På många sätt gillar jag för- och eftersäsongerna bättre än vad jag gillar den tid på året då man ska trängas med en massa finvädersgolfare och en vanlig sällskapsrond tar fem timmar. Fast en sak gillar jag inte med spelet vår och höst, och det är mattorna. Särskilt inte de av den modell som syns på bilden ovan (och då är det varken teemarkeringens färg eller mossan jag hänger upp mig på!). Jag är nämligen (i likhet med många andra) så funtad att kanten på mattan, den räta linjen, gör det omöjligt för mig att slå åt något annat håll än det åt vilket mattan pekar. Egentligen är det konstigt, för från gräs är jag hyfsat bra på att slå olika skruvar med relativ kontroll men den där räta linjen ställer verkligen till det för mig.
Dessutom är det vedervärdigt att behöva stå på de där plåtställningarna som ofta är skeva, lutar eller står ostadigt. Till råga på eländet är de fula och uppställa då ordinarie tee (vilket verkar litet hål i huvudet eftersom man då får en massa belastning på grästeen när den inte borde beträdas).
Grästeena på vår niohålare håller inte direkt Bro Hof-klass men de kräver en hel del resurser ändå. Ibland funderar jag över om det inte kunde vara en bra idé att ersätta våra grästees med riktiga konstgräsvarianter. Större och uppbyggda med någon slags ramverk av slipers fyllt med grus/sättsand och sedan den där typen av konstgräs som man kan dressa upp med sand. Byggde man riktigt ar sådana tees så skulle man förmodligen på några år ha dem betalda i minskade klippkostnader och dessutom så skulle man ha bra tees året om.
Fast vad vet jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar