När man har en kamera är det dags att börja ta bilder. (Och vet du inte hur man ska använda kameran så ställ in den på auto tillsvidare.) Helst bra bilder. Men vad är en bra bild? Det avgör du, dessbättre, helt själv. Ser du inte skillnad på bra och dåliga bilder är du, på ett sätt, lyckligt lottad för då spelar det ju ingen som helst roll hur resultatet av ditt knäppande blir. Tycker du att andra tar bra bilder men att dina egna bilder är kass så är du också lyckligt lottad. Då ser du ju i alla fall skillnad på bra och dåliga bilder. Sätt dig och titta - verkligen titta - på några bilder du tycker är bra och fundera över vad det är du tycker är bra med dem. Gör sedan samma sak med några bilder du tycker är dåliga. Det är faktiskt ett väldigt bra, kanske rentav det enda, sättet att utveckla sin förståelse för vad som gör bra respektive dåliga bilder.
När du tycker dig ha identifierat några saker som gör bilder bra respektive dåliga så gäller det helt enkelt (fast som så mycket annat som är enkelt när man väl kan det så är det hur svårt som helst i början) tänka på och tillämpa dem när man ska ta bilder. Därför är det bra om listan inte är alltför lång. Precis som med svingen så får man ta det hela steg för steg och koncentrera sig på en eller kanske två saker i taget. Annars blir man bara snurrig och det blir varken slag eller bilder bättre av.
Vill du ha "kött på benen" så kan du gå till biblioteket och leta rätt på någon bok som handlar om bildteori. Där kan du läsa grundläggande saker om komposition, färglära och annat som alla bra fotografer (medvetet eller intuitivt) använder sig av. Vill du lära dig mer om det rent tekniska handhavandet av din kamera så rekommenderar jag instruktionsboken. Den brukar räcka ett tag. Därefter blir det biblioteket (eller bokhandeln) igen för att tita i någon bok om grundläggande fototeknik (det där om bländare och slutare, bildvinklar, brännvidder och allt annat jox som är bra att ha litet hum om).
Fast viktigare än att läsa (och faktiskt viktigare än att titta på andras bilder) är att plåta själv. Det är som med golf. Många exponeringar blir det innan man någotsånär konsekvent får hyfsade bilder. Precis som man måste slå många hinkar på rangen och hacka sig runt ett tröstlöst antal ronder innan det blir någon riktig ordning på slagen.
Själv lärde jag mig på filmtiden, dvs den tid då man hade film i kameran. Det var inte så dumt. Dyrt var det dock så man hade inte råd att trycka på knappen hur ofta som helst. Det har man nu. Med de digitala kamerorna är det praktiskt taget gratis att plåta. Fast alla verkar inte ha fattat det. De är lika sparsamma som man var när det var film i kameran. De tar en bild och sedan får det vara. Ofta tittar de inte ens i displayen hur resultatet blev.
Det enklaste knepet för att få bra bilder är att ta många bilder. Många bilder av samma objekt. Ska du fotografera en person så ta inte en bild. Ta tio. Går det att ställa in kameran på seriebildtagning (dvs att den matar på så länge du har avtryckare nedtryckt) så gör det. Ju fler bilder du tar desto större är sannolikheten för att någon av dem blir bra. Här är fotografering inte riktigt som golf. När omständigheterna medger det så har man som fotograf hur många mulligans som helst. Utnyttja det. Se till att ha ett rejält stort minneskort och ett fulladdat batteri. Se sedan till att kortet är fullt och/eller batteriet tomt när du är färdig. Då kan jag nästan garantera att du tagit åtminstone några bra bilder. Att de övriga 99%:en är skräp spelar ingen roll. Det är bara att radera dem. Att litet nonchigt ta upp kameran, ta en exponering och sedan - utan att ens kontrollera resultatet - vara nöjd är för de som verkligen har koll på vad de sysslar med (och inte ens de brukar göra så).
Sammanfattning av lektion 2 i Hermans Fotoskola: För att ta bra bilder måste man ta bilder. Många bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar