Blandad kompott

De där hemska gula plastkvastarna som växt upp ur våra fairways är tydligen här för att stanna och av bloggens lilla pejling att döma så är det en majoritet som (hur märkligt det än kan tyckas) gillar dem. Nu har de fått sällskap av röda kusiner och snart dyker det väl upp även vita kvastar på de längre hålen. Man kanske vänjer sig. Eller så får man hållas på niohålaren (tills de sprider sig även dit). I värsta fall så finns ju alltid Åland... Kort sagt så tycker jag att de är apfula och för mig fyller de ingen vettig funktion. Leif Modin menade att det var bra att veta var mitten av fairway är men det tycker jag att men ser tillräckligt bra ändå. Att man sedan sällan träffar den - med eller utan plastkvastar - är en annan sak. Avståndsneurotikerna har ju redan såväl GPS som laserkikare (och kontrollmäter även om deras boll skulle ligga kloss mot kvasten) så de har heller ingen nytta av eländet. Men folk tycker, som sagt, tydligen att det ska se ut så här på en golfbana så det är väl bara att gilla läget. Däremot behöver man inte gilla kvastarna.

Något jag gillar är att min cykel numera alltsom oftast får sällskap i stället när jag trampat ut till klubben.

Greenerna får nu lovord i alla tonarter. Till och med Sören är nöjd. Då är de förmodligen bra. Jag ska försöka hinna ut i morgon bitti och kolla själv. Bra greener gillar jag.

Restaurangen gillar jag också. Raggmunkarna och fläsket som serverades idag var hur goda som helst. Däremot är jag något tveksam till den nya möbleringen. Alla bord har föst ihop i bortre ändan av lokalen och arrangerats enligt skolmatsalsmodell. Det ser föga inbjudande ut (och kanske är skälet till att de enda gästerna när bilden ovan togs valt det stora runda bordet mitt i rummet?).

Anledningen till ommöbleringen tycks vara att man velat frigöra utrymmet mellan bardisken och fönstren (där förut de mest populära borden stod) för drickakyl och glassfrys. Allvarligt talat: Det här var ingen förbättring. Det ser jättetrist ut. Ska det vara så här så kommer jag nog att gästa restaurangen uteslutande de dagar då man kan sitta ute och äta (vilket den rådande majkylan inte riktigt inbjuder till).