Nu är det slut!

Nu är det, oåterkalleligen (och hur oåterkalleligt kommer snart att framgå) höst. Knappt ett löv sitter kvar på träden. Frost i gräset om morgnarna och is på vindrutan. Snorhalt för oss som hellre går eller cyklar. Själv har jag under dagens lopp (med livet som insats) gjort bådadera (och åkt båt och kört bil men varken flugit eller färdats med tåg, man kan inte hinna med allt).

Det har varit på nåder vi (eller ni) spelat de senaste veckorna. Trots den globala uppvärmningen så lever vi fortfarande i ett land där vintern är en realitet och Bore kung. Åtminstone några månader om året.

Fast idag sken solen och framåt lunchtid hade termometern hittat ett läge strax över nollstrecket. Jag hojade hem, greppade min Nikon och satte mig i bilen för att åka ut och kolla läget på Sveriges bästa golfklubb. Jag liksom kände att någonting var i görningen...

Och visst var det så. Har man levt så länge (och så intensivt) med någon som jag levt med den här klubben utvecklar man (om man inte är helt hopplös) till slut någon slags intuition. När jag kom ut var Örjan  i färd med att plocka in flaggorna och teemarkeringarna på artonhålsbanan.

Foto: Örjan Persson

Örjan är en fin och känslig grabb. Till skillnad från somliga. Jag såg hur han led. Att stänga en bana för säsongen är aldrig kul så jag sa:"Äh, jag gör det! Håll i kameran." Tja, vad ska man säga? Han är inte bara en väldigt bra banchef, han är (vilket han själv verkade rätt överaskad av) också en inte oäven fotograf! (fast det kan ju, åtminstone delvis, ha att göra med att jag ställde in kameran på auto innan jag lämnade över den.)