Uppmjukning?

Nu har jag varit med på (samtliga) två medlemsträningar och båda gångerna har jag, mina 52 år till trots, hört till de yngsta deltagarna. D et är möjligt att jag är i extremt dålig form och att alla övriga, merendels äldre, deltagare är rea gummimänniskor. Eller så är det helt enkelt så att jag, som trots min rondör faktiskt idrottat i stort sett hela mitt liv, inte är mer likstel än övriga geronter i klubben men har lärt mig att börja varje träingspass (eller match) med en uppmjukning av muskler och ligament. Hur som helst så har jag både i söndags och veckan dessförinnan, med förvåning, sett hur alla andra medlemmar gått från sina bilar, suttit i cafeterian en stund och sedan - uppenbarligen -. ansett sig vara tillräckligt uppvärmda för att slå en full sving. Eller kan det helt enkelt vara så att deras svingar är så patetiskt kraftlösa att de inte kräver mera av deras kroppar än vad hängandet i cafeterian gjorde? Vem vet?

Christian Modin

Nå, till vänster kan ni se en av Sveriges bästa golfklubbs bästa golfare, Christian Modin. Han är så bra, eller åtminstone lovande, att han bestämt sig för att satsa på golfen som yrke och säsongen 2011 spelar han som proffs på, till att börja med, Nordea Tour. Fattar ni hur häftigt det är att ha en bona fide tourspelare i klubben? Själv tycker jag att det ska bli betydligt mer intressant att följa Krickens öden och äventyr än att titta på USPGA- och Europatorerna.

Christian är ungefär en tredjedel så gammal som den genomsnittlige deltagaren i söndags medlemsträning. Han är inte ens en tredjedel så likstel men ändå ser han till att mjuka upp sin starka och smidiga kropp innan han börjar slå bollar. Fast det är klart, hans sving innebär en betydligt större kraftutveckling än vad hängandet i cafeterian gör.

Kanske ska vi försöka att bli litet mer professionella och idrottsmannalika i vår inställning till golfen? Eller, åtminstone, försöka att vara litet snällare mot den enda kropp vi har? För Christian håller ju inte på och åbäkar sig innan han börjar slå bollar utan anledning. Han vet att det hjälper honom att prestera maximalt och att det minskar risken för skador (och då är han  betydligt mindre skadebenägen än de feta gubbar och stela tanter som deltar i medlemsträningen).

Var och en gör naturligtvis som han/hon vill men ni som vill - som Christian - ge er själva maximala förutsättningar att spela bra och minimala förutsättningar att dra på er skador kan ju kopiera hans uppmjukningsrutin enligt bilderna nedan (med bildtexter). Har ni möjlighet att få upp värmen och cirkulationen (till exempel genom att jogga några hundra meter eller att slå en åkarbrasa och göra jämfotahopp på stället) innan ni börjar att stretcha så är det bra. Oavsett om ni gjort det eller inte så ta det lugnt och mjukt (INGA major Uggla-rörelser, tack!).


För samtliga rörelser nedan gäller att ni ska tänja tills det tar stopp, hålla den positionen en stund samtidigt som ni försöker att slappna av i de muskler ni tänjt och sedan försöka (utan att ta i så att ni spräcker er) komma en liten, liten bit till. Just detta att man kommer en liten bit längre är kvittot på att stretchen gett avsedd effekt.

För händerna bakåt tills det tar emot. Håll ca 15 sekunder.

Tryck händerna bakåt. Håll ca 15 sekunder.

Och så likadant fast tvärtom.

Rotera tills det tar emot.Håll ca 15 sekunder.

Håll armen rakt ut, vrid klubban långsamt till ytterläget. Håll ca 15 sekunder.

Gör sedan likadant fast tvärtom.

Om ni inte klarar av att göra såhär så kan ni ta en handduk eller något annat likande och med hjälp av den försöka att få händerna så nära varandra som möjligt.

S-T-R-Ä-C-K och håll!

Till sist: Klassikern. Tänj och håll ca 15 sek i ytterläget.