Men vad kul! Bloggen lever fortfarande! Åtminstone verkar det vara rätt många som läser den även om det varit glest mellan inläggen på sistone. Nå, ryktet om min död, som Mark Twain uttryckte saken, är betydligt överdrivet och jag har varken (även om jag förmodligen borde ha gjort så för länge sedan) gett upp mitt golfande eller slutat blogga. Jag har, helt enkelt, haft en massa andra saker för mig den här sommaren.
Det här inlägget, som jag skrev med glimten i ögat och i syfte att (i min egenskap av hälften av klubbens lilla men, om jag får säga det själv, naggande goda valberedning) väcka litet uppmärksamhet och i bästa fall generera några vettiga förslag på kandidater till ordförande- och andra poster som måste besättas vid höstmötet har lästa av många. En del har förstått det (har jag förstått) och andra har (som vanligt) missförstått vad de läst. De som undrar över vad jag tycker om hur Brynte och andra skött sig kan jag bara hänvisa till den revisionsberättelse jag avgav till vårmötet. Vad jag på rak arm kan erinra mig yrkade jag inte på hjul och stegel för någon av de som axlat ansvaret för klubbens skötsel utan var, som jag själv uppfattade det, tämligen positiv och välvillig i mitt omdöme. Men ibland måste man (åtminstone jag) få skojsa till det en aning.
Så nu kan ni som varit oroliga börja andas genom näsan igen. Dessutom tycks det som om vi i valberedningen (redan!) mer eller mindre fått ihop pusslet. Och vem vet? Kanske gav min lila "brandfackla" litet draghjälp?
De närmsta veckorna kommer jag att ha fullt upp med jobb och annat icke golfrelaterat men vem vet? Kanske åker jag någon dag ut och ser efter hur det står till med Sveriges bästa golfklubb? Och kanske tar jag med mig en kamera (med ett förhoppningsvis fulladdat batteri)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar