Ett juste öppningshål

Vår Gamla bana är en skön promenad men jag hör till dem som envist hävdar att Nya banan är bättre. Skälen till det är att hålen, utan att vara omöjliga, är mer krävande. Ta ettan, till exempel. Att få bollen på den lilla och knepigt dolda greenen på "rätt" antal slag kräver att man spelar hyfsat bra.

Utslaget är enklast. Hör man till den kategori spelare som kan nå greenen på tre slag är vattenhindret till vänster inte i spel och landningsytan bortom detsamma är hur bred som helst. En ganska bekväm drive, precis som det bör vara på ett öppningshål, men sedan blir det knepigare. Andraslaget spelas uppför vilket, om man vill ha ett bekvämt (eller åtminstone hanterligt) inspel kräver mer klubba än vad man skulle kunna tro. Fairway ser rimligt bred ut men det är en synvilla eftersom man bara (annars blir inspelet blint och riskabelt) vill ligga till höger (men inte för mycket till höger för då tvingas man slå sitt inspel från - för en högerspelare - ett läge med bollen ovanför fötterna.

Har man lyckats placera sitt andraslag så är belöningen ett ganska enkelt inspel. Man kan faktiskt välja mellan att slå ett högt slag fram till flaggan eller ett lägre slag som landar kort om greenen och rullar fram till hålet (eller dess omedelbara närhet). Ligger ens boll, däremot, till vänster i fairway så ser man inte flaggan (eller ens greenen) och är tvungen att slå ett exakt lagom långt och högt inspel. Detta innebär att trädkronorna till vänster kommer i spel. Bunkern kan kompetenta spelar bortse ifrån men den lilla dammen till höger om greenen är mer i spel än vad man tror. Särskilt något korta inspel som landar i slänten kort höger om green kan, särskilt när det är torrt, studsa ner i vattnet.

Är man på green på tre slag har man, på den lilla och ganska platta greenen, en god birdiechans.

Så som jag beskriver det ovan kan långt ifrån alla spela. De slår helt enkelt inte tillräckligt långt (åtminstone inte med den grad av precision som krävs).  Det är, gissar jag, denna majoritet av spelare (och medlemmar) som föredrar Gamla banans snällare hål. Jag minns en serietävling för x antal år sedan som hade (med kort varsel sedan Norrtelje GK hoppat av sitt värdskap eftersom banans egensinnige ägare upplåtit banan till ett företag) lagts på vår dåvarande niohålsbana. I eftersnacket benämndes öppningshålet som ett par tio-hål...

Och det är klart. Många behöver fyra eller fler slag för att nå upp till greenen men de som har det behovet är inte scratchspelare och spelar heller inte på scratch utan har ett, två eller till och med tre handicapslag sig tilldelade på det här hålet. Spelplanen för en kortslående golfare som siktar på att det sjätte slaget ska vara en putt ser naturligtvis något annorlunda ut än för den starkare spelaren men principerna är desamma. Många kortslående spelare envisas emellertid med att spela som om de vore långtslående och försöker, helt i onödan, slå onödigt långa (svåra) slag. Från röd tee mäter hålet 445 meter. För att nå greenen på fem slag räcker det att slå cirka nittio meter. Fem gånger. Kan man slå bollen 120 meter så räcker det med att man gör det en gång. Slår man sedan tre raka nittiometersslag så har man bara en liten knuff på runt femtio meter kvar för att placera sin boll på puttningsytan.