiärrundan som medlem blev en köpenhamnare med Nicke och David. Trots att vi spelade med handicap så placerade vi oss i handicapordning. Fast det var först sedan Nicke sänkt en chip (för birdie) på avslutningshålet som saken var alldeles klar (även om jag var avhängd redan på sextonde hålet).

Annars är det sjuttonde hålet på Slottsbanan som är snackisen just nu. Man har byggt om allt utom greenen och det ser ut att bli både snyggt och bra. Just seasidehålen är ju något av det som "gör" Slottsbanan och ett sådant här hål kan nästan vilken klubb som helst vara avundsjuk på. Helt rätt att man lägger krut där!

Annars så känns det rätt hemtamt på min nya klubb. Jag har ju spelat banorna många gånger genom åren och man stöter på samma människor som här hemma...

Hoppsan!

När jag igår skulle lägga upp en bild på bloggen möttes jag av följande meddelande.

Hoppsan! Det finns inget ledigt utrymme. Du använder 100 % av ditt utrymme på 1 GB för foton. Köp mer utrymme.

Fotona lagras på ditt konto i Picasa webbalbum och inkluderas i det kostnadsfria utrymmet på 1 GB för foton. Om du köper mer utrymme delas det mellan flera produkter i Google och det läggs till i det kostnadsfria utrymmet. Läs mer

Vete tusan om jag är intresserad av att betala google pengar för det där (pch det är en ny policy de har). Jag har hittills hållit bloggen reklamfri. Nu får jag ta mig en funderare. Falla in i ledet, dvs kommersialisera bloggen och använda intäkterna för att betala kostnaderna, lägga ner eller leta rätt på en annan plattform.

Glöm inte niohålaren!

Efter den brutna tävlingen, den oväntade inställelsen och några timmars arbete i min eftersatta trädgård hann jag ut och gå några hål innan det var dags att bevaka Tre Kronors vidare öden i världsmästerskapet i ishockey. Sedan artonhålsbanan öppnade så har jag (som väl de flesta?) inte satt min fot på niohålaren så jag bestämde mig för att spela den. Vilken bana! Och så här års är den nästan alltid i bättre skick än Gamla Banan. Så även i år.


Varför lägger TK nästan aldrig tävlingar på vår fina niohålsbana? 

För Ros Skull

Det där med väderprognosers tillförlitlighet är ett ämna jag tagit upp tidigare men nu är det dags igen. Norrbaggarna (om man nu får skriva så en dag som denna) hade tvärfel! Inte en droppe regn! Fin-fint golfväder mötte de deltagare som på utsatt tid kom till Sveriges bästa golfklubb för att spela För Ros Skull och de (många) som kom litet senare möttes av ännu bättre väder. Och bättre blev det!

En medlem från Nedre Soppero som klätt sig efter yr.no:s prognos

TL:s - Kjell Gustafsson och Göran Bryntesson - kroppsspråk röjer en viss irritation över vuxna människors oförmåga att passa tider

Nå, småningom så kunde tävlingen starta och glada traskade vi iväg till respektive starthål. Det var, som så ofta nuförtiden, kanonstart. Janne, som skulle till nians tee, framkastade teorin att de som varit sena med att betala årsavgiften straffades med att behöva starta på de mer avlägsna hålen och jag, som var på väg till åttan, sade inte emot honom.

Pausfågel

För min del började tävlingen riktigt bra med en (relativt) lång och (absolut) rak drive följd av en nästan lika lång och alldeles lika rak spoon som placerade min boll på bekvämt inspelsavstånd på greensidan om fairwaybunkern. Då ringde min mobil. Det var jourdomstolen som ville förvissa sig om att jag var införstådd med att jag förväntades företräda där kl 13.00. Det var jag  naturligtvis, fram till dess, inte. Man bryter aldrig en tävling men ibland måste man...

Per Linder slår en perfekt kontrollerad draw till bekvämt wedgeavstånd på första hålet

En mycker vacker chip av Sarah Mared

Härmed ber jag TL och mina medtävlare om ursäkt. Oförbehållsamt. Man kliver inte av. Så enkelt är det.

Snacka om klubbkänsla...

Vad skulle du göra om du råkade vinna en sanslös massa miljoner? Kanske som den här grabben?

Regnhandskar på

I morgon blir det regnhandskar på...

Skyltar

Skylten ovan (den som är inringad med rött), behövs den verkligen för att visa vägen från ettans green till tvåans tee?

Den här (rödinringade) skylten står cirka femtio meter framför fyrans damtee men indikerar att samma tee ligger ännu längre fram...

Och den här skylten ska, om jag förstått saken rätt, förhindra att de spelare som lämnar femmans green går till någon annan tee än sexans?


Kom igen! Det är jättebra att Sveriges bästa golfklubb drar in pengar via diverse sponsorer men det är inget skäl att lusa ned banan med fullkomligt (bortsett från att de drar in pengar) onödiga skyltar. Nog måste det väl ändå gå att erbjuda sponsorerna något annat (och vettigare)?

