En septemberlördag på Sveriges bästa golfklubb

I år hämtade sig banan ganska snabbt efter vintern och vi har nu i en månad kunnat spela utan lägesförbättring. Nå, hur som helst så är våra banor, som alltid brukar vara till sin fördel, i ett glimrande skick och de hål som förr kallades niohålsbanan är, som vanligt, bäst.

Alltså styrde jag stegen dit. En annan orsak var att det var knökfullt på Gamla Banan. En timmes väntan för att överhuvudtaget komma ut och förmodligen en del väntan även därefter...

Ann och Örjan lät mig gå med dem. Det var, som alltid, angenämt.

Efter rundan avnjöt jag en öl utanför klubbhuset och det var jag inte ensam om denna sommarvarma septemberdag.

Synd att ägaren till denna fina jagga drabbats av haveri just här. För inte kan väl någon parkera så illa?