Tack, kompisar!

Så plötsligt - idag - med en sk spellektion så slutade Sommarfriskisen och det var dags att säga tack och adjö till de nya golfkompisarna. Fast så himla vemodigt var det ändå inte, för jag är rätt övertygad om att vi kommer att träffas igen. Särskilt tack till Martin (vet du hur bra du är? Seriöst?).

Själv var jag inte så himla bra. Sämre golf än jag presterat den senaste månaden vill jag inte minnas att jag spelat sedan... jag var absolut nybörjare. Dessutom missade jag passen om svingen och bunkerspelet. Det var synd, för där känner jag att jag hade haft en del att tillföra men samtidigt är jag övertygad om att Martin klarade även det galant utan mina störande inpass.

Nu låter jag nog klubborna vila ett tag. Livet är annat och mera än golf. Dessutom har jag aldrig varit mycket till sommargolfare. Vår och höst är min säsong. Och så finns ju alltid VinterTouren...