Tretton snabba

Tretton snabba hål efter jobbet. Match mot Peter. En helt vanlig tisdagkväll på Sveriges bästa golfklubb. Strängt taget skulle man kunna sätta vilken som helst (av nyss nämnda) rubrik på det här inlägget. Medan Peter stod och gjorde ingenting (förmodligen förvånad över att han hade honnören) på treans tee passade jag på att plåta en älg.

Matchen var jämn och slutade oavgjord efter tretton hål. Ingen var någon gång mer än ett hål upp (eller ner).  

Sedan undrar jag om det vilar någon slags förbannelse över flaggstången närmast omklädningsrummen...

Har du anmält dig?

På torsdag är det dags för en av de stora klubbtävlingarna: För Ros Skull. Det är en tävling jag brukar försöka att vara med i (även om jag inte är särskilt förtjust i spelformen). Det tycker jag att Du också ska göra! Du har fram till i morgon lunch på dig.

För Ros skull

Klubb: Roslagens GK
Öppen för: Alla
Anmälningen på börjas: 2012-01-24 00:00
Sista anmälningsdag: 2012-05-15 12:00
Antal anmälda: 87 st
Maximalt antal anmälningar: 
Spelform: Slagspel
Speltyp: Singelspel
Tävlingsdatum och tid: 2012-05-17 09:00
Noteringar: Singelspel i 3-klasser, KANONSTART kl. 09.00,samling senast kl. 08.30

Urban Golf Mariehamn

Foto: Sara Blomkvist

Nu har jag testat och... det här är kul! Fast det är inte lättare att slå på en tennisboll än vad det är att spela med en vanlig golfboll. Tvärtom, snarare. Full sving och perfekt träff med jänsjuan generade en carry på bortåt 30 meter och var underlaget gräs så stannade bollen tämligen omgående. Landar man bollen på hårdare ytor (som grus eller asfalt så får man naurligtvis längre slag men var bollen slutligen stannar är då mest beroende av slumpen). Hur som helst så var det roligt att få hänge sig åt att slå bollar utan att bekymra sig särskilt mycket om resultatet. Med tennisbollar finns inga egentliga risker för skador på person eller egendom så länge man undviker att slå ut sin boll i trafiken eller rakt in i en försterruta. På platser som Societetsparken i Norrtälje eller vilka ytor som helst som inte ligger i direkt anslutning till hårt trafikerade vägar eller gator lämpar sig för Urban Golf. Det påminner inte så litet om hur man lattjade som grabb på det glada sextiotalet då man ju improviserade vilka bollspel som helst i stort sett var som helst. Gör inte ungar så fortfarande eller är det bara organiserade aktiviteter och curlingföräldrar som gäller numera? Själv gillade jag känslan av att "vara barn på nytt" och kanske blir det en eller annan runda även i Norrtälje i sommar. Man kan ju, om inte annat, spela sig ner till puben...

Urban Golf

Förra helgen var måttligt framgångsrik, golfmässigt betraktat. Jag fick rejält på pälsen av Nicke i vår match på Ålands GK:s Slottsbana (och det var en liten tröst att vi lyckades dela bästbollsmatchen) och sedan fick jag, knappt men ändå, stryk av Sara i sk äventyrsgolf (en variant på mini/bangolf). I helgen ska vi spela Urban Golf. Det ska bli intressant.


Här är en liten video som förklarar vad det handlar om.

Soffpotatis

Vill bara rapportera att cykling tydligen är en oerhört krävande motionsform. Efter att två dagar i rad ha cyklat ut till klubben (senast i morse) känner jag att ryggläge i soffan och Tre Kronor mot Tyskland är all ytterligare aktivitet men kropp kräver. Tur att det stänker på rutan för annars hade jag nog varit korkad nog att trampa ut för att gå nio hål...

Plastkvastar i fairway

Örjan frågade mig, när jag stötte på honom i morse, vad jag tycker om de nya 150-metersmarkeringarna. Det talade jag om för honom, men vad tycker ni? 

Annars så kan jag meddela att cykelsektionens sammankomst var en flopp, åtminstone som sammankomst betraktad, men jag fick en skön cykeltur och en liten promenad på banan. Så när jag var på väg hem mötte jag en annan cyklist vid klubbhuset! Det var Jessica (i repan) som trampat sig till jobbet. LeMo har inte börjat cykla ännu den här säsongen. Han skyller på att det tar för lång tid (men det beror ju på hur hårt man trampar).

Rulla boll

Hmmm... Inte minns jag att man blev så ledbruten av att cykla. Kanske har jag tappat något av fjolårsformen? Hur som helst så kändes kroppen rätt öm och stel när jag skulle spela några hål efter jobbet, mest för att jag kört (med bilen!) ut en bag med klubbor att parkera i det skåp jag ordnade på lunchen. Och då trampade jag ut och det var alltså det som kändes...


Nå, det jag skulle skriva om var den singelklippta greenen för där blev jag stående rätt länge med puttern och en boll bara för att det var så roligt att putta på en green där bollen rullar! Nu är greenen långt ifrån i toppskick ännu - Herregud; det är ju bara i början av maj! - och den kan bli både hårdare, jämnare och snabbare men redan nu är den ett fullt godkänt underlag för puttning.


Jag rekommenderar alla bloggens läsare att testa (och gärna lämna synpunkter i kommentarsfältet nedan)! Kan vi få sådana här greener så är det värt mycket. Hur mycket? Tja, det är väl det som är frågan. Själv skulle jag utan att blinka acceptera en 10%-ig höjning av årsavgiften för att få putta på sådana här greener ute på banan. Men vad tycker Du?

Luring!

Singelklippt green

Green klippt med "vanlig" greenklippare

Ibland står jag och slår några puttar på övningsgreenen innan jag går ut. Inte för att träna puttning utan för att få en känsla för hur det rullar just den dagen. Fast ofta är det sämre än värdelöst eftersom den green man testat är helt annorlunda än greenerna ute på banan. På Sveriges bästa golfklubb brukar övningsgreenerna vara som de ute på banan men nu hissar jag en varningsflagg! Greenen närmast första tee är nämligen just nu singelklippt (vilket inte greenerna ute på banan är, i vart fall inte ännu). Hittar ni speeden på den innan ni går ut för att spela (till exempel Onsdax i morgon) så lär ni putta alldeles för långt på ettans green...


Allvarligt talat. Jag tycker att det är hur kul som helst att man experimenterar med singelklippning och det vore ännu roligare om vi får det ute på banan men när man använder den green som de flesta puttar in sig på innan ronden för ett sådant test så vore det på sin plats med en informations/varningsskylt.

In memoriam

Spikskor är något som många golfare - i vart fall de som börjat det senaste decenniet - aldrig haft på fötterna. Det är synd för riktiga "spikes" ger ett oöverträffat grepp när sådant behövs. När sådant inte behövs funkar vanliga promenad- eller jympadojor lika bra (eller dåligt) som skor med sk softspikes.


Fram tills nu har mattan i entrén och den fd spikskobaren varit ett minne från den tid då man fick spela golf i därför avsedda skodon men nu är inte bara den tiden utan den gamla mattan ett minne blott.


Vissa saker var faktiskt bättre förr. 

Häng på!

Det kommer att bli en underbar (om än något kylig) morgon i morgon. Perfekt cykel- och golfväder! Så nu drar cykelsektionens (klubbens absolut minsta sektion, vad det verkar) i gång verksamheten på allvar. Är det någon som vill hänga på så passerar jag ICA Norrköp vid 06.00. Annars går det bra att vänta vid cykelstället på bilden ovan ca en kvart (beroende på om jag då redan ordnat med skåp och kört ut klubborna eller om jag cyklar med bagen på ryggen) senare. Sedan tänkte jag spela några hål (kanske sista fem) och få mig kaffe och en macka om krögarn hunnit öppna innan jag trampar in mot ännu en arbetsdag.

Skåp?

I fjol skrev jag ett inlägg om att de som regelbundet cyklar ut till klubben borde få gratis bagförvaring (detta för att uppmuntra deras miljövänliga sätt att ta sig fram) och någon har sagt mig att det ska ha tagits ett beslut i den riktningen men jag har inte sett något om saken på klubbens hemsida. Idag ska jag, hur som helst, se till att ordna med ett skåp.

5 MAJ 2012

Bodarna klara för inflyttning

Det går nu bra att flytta in i bodarna.
Listorna över vilket skåpnummer man har hänger precis innanför dörren.

Känner man sig missnöjd med skåpet man blivit tilldelad så går det bra
att komma till kansliet så löser vi det!



Med vänlig hälsning

Kansliet

Säsongspremiär

Jag vet inte hur ni gör men själv brukar jag räkna den första gången jag spelar på 18-hålsbanan som min säsongspremiär (och det oavsett om jag varit ute på 9-hålaren hela vintern/våren liksom oavsett eventuella ronder söderöver). Så idag var det säsongspremiär och j*drans vad mycket premiär det var. Mera nytt på banan har väl inte setts sedan den byggdes?!


Nu var jag bara ute för att få litet frisk luft innan det var dags att sätta sig i TV-soffan och se Tre Kronor krossa danskarna men snart blir det mycket att plåta. Nu nöjer jag med en detalj; De nya kopparna för avbrutna peggar som samtidigt utgör teemarkeringar. Kanon! Särskilt för mig som mest spelar med gamla klubbor. Jag kommer aldrig mer att behöva köpa eller ens ta med mig peggar till banan! 

Nu börjar det!

Teekloten på plats. Banan klippt. Allt klart för spel.

Krögarn har öppet.

Shopen är proppfull. Bara att köpa...

Greenerna är ljusår bättre än vad de var när banan öppnade i fjol. När ni läser det här har man skurit nya hål och satt ut flaggorna. Nu är det bara att köra! Själv har jag starttid på Slottsbanan söndag morgon...