En kampsport

Det ser onekligen annorlunda ut nu när alla de förut kryssmärkta gamla träden är borta. Litet mer artificiellt. Litet mer som en golfbana. Jag tycker att det var bra som  det  var.

Nå, den här våren har varit, i bokstavlig mening, plågsam och för några månader gick jag på kryckor (eller, helst, inte alls) sedan min ena vrist sagt ifrån ordentligt. Nu går jag obehindrat, åtminstone på slät mark, men skulle den hålla för golf? Dessutom har ju mitt golfande mer eller mindre legat nere under några år så det fanns ett frågetecken även för om jag skulle kunna spela ens om vristen höll.

Med de förutsättningarna var det naturligtvis uteslutet att öda krafter på uppvärmning eller meningslöst vevande på driving rangen. Jag knallade direkt upp på första tee. Som vanligt var det ingen kö (vare sig vid ettan eller ute på banan även om jag, på håll, såg andra golfare). Nå, redan på det förta hålet hade jag en parputt men lyckades rådda till det så att det blev en sjua på kortet när allt var klart och räknat.

Jag klarade tio hål innan vristen gav upp och jag fick kämpa för att ta mig tillbaka till parkeringen. Visst är det klämmigt med en tolvhålsbana men just idag hade den gamla niohålaren varit perfekt...