De här klubborna, som i går var parkerade utanför klubbhuset, skrev jag om i min andra blogg. LeMo, som läser den (också) berättade idag för mig att klubborna tillhör klubbens kassör. Det är väl ett bra tecken, fortsatte han, att kassören är en sparsam själ? Jo, genmälte jag, men det är ju samtidigt en smula oroande att han verkar vara vårdslös.
Fast nu skojar jag visst om allvarliga saker igen... Mittåt! Och, Lennart! Om du lovar att fortsätta att spela med dina fina Slazenger så ska jag gärna sätta dem i bättre skick åt dig. Att reparera gamla träklubbor är ett trevligt pyssel under den mörka årstiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar