Visst är det ett konstigt spel? Efter en ökensäsong där tillochmed cykling varit roligare än golf och där jag varit ljusår från att spela på handicap hittade jag i går kväll, med några gamla persimmonklubbor, en antydan till sving och bollträff. Efter jobbet idag packade jag ner några Cleveland Classic träklubbor och ett gäng mitsushibablad (allt av 80-talsmodell) i bagen och gick 13 hål några slag bättre än handicap. Och inte bara det; Jag hade roligt på banan också! Jag är inte långtslående ens med moderna klubbor och med den här utrustningen blir det ett helt annat spel. Varje meter man kan krama ur drivern är guld och korta järn in till greenerna kan man (i alla fall jag) bara drömma om. Å andra sidan så känner man sig litet som Hogan när man gör par på åttan och nian trots att man stått med en järntrea för inspelet. Som sagt, ett helt annat spel. Och roligare. Och bättre. Fast svårare.
Trodde jag hittat drawväxeln på drivern efter vackra utslag på åttan och nian men när jag kom till trettonde fick jag på årets slice och hamnade nästan i greenbunkern på ettan. Det krävdes två träfemmor för att komma pin high (fast då låg jag några meter till höger om green).
Men hur kan det komma sig att man med tekniskt sett sämre utrustning spelar påtagligt bättre? Som sagt, det är ett konstigt spel! Men roligt (i alla fall just nu)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar