Om jag minns rätt så låg den först på B-sidan av albumet "Kär och galen", den lundellåt som mer eller mindre blivit en andra svensk nationalsång. Men det är naturligtvis inte den det här handlar om. När jag nu varit ute på klubben ser jag att avverkningen av träd fortsatt i oförminskat tempo. Nu har jag inte gått runt Gamla banan (de sista två åren...) så mina intryck är från klubbhusområdet och niohålaren.
Det ser väldigt öppet ut intill fjortonde tee och trädridån bakom och till höger om sista hålets green på niohålaren är ett minne blott. Det ska bli spännande att se vad som händer i sommar (för man ser ju rätt ofta nybörjare och andra som står med driver på röd tee för att verkligen vara säkra på att nå över vattnet...).
Själv har jag bara varit med i klubben i knappt halva den tid den funnits men upplevt hur främst Gamla banan förändrats. Förr kunde man ju verkligen slå ut bollen i skogen (som verkligen var skog). Tydligen var detta dock ingenting jämfört med hur det var längre tillbaka i tiden. Då måste en rond mera ha varit orientering än golf. Men även om man går bara tio-femton år tillbaka så har det, successivt, avverkats och röjts så mycket att banan delvis förändrat karaktär.
Jag minns hur reaktionen var när dåvarande banchefen Werngren, efter långa diskussioner med bankommitté, styrelse och markägare, fått klartecken att försiktigt börja gallra runt ngra tees och greener (för att gräset där skulle få tillräckligt med luft och ljus för att ha en sportslig chans mot mossor och svampar). Gallringen utfördes mellan två säsongen och när banan öppnat på våren kom en upprörd äldre medlem in och stormskällde på den stackars receptionisten som fick veta att medlemmen trodde sig vara medlem i en klubb med skogsbana men nu hade han kommit ut till en parkbana. Undrar just (om han är med oss fortfarande) hur han upplever banan nu. Som en hedbana?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar