Roslagsmaran

Det är, eller var åtminstone förr, tradition i Sveriges bästa golfklubb att spela en 72-hålstävling måndagen efter midsommar. Startfältet brukade inte vara särskilt stort men en fem-sex tvåbollar brukade samlas strax före klockan fem för att ge sig ut på dagens första rond. Sju klubbor, bärbag och inte mycket annat.


De där tidiga morgonronderna brukade gå blixtsnabbt och följdes av en frukost i klubhusrestaurangen och sedan gällde det att, om möjligt, hinna ut på det andra varvet innan en massa morgonpigga fyrbollar med vagnar och annat som drar ner speltempot han korka igen banan.


Vanligen var maratongolfarna iklädda T-tröjor i någon skarp färg och alla andra spelare på banan informerades om vad som pågick och uppmanades att genast släppa förbi dessa snabba tvåbollar. Det brukade fungera mer eller mindre bra.


Andravarvet följdes av en snabb lunch i restaurangen och sedan gällde det att tränga sig ut på banan igen. Det var nämligen så att tävlingsbollarna hade förtur på första tee men det var inte alla sällskapsspelare som var införstådda med detta och ibland hade de högljudda synpunker på att deras femtimmarsrond blev förskjuten två-tre minuter alldeles i början (för längre tid tog det inte för maratonspelarna att hinna utom skotthåll från tee.


Efter det tredje varvet brukade trötthetssymptom, skavsår, vätskebrist och annat börja ta ut sin rätt. Många såg ganska plågade ut under den korta middagsrasten men det var nästan aldrig någon som kastade in handduken.


Några av mina roligaste golfminnen kommer från de maror jag spelat och jag hoppas verkligen att det blir en sådan tävling även i sommar. Till i midsommar ska man väl ha gått av sig några kilon och skaffat sig en hyfsad kondis. Vi får se...


Vad var det då som fick mig att ställa upp i min första Roslagsmara? Jo, det var faktiskt att jag hade problem att hålla ihop en artonhålsrond. Nio hål kunde jag spela med riktigt låga scorer men artonhålsronderna (de som började bra) brukade ofelbart haverera under inrundan. Min tanke var att om jag spelade fyra ronder på raken, en och samma dag, så skulle en artonhålsrond därefter te sig som en bagatell. Det fungerade faktiskt. Kanske något för dig att testa?