Lätt och kort

Till vänster ser ni vilka klubbor jag för tillfället har i min lätta bag. Till nästa gång jag går ut så ska jag ta bort åtminstone två av dem. De som får bli kvar är min lillspoon (en 19 graders metalwood som jag envisas med att kalla träfyra men det är nästan omöjligt att hitta headcovers med den siffran på), järnsjuan och chippern. Tre trevliga, lättsamma och relativt pålitliga kamrater.

Tanken bakom ett så begränsat antal klubbor i bagen är inte bara att det ska vara lätt att bära utan även att det ska vara lätt att spela. Precis som Galenskaparna sjöng. "Det ska va lätt att spela, annars kan det kvitta" och en annan av textraderna var, om inte mitt minne sviker "spring inte runt och veva, då sabbar du det hela". Kloka ord. Att veva med svåra klubbor kan någon gång resultera i ett slag man kan skryta med men leder alltsomoftast bara till att man just "sabbar det hela".

Så här års handlar det, åtminstone för mig, inte så mycket om att "scora" som att komma igång och hitta tillbaka till sving och bollträff. Det gör man bäst med lagom lättspelade klubbor. Att de klubborna inte är de längsta i bagen mdföratt man får många bra slag, att man får slå många slag (eftersom de inte går så överdrivet långt) och därför inte behöver gå så långt mellan varje slag.

Chipper? Tja,varför inte? Puttningen kan vänta tills greenerna är klippta och vältade. På det underlag som nu står till buds kan man lika gärna putta med en chipper (eller i stort sett vilken klubba som helst) och chippern kan man dessutom göra en massa annat med. Chippa, till exempel.