Så här års brukar det vara dags för den årliga portugalresan. Så här års brukar jag ha valkar i händerna och en gudabenådad bollträff. Så här års brukar min sving vara betydligt bättre än mitt i säsongen då jag mest bara spelar och mår bra men inte tränar. Så här års i år har jag inte hållit i en klubba på veckor. Eller månader. Fast så här års i år är det i alla fall dags får den årliga portugalresan.
Så när Brynte ringde när jag var på väg hem från kontoret och berättade att han var i golfhallen (fast det var inte därför han ringde) så tänkte jag: "Man kanske skulle ta några klubbor och åka ner för att kolla om man fortfarande träffar bollen?" Och det gjorde jag. Tog några klubbor och åkte ner. Träffade bollen gjorde jag också. Och väggen (eller nätet). En hink fick räcka. One doesn´t mess with perfection.
Kjelle träffade också väggen. Flera gånger. Örjan tyckte att han hade grymt tryck i slagen. Fast å andra sidan så är det inte så himla långt till väggen.
Peter dök upp (och Ann var ju redan där. Med Örjan.) Medan jag stod och bankade järnfemmor in i nätet började de övriga med någon slags puttningstävling. Det såg kul ut och eftersom Kjelle låg sist så hoppade jag in. För att han inte skulle behöva göra det. Men det sk*t sig så jag hoppade ur och lämnade W.O.
Nu känns det som om jag är i toppform inför portugalresan. Jag känner att jag inte kommer att slå ett enda dåligt slag där i år. Inte bara känner. Jag är bergis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar