Nu är det slut!

Ulla och Peter

VinterTourens avslutande omgång med shoot out, prisutdelning och allt annat som hör till spelades i går och till allt annat som hör till hör att deltagarna äter en gemensam måltid under solenna former. Tidigare har detta brukat ske i klubbhuset men i år tog Ulla och Peter och bjöd hem hela gänget till sig på kvällen. Det blev naturligtvis hur lyckat som helst även om det var litet svårt att få någon kontinuitet i bevakningen av masterssändningen när en improviserad puttningstävling pågick mellan soffan och TV:n.


Mycket snack blev det också och som så ofta när man njutit en god måltid och fått sig några glas vin så blir man på något mysko vis smartare än vanligt och de lysande idéerna bara kommer och kommer. Så var det i vart fall för oss vid det bord där jag satt. Det enda problemet är att komma ihåg alla geniala saker vi kom fram till så här dagen efter.


Jag tror att Kjell hade en slutgiltig lösning på vildsvinsproblemet men kommer inte ihåg riktigt vad den gick ut på. Örjan (och jag) löste elegant och enkelt översvämningsproblemet på niohålsbanan och Tommy hade ett idiotsäkert koncept som, om jag förstod honom rätt, mer eller mindre garanterade kanongreener redan i säsongsstarten och detta oavsett hur vintern hade varit.

Stefan (näst längst till höger) och ett gäng (fast de ännu inte vet om det) losers.

En sak minns jag mycket tydligt. Stefan tyckte, oklart varför, att shoot out var en suverän tävlingsform och märkligt nog så fick han massivt medhåll av alla som han tidigare under dagen gett respass. Förmodligen var det vinet som talade eller så ville bara alla vara kamratliga (och goda förlorare). Vad vi, efter en del surrande och ett antal stickspår, kom fram till var att det ju, strängt taget, är fritt fram att spela shoot out så mycket man vill och det koncept vi enades om var att efter de vanliga klubbtävlingarna samla de bäst placerade och avrunda dagen med en vänskaplig shoot out. Får man ihop sex spelare så är ju "sista fem" som gjord för detta och skulle man bli så många som tio är det bara att trava i väg till niohålaren. Det skulle kunna bli en trevlig tradition i klubben.


Nu är vintern äntligen över och slagmattor, gummipeggar och de röda bollarna kan förpassas till garderobens mörkaste hörn. Det är dags att återigen vänja sig vid att spela bollen som den ligger och att behöva brottas med puttningens frustrerande mysterier. Tack alla ni som var med och tack Ulla och Peter (för ert slit med kaffe och mackor och mycket annat liksom för den trevliga kvällen igår)! Tack även Ann och Kjell för TL:ande och resultatservice!