Texas!

Det är bara att inse och acceptera (och det gör jag glatt) att en stor del av ens sociala liv (sådant det nu är) kretsar kring klubben. De flesta medlemmar känner men till utseendet. Vissa kan man identifiera på tvåhundra meters håll bara de ställer upp sig till bollen och svingar. Rätt många känner man till namnet. Vissa gillar man. En av de jag gillar är Anders Helgesson. Han hör, förresten, till bloggens trogna läsare och supporters.

Han är en smula ramsned, Anders, efter (tror jag) någon slags arbetsolycka men det är inget som märkbart påverkar vare sig hans goda humör eller entusiasm för spelet. Dessutom är han rolig att slänga käft med och att göra det är något vi gillar båda två. Jag blir alltid glad när jag ser Anders på klubben (och det gör jag ofta)

Roligast är förstås första gången vi ses på säsongen. Då hälsar jag honom med "Tjena Texas!" och så garvar vi. Det var nämligen så, för några säsonger sedan, när krögaren (Jocke) anordnade en scrambletävling (med grillning och gemensam sittning efteråt) att Anders lag kom tvåa. En prestation i sig men det speciella var att de (Anders) fått för sig att det var en sk Texas Scramble de spelade så de var noga med att använda minst fyra utslag från var och en i laget och att inte låta den vars boll man valde att spela vidare på vara med och slå nästa slag. Ett rätt drygt handicap de belastade sig med eftersom alla andra spelade vanlig scramble... Fast Texas behöll sitt goda humör även när situationen stod klar för honom. Vad hans lagkamrater hade att säga honom förtäljer inte historien.