Innan passet började så var det någon som frågade mig hur det hela var upplagt. Eftersom jag och Leif inte hunnit snacka igenom det så gav jag ett lagom svävande svar. Nu hann jag och Leif inte diskutera upplägget idag eller men efter att ha studerat saken kan jag säga att det handlar om individ- och behovsanpassad instruktion.
I de fall där det behövs väjer vår pro således inte ens för rent handgripliga tillrättavisningar (se bilden till vänster) medan han när det gällde mig nöjde sig med att fråga om jag var i form. Han har öga för det där med instruktion, den gode Modin. En annan medlem som har en imponerande skarp blick för spelet är Owe Ladin som efter att ha sett mig slå några järnsjuor kunde avgöra att jag slog bollen ca 160 meter. Det har jag inte ens sett själv. Tack, Owe!
OBS! OBS! KOLLA! - Ni kan vinna fina bollar!!! KOLLA! OBS! OBS!
Efter den ansträngande svingträningen gick vi - jag Owe och Tage - ner och ägnade åt oss den avgörande delen av spelet (ni vet, det där med att rulla bollen ner i ett pyttelitet hål) och vi puttade väldigt bra (och hade bara underlaget varit aningen jämnare så hade i princip alla våra puttar gått i). Tage hade, för övrigt, den coolaste putter jag sett. Greppet var väl ingen höjdare (för grovt och för glatt) men annars verkade den vara ett seriöst vapen.
Tja, vad ska man säga? En glimrande golfeftermiddag (för att vara i Sverige i februari). Nästa vecka hoppas jag att vi blir fler. Fler golfare, fler damer och fler yngre. I dag var jag en av de två yngsta (och jag är 52 år fyllda) och ynglingen Tage (som funderar på att köpa en ny driver till våren) var äldst. Vi var sju gubbar och en dam. Här finns många parametrar att jobba med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar