En fråga om stil

Fyra ledigt men propert klädda golfherrar

En sak som är litet speciell för golfen är förekomsten av sk klädkoder, dvs regler för hur man får eller bör vara klädd på golfbanan (eller i klubbhuset eller till och med i dess olika delar). Sådana koder finns såväl skrivna som oskrivna. Vissa anser dem vara självklara, närmast en del av det sk golfvettet, medan andra uppfattar dem som otidsenliga eller rentav utslag av snobbism. Det sistnämnda beror till stor del på att klubbar med snobbstämpel ofta har uttryckliga klädkoder. Om det sedan är deras medlemmar som inte klarar av att klä sig utan skriftliga instruktioner eller om det är greenfeegästernas klädstil de oroar sig för har jag aldrig blivit klar över.


Hur är det då på Sveriges bästa golfklubb? Jo tack, bra. Här finns ingen skriven klädkod (och det tackar jag för) utan det är helt OK att komma som man är. De flesta klär sig, för övrigt, så att de skulle bli utsläppta på i stort sett vilken bana som helst. Att vissa trivs med att spela i jeans, T-shirt eller träningsoverall är inget som stör mig. 


För dig som möjligen är helt ny inom sporten och undrar vad de oskrivna reglerna säger så är det så att damer, som alltid, får klä sig mer eller mindre hur de vill (men möjligen inte ska komma i bikini). För herrar är de vedertagna "reglerna" långbyxor (ej jeans), shorts som når ner till knäna, (piké)tröja med krage. Fast det är, som sagt, inget man behöver hänga upp sig på här på klubben. Däremot kan det vara bra att känna till så att man inte får sin dag förstörd om man åkt till någon annan klubb för att spela. 


Utomlands kan det gälla (med våra mått mätt) rent hysteriska regler som förbud mot gymnastikskor, krav på knälånga vita strumpor (för herrar som spelar i kortbyxor), krav på att pikétröjan ska vara nedstoppad i byxlinningen och en massa annat. Ibland gäller krav på kavaj och slips om man vill bli serverad i klubbhusrestaurangen.


Här hemma gäller det min mamma lärde mig, dvs att man ska vara hel och ren. Fast en sak tycker jag faktiskt att man bör hålla på och det är att herrar tar av sig eventuell keps när de går in i klubbhuset!

Redovisning av enkät

Enkäten om de nya 150- (och numera även 100-)metersmarkeringarna gav följande resultat:

Bra! Låt dem vara kvar.	16 (69%)
Fula. Bort med dem!	7 (30%)

Röster hittills: 23
Enkät stängd 

Blandad kompott

De där hemska gula plastkvastarna som växt upp ur våra fairways är tydligen här för att stanna och av bloggens lilla pejling att döma så är det en majoritet som (hur märkligt det än kan tyckas) gillar dem. Nu har de fått sällskap av röda kusiner och snart dyker det väl upp även vita kvastar på de längre hålen. Man kanske vänjer sig. Eller så får man hållas på niohålaren (tills de sprider sig även dit). I värsta fall så finns ju alltid Åland... Kort sagt så tycker jag att de är apfula och för mig fyller de ingen vettig funktion. Leif Modin menade att det var bra att veta var mitten av fairway är men det tycker jag att men ser tillräckligt bra ändå. Att man sedan sällan träffar den - med eller utan plastkvastar - är en annan sak. Avståndsneurotikerna har ju redan såväl GPS som laserkikare (och kontrollmäter även om deras boll skulle ligga kloss mot kvasten) så de har heller ingen nytta av eländet. Men folk tycker, som sagt, tydligen att det ska se ut så här på en golfbana så det är väl bara att gilla läget. Däremot behöver man inte gilla kvastarna.

Något jag gillar är att min cykel numera alltsom oftast får sällskap i stället när jag trampat ut till klubben.

Greenerna får nu lovord i alla tonarter. Till och med Sören är nöjd. Då är de förmodligen bra. Jag ska försöka hinna ut i morgon bitti och kolla själv. Bra greener gillar jag.

Restaurangen gillar jag också. Raggmunkarna och fläsket som serverades idag var hur goda som helst. Däremot är jag något tveksam till den nya möbleringen. Alla bord har föst ihop i bortre ändan av lokalen och arrangerats enligt skolmatsalsmodell. Det ser föga inbjudande ut (och kanske är skälet till att de enda gästerna när bilden ovan togs valt det stora runda bordet mitt i rummet?).

