Epistel n:o 35

Jag tog en liten promenad i morse med en klubba som spatserkäpp och jag började med att gå Gamla banans tre första hål, dvs de tre första hålen så som jag alltid spelat banan, och funderade över vilken angenäm start vi hittills haft på våra ronder. Visst, man kan ju alltid ställa till det för sig på en golfbana men även om det råkat ske något missöde så har jag nästan varje gång jag klivit upp på fyrans tee kunnat konstatera att jag legat på mitt handicap eller bättre. Jag har kommit att känna en sådan förtröstan på detta att jag sällan eller aldrig hetsar upp mig eller ens blir orolig om jag skulle lyckas skicka in en boll i skogen på ettan eller tvåan (eller, för den delen) på trean.

Jag är som de flesta, högerspelare. Till skillnad från flertalet så är mina mer katstrofala utslagsmissar ofta en pull eller en hook (eller en pullhook), dvs ett slag som med fart och kläm hittar elände till vänster i spelriktningen. Naturligtvis så kan jag också slå en slice, främst när jag vinnlägger mig om att inte skicka ut bollen till vänster. Eller när det finns något riktigt otäckt på högersidan. På såväl ettan som tvåan har jag åtskilliga gånger med flit slagit en slice eller medvetet "missat" till höger på utslaget och kunnat göra detta relativt ostraffat eftersom båda dessa hål har generösa landningsytor på högersidorna. Dessa hål är två av bananas enklaste utslag och trean är en av banans lättaste partreor. Kort sagt; en angenäm start på en golfrond även de gånger man (som åtminstone jag ofta gör) slarvat med uppvärmningen.

Jag tog en kvällspromenad också.På niohålaren. Med tre klubbor. Då kunde jag konstatera att
vi fortfarande spelar mot vintergreener. Men nog ser de lockande ut de riktiga greenerna...

Nu ska det emellertid bli ändring. Inte så att jag lär börja bli mer noggrann med min uppvärmning men det har bestämts av styrelsen att jag och alla andra i fortsättningen ska börja våra ronder på vad som hittills varit hål nummer fjorton. Ett av banans knepigaste utslag. Därpå ska vi spela hål 15 som definitivt inte är vår lättaste partrea för att sedan ge oss i kast med ännu ett av de knepigare utslagen vår Gamla bana erbjuder. De dagar då jag kan starta mina ronder i förvissning om att jag efter tre håls uppvärmning kommer att ligga på eller under mitt handicap är, mänskligt att döma, över.

Beslutet att ändra den ordning i vilken Gamla banan ska spelas har snabbt blivit en snackis. Åtminstone att döma av vad nästan alla golfare jag möter tar upp när de snackar med mig. De flest är förvånade då beslutet kom som en överraskning. De flesta är också oförstående, dvs de begriper inte varför man tagit beslutet och inget av de fem argument som anfördes i den information som nyligen gick ut verkar ha övertygat dem. Eller mig. För alldeles bortsett från vilken bärkraft dessa argument må ha så är det ju inget av dem som ger vid handen att det plötsligt, efter att banan under flera decennier spelats på ett visst sätt, blivit så akut angeläget att ändra denna ordning att man inte ansett sig ha tid att gå till klubbens årsmöte med frågan utan tagit beslutet vid ett styrelsemöte.

Det första argumentet för den ändrade spelordningen är att den underlättar klippningen på morgonen. Eftersom gräset uppenbarligen är detsamma oavsett om vi börjar våra ronder här eller där och det är exakt samma ytor som ska klippas måste detta argument ta sikte på interaktionen mellan banpersonalen och spelarna och det är klart att om man börjar klippa banan från nuvarande hål nummer ett samtidigt som någon går ut och spelar så tar det litet längre tid innan spelarna hunnit ifatt gräsklipparna om de senare får ett litet försprång. I den mån detta är ett stort problem, vilket jag inte tror att det är, så är det uppenbart att det precis olika gärna kan angripas genom att ändra den ordning i vilken man klipper hålen som genom att ändra den ordning i vilken man spelar dem.

Argument nummer två är att rundan, om man börjar den på hittillsvarande hål nummer fjorton, börjar med en parfemma. Det är naturligtvis ovedersägligt alldenstund hål nummer fjorton har par fem. Däremot är det, åtminstone enligt mitt sätt att se på saken, inte ett bättre öppningshål än vad vårt hittillsvarande hål numer ett är. Tvärtom.

Det tredje argument som anförs är att nuvarande hål fjorton, enligt tävlingsstatistik, är banans lättaste hål. Med statistik kan man, som bekant, bevisa i stort sett vad man vill. Jag ifrågasätter inte att det finns statistik som visar att tävlingsscorerna på hål fjorton är låga relativt hålets par. Eftersom det är banans klart kortaste parfemma och dessutom spelas rakt (dvs inte är ett dogleghål) vore det konstigt om så inte var fallet. De som spelar tävlingar utgör, relativt alla de som spelar banan, ett positivt urval dvs deras genomsnittliga handicap är lägre än snitthandicapet för alla som spelar på banan. (Detta påstående kan jag inte backa upp med någon statistik men ser jag som en självklarhet.) Att tävlingsscorerna på fjortonde hålet är relativt låga säger därför, enligt mitt sätt att resonera, ingenting om huruvida det är eller inte är ett lämpligt öppningshål.

