Kanon eller kalkon?

I dag var det dags för säsongens andra försök. Så länge vristen höll (i två hål...) spelade jag på mitt handicap men på fjärdehälet tvangs jag tacka mina spelakamrater Ulf, Gunnar och Anders för sällskapet och anträda reträtten. Den innebar att jag, precis som spelarna på bilden ovan som jag mötte när jag kom till Sveriges bästa golfklubb, tvangs gå (eller linka) ett antal hål för att ta mig tillbaka till klubbhuset.

Trots att jag bara spelat några få hål och trots att det kryllat av folk när jag kom till klubben låg klubbhusområdet nu öde. Helt dött.

Inga golfare satt denna vackra lördageftermiddag på juteserveringen.

Inne i klubbhuset var det likadant. Bortsett från pron, krögaren och en av krögarens anställda var jag helt ensam i sveriges mysigaste klubbhus. Kändes inte så mysigt, faktiskt. Kändes mer som om något var fel. Allvarligt fel.

Jag köpte en (lätt-) öl av krögaren och frågade honom hur dagen hade varit. Han berättade att han sålt ca 50 luncher. Jag frågade honom hur många luncher han sålde en lördag utan tävling. Mellan 70 och 100, svarade han. Nå, under den halvtimme jag ägnade åt min öl och åt att titta på sändningen från europatouren sålde han absolut ingenting. Inte LeMo heller. Ingen kom in i klubbhuset. Ingen gick ut på banan.

Vad golfare gör på lördageftermiddagar är en fråga för sig (som jag inte har något bra svar på) men att varken krögaren eller pron gör goda affärer en lördag när en attraktiv (Sportringen) tävling spelas är, tycker i alla fall jag, ett problem. Roten till det onda tror jag är kanonstarten. Jag har aldrig fattat vad som är kanon med den idén. Kalkon, snarare. Sveriges bästa golfklubb borde lära av Ålands GK där första start i klubbtävlingarna normalt är kl 12.00 och rullande start tillämpas. Mycket bättre!