Virtuell prisutdelning

Egentligen så är det synd att vi inte använder niohålsbanan för tävlingar oftare.

Så har då säsongen första klubbtävling spelats och det blev, enligt min absolut opartiska uppfattning, i flera avseenden en succé. Vädret var så bra som det överhuvudtaget kan vara i Roslagen i april, banan var i för årstiden bra skick, deltagandet var över förväntan (13 fyrmannalag!) och det blev en synnerligen jämn och spännande tillställning.

Mannen till höger i bild kan ha släppt ut luften ur alla fyra däcken på en vit halvkombi på parkeringen. OM han skulle ha gjort det så är det mannens till vänster i bild (dvs mitt) fel. Det var nämligen så att mannen till vänster i bild hade, som det heter, goofat och råkat schabbla bort mannen till höger i bild när han (mannen till vänster i bild) lottade tävlingen och bilden har (oklart av vem) tagits precis när mannen till vänster i bild (dvs jag) meddelar mannen till höger i bild detta. Den vita bilen var den som jag i desperation pekade på när mannen till höger i bild (som verkar vara en alltigenom hygglig och på det hela taget förträfflig person) då frågade vilken bil som var min. Behöver det köpas ny luft så står jag för kostnaden. Dessbättre (för mannen till höger i bild) så kom ett mycket sent återbud så han fick, trots allt, spela tävlingen. Bortsett från eventuell a tomma däck är, således, ingen skada skedd.

Lag Peter Bergström på väg mot första tee.

Vad man möjligen kan ha synpunkter på är att jag bestämde att vi skulle tillämpa rullande start, dvs att alla lag skulle börja från första tee, istället för kanonstart. Jag tycker nämligen att det ska vara så. Banan är gjord ( i vart fall om den är riktigt gjord och det är våra banor) tänkt att spelas så. Att alla spelar hålen i samma ordning är det mest rättvisa sättet att spela banan. Så är det bara. Kanonstart är en nödlösning och sådana bör man bara tillämpa i (yttersta) nödfall.

Bill Lindvall (till höger) ger Peter Bergström några goda råd innan start.

Här har någon fått en plats i solen.

Fatta vad rädd jag blev när Jördis (till vänster i bild) kom och trodde att jag lurat henne beträffande starttiden.

Åtminstone en deltagare hade förstått hur vårsolen bränner. Klart cool hatt.

Två av mina lagkamrater - Lasse Sköldebring (trombon) och Bo Bergström (till höger).

Nå, vi går direkt på resultatlistan.

Följande tre lag delade förstaplatsen på 35 slag:


Lag Madeleine Nydahl (+Hasse Järnebrant, Hans Ekman och Ingo Jansson)
Lag Martin Boström (+Barbro Rensvik, Kurt Blomqvist och Yvonne Ekelund)
Lag Herman Johnell (+Bo Bergström, Lasse Sköldebring och Sven Wicksell)


Fjärdeplatsen delades av följande lag på 36 slag (= par):


Lag Björn Arnell (+Camilla Arnell, Agneta von Unge och Jördis Lindblom)
Lag Leif Jansson (+Kerstin Jacobsson, Hannah Arnell och Leif Josephsson)
Lag Lukas Johnell (+Kjersti Nilsson, Kurt Wolf och Leif Ernstell)
Lag Peter Bergström (+Gunilla Karlsson, Cajsa Witholdt och Bill Lindvall)
Lag Thomas Eriksson (+Ingegerd Ernstell, Freddy Liljeblad och Lennart Nylöf) 
Lag Ulf Ström (+Eva Nordstrand, Jan Nordstrand och Sven Nordlander)


På 37 slag och tiondeplats kom:


Lag Tommy Karlsson (+Helena Wedén, Jan Bodin och Barbro Lindvall)


Elfteplatsen delades av dessa tre lag som kom in på 38 slag:


Lag Robert Arnell (+Erik Nilsson, Kerstin Nordstrand och Lars-Åke Johansson)
Lag Sören Andersson (+Lolita Almquist, Mikael von Unge och Ove Rensvik)
Lag Anders Hedlund (+Astrid Josephsson, Hans Nordstrand och Ulla Lennertun)

Naturligtvis så hade nästan alla gett sig av när vi i sistabollen kom in men det tycker jag var helt i sin ordning. Inga staravgifter, inget prisbord, ingen prisutdelning. "Small check, small speech" som det lär ha sagts en gång av en vinnare i en svensk ET-tävling. Strängt taget så kan man ju lösa eftersnacket så här, via nätet (eller, som det heter, virtuellt) och de där paraplyerna, för trånga T-tröjorna och trepacken med bollar man brukar vinna kan man ju (tycker jag) ha och mista. Måste jag välja mellan kanonstart och prisutdelning eller rullande start men ingen prisutdelning så tar jag absolut det sistnämnda.

Hurra, hurra, hurra! för alla som var med. Särskilt många hurra för oss som delade förstaplatsen. Vi ses om ett år igen (om ni vill och om jag får förnyat förtroende).

Så litet gnäll: 

Priser kan jag gärna vara utan men en kall öl (även en lättöl!) hade varit gudomlig när man kom in denna varma dag. Så hade även något att äta varit (och den pizza som min lagkompis Lasse hämtade före start var visserligen god men den ökade samtidigt törsten exponentiellt). Varför man bjöd dem som städade på lördagen på lunch men inte tillhandahöll samma service för dem som städade på söndagen (och för några av oss var det ju den andra och helt ideella städdagen) begriper jag inte. Hade det gått att få något att äta, eller åtminstone dricka, (framförallt innan vi gick ut men också när vi femtiotvå hungriga, törstiga och trötta medlemmar kom in) så hade det förmodligen inte blivit samma snabba sorti från klubben som det blev idag när utsvultna, solsvedda och uttorkade golfare inte kunde komma iväg fort nog. Här finns utrymme för förbättring! Jag kan förstå att det kan ha varit svårt att övertala den nye krögaren att ställa upp ens på lördagen men det kändes ändå litet B. På mötet i går poängterades vikten av att vi medlemmar gynnar den nya krögaren så att han kan få lönsamhet här på Sveriges bästa golfklubb men det är svårt att gynna en krögare när krogen är stängd. Idag hade en öppen krog gått runt. Lätt! Herregud, Lasse började tala om kalla Hof redan på femte hålet...