Att hål nummer tretton är ett bra avslutningshål som kan ses från klubbhus/altan, vilket är det fjärde argument för beslutet om den ändrade spelordningen som redovisats, betraktar jag som helt felaktigt. Visst, man kan från klubbhusets altan se delar av det trettonde hålet men knappast följa spelet därifrån. man får mer eller mindre gissa om de inspel man ser är respektive spelares andra- tredje- eller fjärdeslag och vad som händer invid och på greenen är i stort sett omöjligt att se. Är det för att få ett optimalt publikhål som avslutningshål som varit vägledande för beslutet så har man, enligt min mening, hamnat väldigt fel för ett mer publikvänligt (eller bättre!) avslutningshål än vårat hittillsvarande hål nummer arton torde vara svårt att hitta någonstans i golfsverige. Den naturliga amfiteater greenområdet utgör är helt enkelt perfekt och från densamma kan man följa de ofta dramatiska utslagen, inspelen och den ofta avgörande puttningen.

Annars är det här argumentet det som överraskade mig mest och i åtminstone någon mening positivt. Det är glädjande att man reflekterar över vad som är ett bra avslutningshål (eller, för den delen, vad som är ett bra öppningshål) och det även om man kommer till en helt annan slutsats än vad jag gör. Eller vad banarkitekten gjorde. För det har betydelse i vilken ordning hålen spelas. Det påverkar upplevelsen av en bana och även själva spelet. När man som ett skäl för den ändrade spelordningen för in aspekten vad som är ett bra avslutningshål ur publiksynpunkt antar jag att det är tävlingar man tänker på. För de sällskapsronder som utgör den helt övervägande delen av det spel som bedrivs på banan är ju den aspekten ovidkommande. Den frågan som då inställer sig är vilka tävlingar styrelsen tänker på, för såvitt jag på rak arm kan erinra mig är det under senare år i stort sett endast seriespelet (med sorgligt fåtalig publik) och KM (som inte heller brukar vara någon direkt kioskvältare publikt sett) som spelats med rullande start från hål ett till hål arton. För klubbtävlingarna har ju i stort sett genomgående kanonstart tillämpats och då är det ju litet hipp som happ vilket hål som blir start- respektive sluthål... Men kanske har man tänkt om och kommer vi att slippa dessa kanonstarter den kommande säsongen?

Fast några nio hål blev det inte.Mörkret föll alltför snabbt. Men vad gör det? Vackert var det för den som har ögon att se med.

Slutligen påstås att kostnaden för ändringen understiger 500 kronor. Det synar jag. För jag antar att det företagits en ny banvärdering, att det beställts och tryckts upp banguider och att det inom kort kommer att sättas upp relevanta hålskyltar i enlighet med beslutet. Det kan naturligtvis hävdas att detta är kostnader man skulle ha haft i alla fall men som jag ser det skulle kostnaden för att reversera beslutet, vilket är ett i sammanhanget högst relevant mått på vilken kostnaden i själva verket är, komma att bli avsevärd (och vida överstiga 500 kr) och det är vad som avhåller mig från att motionera till vårmötet om att den hittillsvarande spelordningen ska behållas. Däremot bör frågan, vilket den rimligen borde ha gjort från första början, underställas medlemmarnas prövning, dvs tas av klubbens årsmöte och inte av dess styrelse. En fråga som på ett så påtagligt sätt berör det medlemmarna ägnar sig åt och som är orsaken till att de är just medlemmar är, enligt mitt sätt att se på saken, en årsmötesfråga. I vart fall i en ideell, demokratisk, idrottsförening vilket ju Sveriges bästa golfklubb är.

Det här inlägget har jag skrivit med vånda. Jag vill absolut inte dra igång något bråk och jag vet att styrelsen och klubbchefen gör sitt yttersta för att ordna allt till det bästa för oss medlemmar. Jag vet också, inte minst av egen erfarenhet, att det ofta är ett tämligen otacksamt arbete. Men ibland far man vilse och det upplever jag att man har gjort när man tog beslutet att ändra spelordningen och dessvärre har inget av det som redovisats i klubbchefens info övertygat mig om motsatsen. Fast jag har inte alltid rätt och man kan, uppenbarligen, tycka olika om saker och ting så om styrelsen tycker att jag är vrång och orättvis i mina omdömen om beslutet eller kanske att jag helt enkelt inte begripit hur bra det är så ser jag fram emot att få bli övertygad om det. Kommentarsfältet är, som alltid, öppet.