En vision

När jag var ordförande i Sveriges bästa golfklubb osäkrade jag min revolver när jag hörde ordet "vision". Herregud, det var ju fullt sjå att lappa och laga och mäkla och jämka och få det hela att gå runt! Men nu är jag vanlig menig medlem och kan kosta på mig att visionera. Det gör jag nu. Spik nykter, läppjande på en kopp te.

Nå, vad är det då för vision jag sitter och klämmer på? Jo, den handlar om niohålsbanan. Och om Akademiska. Jag tycker att man borde slå ihop dem. Fast inte till en artonhålsbana. Nej, vad jag ser framför mig när jag tar på mig visionärshuvan är en korthålsbana och en tolvhålsbana. Korthålsbanan skulle bestå av sex lagom svåra och inte alltför långa partreor där nuvarande hål nio, ett och åtta på vår niohålare ligger. Sedan skulle man slå ihop de bästa bitarna av vad som blir kvar av nian med de bästa bitarna av Akademiska till en tolvhålsbana. Den kunde gärna, som vår nuvarande niohålare, vara öppen för P&P.

Det skulle kunna bli riktigt bra, tror jag. Just en korthålsbana är något jag verkligen saknar. Tänk vad bra för alla nybörjare och knattar att få spela riktig golf utan att behöva gå flera hundra meter mellan hålen. Och jag kan tänka mig att en sådan bana, på bekvämt avstånd från parkeringen, skulle vara ett bra alternativ för de äldre medlemmar av båda könen som inte längre slår så långt och som behöver bil för att ta sig runt på de andra banorna. 

Fast det blir säkert något helt annat.