Grannklubben

Ett enkelt men trivsamt klubbhus. Utan reception, WC, shop, restaurang, TV... Men trivsamt.

Förr spelade jag rätt ofta på Akademiska GK:s niohålare (ni vet, den där banan som ligger alldeles intill vår egen niohålsbana) och några säsonger hade jag tillochmed årskort där. Nu var det fyra år sedan sist när jag i söndags fick för mig att återknyta bekantskapen.

Om (och det är ofta ett stort om) jag förstått saken rätt så var Th-G:s vision när banan byggdes att Roslagens GK skulle få en sk mästerskapsbana (åtminstone så som en sådan såg ut i början av 1990-talet när eliten fortfarande spelade med persimmon och balata) men klubben ansåg sig inte ha ekonomi för att driva en 36-hålsanläggning. Därför blev mästerskapsbanan två småtrevliga niohålsslingor - vår niohålare och Akademiska GK:s bana.

Det här ser så rätt ut! Fairwaybunkrarna på det femte hålet. Utmana dem med en gammal stålskaftad persimmondriver...

De två första hålen ärr inte mycket att säga om. Tvåan har jag aldrig riktigt begripit mig på (men jag brukar lägga upp kort om backen och slå en järnsjua (blint)över alla träd, buskar och bunkrar mot greenen. Däremot när man kommer till trean så börjar man förstå det där med mästerskapsbana. trean, fyran och femman (med samma par) är banans starkaste del men sedan kommer hål sex. Det är ett sätt att ta sig till sjuan (men annars får det mig alltid att fundera över vad det hade varit för fel med en åttahålsbana...).

Sjuans utslag.

Sjuan, åttan och nian är helt OK golfhål. Åttan, som spelas uppför mot en liten (den ser i alla fall väldigt liten ut från tee) och inbunkrad green, är en mycket tuff partrea.


Som bana är vår niohålare avgjort mycket bättre än Akademiskas bana. Bättre hål och betydligt bättre skött men Akademiska banan är mer naturskön. Avgjort en mycket trevlig höstpromenad (med en sunday bag över axeln).