De flesta av medlemmarna i Sveriges bästa golfklubb tycks bekymra sig avsevärt mycket mera om hur det ska gå för ett antal överbetalda proffs i The Open än för hur det går för klubbens representationslag. Bortsett från Kjell och Martin - som var där som lagledare och coach - var jag den enda medlemmen som gick med och tittade under förmiddagens foursome spel (på Sala GK). Litet märkligt, faktiskt, för i alla andra idrottsföreningar brukar representationlagets matcher vara en angelägenhet för hela klubben men så är det, uppenbarligen, inte i golf. Fast det kan man naturligtvis ändra på, eller hur? I vart fall om man gillar att titta på golf (och det gör väl alla ni som har viasatabonnemang och/eller köpt biljetter till Nordea Masters?
Herrelitlagets hela trupp var på plats - Christian, Walle, Lukas, Martin, Robert och Sebbe. Tyvärr har Sebbe, som visat gryende form, fått problem med en fot som för närvarande hindrar honom att spela men han ställde ändå upp som caddie. Starkt! Oavsett hur många och vilka som får spela i varje match är det viktigt att alla är delaktiga på plats. När som helst kan ju någon uttagen spelare bli skadad eller helt tappa spelet och då kan det vara helt avgörande att ha bredd och djup i truppen.
Det regnade rejält (och blåste en del) under förmiddagen och banan visade sig vara inte helt lättscorad. Dessutom kan man fundera över vem som skurit hålen för det var väl många helt hysteriska flaggplaceringar. Att sedan en del bollar hamnade ute i skogen är en annan femma. Det är bara att konstatera dels att de här pojkarna också slår snett ibland men samtidigt att de har verktygen att hantera de mest läskiga lägen.
Dessvärre var de skor jag tagit med (som det skulle visa sig) långt ifrån vattentäta så jag blev tvungen att bryta och åka hem efter förmiddagspasset. Nu har en rejäl förkylning slagit ut (känns det som) så jag tröstar mig genom att titta på The Open och inta medicin. Livet kan vara tufft ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar