Sent i går eftermiddag kunde förbryllade medlemmar i Sveriges bästa golfklubb (och även ett antal helt oskyldiga trafikanter) bevittna ett lika sällsamt som mäktigt fenomen. En svartklädd velocipedryttare i tungviktsklassen med golfbag på ryggen. En syn de, förmodar jag, sent ska glömma.
Är det mitt miljösamvete som slagit till? Har jag börjat att må så dåligt över det koldioxidavtryck mitt frekventa bilåkande till och från golfbanan ger upphov till att jag bestämt mig för ett mer miljövänligt färdsätt? Har jag bestämt mig för att ändra min livsstil och minska min (tydligen livsfarliga) bukfetma? Har jag kanske fått för mig att skaffa mig så kallad kondition? Eller är det bara lusten efter en ny leksak som blev för svår att motstå?
På det stora hela så var det en angenäm upplevelse (åtminstone om man undantar min ädlaste kroppsdel som ömmade rätt rejält när jag äntligen kunde sjunka ner i TV-soffan och se fotbollslandslaget spöa finnarna) och jag ska försöka att göra det till en god vana. Givetvis kommer jag inte att cykla till klubben varje gång jag ska ut och spela eller träna men kanske en gång i veckan?
Och visst är det en rätt häftig hoj?
3-kvartsbyxa?
SvaraRaderaAldrig. Men shorts som går ned till knäna.
SvaraRaderajättehärligt, festligt för jag började själv ta cykeln till jobbet från den 3 juni, dock ordinarie dam cykel kraftiga däck och 5 växlar.instämmer med
SvaraRaderaNu börjar jag få ordning på hojen. Sadeln är utbytt mot en mer användarvänlig variant och dessutom injusterad i längsled. Jag har också bytt ut greppen mot anatomiska diton med sk bar ends. Sådana detaljer gör mer än vad man kan tro.
SvaraRadera