En golfsöndag

Meteorologer borde det vara skottpengar på och de som litar på deras förutsägelser borde idiotförklaras. Själv hör jag till den senare kategorin och hade således åkt till Bro Hof iklädd endast en tunn bomullspiké, regnjacka och kortbyxor och helt utan förstärkningsplagg. Detta i förvissningen att det skulle vara runt 18 grader på morgonen och sedan vid lunchtid bli riktigt varmt. Jag försov mig och fick därför göra något av en utryckning för att vara på plats i tid och därför hann jag inte, som jag tänkt, gnida in mina vackra, vita ben med solskyddskräm. Det oroade mig något under ditresan men skulle komma att visa sig vara mitt minsta problem.

Tee på hål fyra låg precis i vindögat och vinden var i gränstrakterna mellan bris och kuling. Det stod det inget om i den prognos jag förlitat mig på. Hela j*vla dagen låg vinden på och dessutom, de första timmarna, en kall sådan. Solen lyste endast med sin frånvaro. Kort sagt så höll jag på att frysa ihjäl. I samma livsfara befann sig Birgitta. Vi räddade, kort sagt, livet på varandra denna bistra förmiddag på Bro Hof Stadium Courses fjärde tee. Tack Birgitta! Jag är glad att det var just du som var min kamrat idag. Det hade säkert funkat även med Owe, Lasse eller Martin men det hade inte - även om (eller just därför att) de är förträffliga karlar - varit lika trevligt.

Småningom visade sig solen och när ledarbollen passerat vår tee var det rätt behagligt igen. Vind är något jag gillar och som gör golfen intressant så när jag kommit hem, hunnit dricka en kopp te och sovit en kvart i soffan (medan Norén vann det hela) så åkte jag och Lukas ut till Sveriges bästa golfklubb för att spela en match på niohålaren. Efter att ha stått och tittat på tourgolf i fyra dagar kändes det litet beige att kliva upp på gul tee så jag spelade från de bakre markeringarna. Det innebar att grabben fick ge mig några slag (fem, närmare bestämt, på de nio hål vi spelade).

Det började rätt bra, men efter sex spelade hål var jag två ner i matchen. Å andra sidan så hade jag ju slag på de två parfemmorna och det räckte för att jag skulle utjämna ställningen så att vi var all square när vi klev av nians green. Eftersom det låg tjugo spänn i potten måste matchen ovillkorligen avgöras så vi marscherade tillbaka till nians backtee. Jag slog en helkass järnfyra men Lukas slog en socket (!) med sin järnsexa så trots att jag från vattenhindret förpassade min boll till bunkern (en sk down and down) så räckte mitt sanslöst bra bunkerslag och enputt (en sk up and down) för att avgöra matchen till min fördel.

Lukas var så imponerad av mitt bunkerslag att han slängde ner ett gäng bollar i bunkern för att sen om han kunde kopiera det och det kunde han. Nästan. Grabben är helt klart lovande.