Ett golfbibliotek i spikskobaren?

I höstas så kom jag med i Handicap- och utbildningskommittén. Att säga att jag blev tvångsenrollerad vore en överdrift men en mild sådan. Jag fick, helt enkelt, förklarat för mig att man betraktade mig som ledamot av kommittén. Fair enough. Är man medlem i en klubb så bidrar man efter förmåga och blir man tillfrågad är grundinställningen, åtminstone min, att man ställer upp. Oftast är det rätt kul (även om Handicap- och utbildningskommittén kanske inte låter som det roligaste man kan tänka sig).

Ofta har man själv både glädje och nytta av att vara engagerad i klubben. Man får veta en del som man annars kanske inte skulle ha en aning (eller i bästa fall dimmiga begrepp) om och ibland så kan man vara med och påverka. Det vore mig naturligtvis främmande att på något vis missbruka min nuvunna ställning men samtidigt ser jag mig tvungen att påpeka att jag tar mitt ansvar på fullaste allvar. Det innebär att jag kommar att vara uppmärksam på spelare som presterar oväntat bra i förhållande till det handicap de har. Att detta särskilt kommer att gälla när de spelar match mot mig ligger i sakens natur då det ju främst är under sådana förhållanden jag har möjlighet att göra korrekta och relevanta observationer av deras spelstyrka (att läggas till grund för eventuella justeringar från kommitténs sida). Det nyss skrivna kan, vill jag för säkerhets skull betona, varit skrivet litet från den skämtsamma sidan.

 

Nå, när Per, Leif och jag för några dagar sedan satt hemma hos Meta och drack kaffe (höll sammanträde) så kom frågan om inrättandet av ett golfbibliotek ute på klubben upp. Det handlar om att införskaffa diverse golflitteratur, främst instruktionsböcker, som ska finna tillgängliga i en hylla i gamla spikskobaren där man alltså ska kunna sitta och bläddra eller fördjupa sig i böcker som väcker ens intresse. Möjligen kommer ett system för (kortfristiga) hemlån att införas. Precis som på ett vanligt bibliotek, med andra ord.

Spikskobaren? frågar sig kanske någon yngre golfare som aldrig upplevt annat än sk softspikes. Det är helt enkelt utrymmet mellan receptionen och restaurangen där det fortfarande ligger en gammal nålfiltmatta av den typ man förr hade i sådana utrymmen för att skydda golvet mot de stålspikar som då satt under golfskorna. Rummet är faktiskt just en gammal spikskobar, även om barluckan spikades (!) igen för nu rätt många år sedan.

Med detta inlägg vill jag inte bara informera om planerna på att inrätta ett bibliotek utan jag vill samtidigt uppmana de medlemmar som till äventyrs har några eller många golfböcker som kanske mest tar plats att skänka (eller låna ut) dessa till klubbens bibliotek. Är det böcker ni absolut inte vill riskera att bli av med eller är alldeles extra rädda om så står de naturligtvis bäst hemma i er bokhylla men böcker som ni läst för många år sedan och därefter aldrig öppnat igen kan utgöra välkomna tillskott till det (snart) nystartade biblioteket. Hör av er till någon av oss i  Handicap- och utbildningskommittén i så fall.