Anledningen till ommöbleringen tycks vara att man velat frigöra utrymmet mellan bardisken och fönstren (där förut de mest populära borden stod) för drickakyl och glassfrys. Allvarligt talat: Det här var ingen förbättring. Det ser jättetrist ut. Ska det vara så här så kommer jag nog att gästa restaurangen uteslutande de dagar då man kan sitta ute och äta (vilket den rådande majkylan inte riktigt inbjuder till).

Nappa på det här!

En sak som aldrig upphör att fascinera mig är vilken omsorg (och vilka pengar) många golfare lägger på nya klubbor och hur de sedan inte håller dem i skick. Många gör knappt ens rent sina verktyg. Det är med golfklubbor som med allt annat; de håller och fungerar bättre om man ser efter dem (och fungerar de bättre så spelar men bättre golf med dem).


Att man ska ha fräscha och rena grepp är en av mina käpphästar. För åtskilliga år sedan slutade jag att använda handske. Har man bra grepp så behövs inte någon handske (fast många sliter hellre läder än att de byter grepp på sina klubbor då och då).


Spelar man med smidda klubbor (eller med klubbor gjutna i mjukt stål) ändras loft och lie med tiden. Särskilt gäller detta om man står och slår från rangemattor. Känner man att någon eller några klubbor i setet inte uppför sig riktigt som de gjorde när de var nya är detta ofta förklaringen. Ibland är det dessutom så att dessa viktiga vinklar inte är som de ska ens när klubborna är nya. Tillverkarnas toleranser brukar vara +/-1 grad och ska det, vilket vanligen är fallet, skilja 4 grader mellan järnåttan och järnsjuan så kan detta i praktiken (dvs inom dessa toleranser) vara 2 eller 6 grader. Detta gäller kvalitetsklubbor (dvs litet dyrare sådana) och har man ett billigare set så kan det vara ännu värre... Så om du upplever att du har två järnklubbor som går ungefär lika långt eller att det skiljer väldigt mycket mellan två klubbor som ligger intill varandra i nummerserien så kan det vara loftet som är fel på någon (eller några) av dem.


Felaktig lie kan orsaka alla möjliga problem, till exempel att man slår för mycket åt höger (eller vänster). Eftersom man omedvetet brukar anpassa sin sving efter klubborna så fungerar det (hjälpligt) även om lievinkeln inte är optimal så länge klubborna harmonierar. Det är när någon eller några klubbor avviker från de övriga som man får problem. Har du en sådan problemklubba i ditt järnset kan det mycket väl vara en avvikande lievinkel som spökar.


Det här är en hel vetenskap och dessbättre behöver man inte kunna allt. Däremot så kan man inte strunta i det, åtminstone inte ostraffat. Är det (vilket det förmodligen är) hög tid att ge klubborna nya grepp eller om du är osäker på hur det förhåller sig med just dina klubbors loft- och lievinklar så tycker jag att du ska nappa på nedanstående erbjudande.

Populära plastkvastar

De verkar vara populära de där rysligt fula plastkvastarna som numera fungerar som 150-metersmarkeringar på artonhålsbanan. Just nu är det i alla fall en förkrossande majoritet som, i bloggens lilla opinionsundersökning, vill ha kvar dem. Själv njöt jag igår av en rond på niohålsbanan (som ser bra mycket mer golfmässig ut i det avseendet).

Bra! Låt dem vara kvar.	14 (70%)
Fula. Bort med dem!	6 (30%)

Du som ännu inte gjort din röst hörd i frågan har ytterligare någon tid på dig.

Gammal i förtid

Många säger att golf håller en ung men jag är skeptisk. I alla fall efter den här kvällens upplevelse. Direkt efter jobbet åkte jag ut till klubben för att gå några hål på niohålsbanan men den var upptagen av en matchtävling mellan klubbens många seriespelslag. Jag frågade försynt Brynte (som verkade basa över det hela) om man kunde smita ut innan detta började men det gick inte (eftersom det var kanonstart). Fast du kan få vara med, sa han, för ett lag saknar en spelare och du gillar ju foursome match. Kort sagt så blev jag rekryterad att fylla ut H65 lag 2. 53 när jag vaknade och 65 innan det var läggdags... Fast kul var det och jag fick en riktigt bra partner (Bernt) och vi vann vår match tämligen komfortabelt (eller om det nu var våra motspelare som inte bjöd något egentligt motstånd). Hur som helt, om en tolv år när jag har åldern inne så hoppas jag att detta inhopp kommer att räknas mig till godo om jag vill vara med i något av klubbens H65-lag.


Jag tog flera riktigt bra bilder men gjorde något fel med datorn när jag skulle föra över dem så de är, såvitt jag kan bedöma, borta. Jag har nog blivit för gammal för att klara av sådana här moderna påfund...

Om ni undrar vad jag gjort i helgen...

...så kan ni läsa om det här.