Surr

Det snackas mycket på en golfklubb. På banan (när folk borde koncentrera sig på spelet), på parkeringsplatsen och i och runt klubbhuset. Surrar som en bikupa. Golfare har synpunkter om och på allt, från banarkitektur via ifrågasatt fusk till hur klubben sköts. Fast till den märkliga (sub-)kultur en golfklubb utgör hör att det är och förblir just snack. Eller surr.

De mer eller mindre goda idéerna om hur banan borde förändras framförs sällan till styrelse eller bankommitté. Man surrar istället. Det ifrågasatta fusket anmäls inte till tävlingsledningen. Men man surrar om det. Och synpunkterna på hur klubben sköts och borde skötas hamnar sällan eller aldrig i förslagslådan utan surras det om över en kaffe eller en kall öl på klubbhusterassen.

Kanske är golfare litet hemliga. Eller så vill man inte sticka ut och, hemska tanke, kanske bli emotsagd? Något är det. Därför är det inte så konstigt att det surras även om vad som skrivs i den här bloggen men att kommentarsfälten under inläggen nästan alltid gapar tomma.