Det är inte alla som har julisemester och för mig var denna tisdag, åtminstone nominellt, en arbetsdag. Men lunch måste man ha så jag cyklade ut till klubben för att äta en räksallad. Energimässigt är nog det en förlustaffär men räksallad är gott och det är skönt att cykla. När jag parkerade min moderna hybridhoj såg jag, till min glädje, en riktig skönhet - en gammal peugeotracer (70- eller 80-tal?) lutad mot en stolpe. En riktig hoj har inget stöd. Snart ska jag ta tag i projektet att ge min gamla Raleigh nytt liv. Sedan blir det cykla av!
Det första en golfare gör när han kommer till klubben är att hälsa på pron. Detta ledde till att jag fick skjuta på lunchen för Leif tyckte att jag skulle genomgå en sk ballfitting. Det var Bridgestone som satt upp en kur med mätutrustning och slagnät utanför klubbhuset. Om pron tycker något så gör man så. Alltså stod jag och slog en sanslös massa driverslag (säkert ett dussin eller mer, långt fler än vad jag normalt slå under en rond) och fick veta att jag har för dåligt löd i bössan för att spela med Pro V1 och att jag istället skulle ha en skum boll som heter E5 eller något. Struntar väl jag i. Tio meter hit eller dit med drivern spelar ingen roll för mig. Jag vill ha en boll jag kan lira med runt och på greenerna (när jag väl hackat mig dit). Överhuvudtaget tycker jag att man är alldeles för fixerad vid längd. Själv är jag en medleålders medlegolfare i medeldålig fysisk form, men ändå når jag in på alla hål (även från vit tee) på "rätt" antal slag. Killen som skötte apparaturen (trevlig, för övrigt) skulle bara veta att jag, på pin kiv, alltsomoftast går ut och spelar med gamla persimmonklubbor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar