ag var hemma idag för att kurera en efterhängsen någonting som besvärat mig sedan i julas. Fast sol och frisk luft lär ju vara nyttigt så när jag ändå var nödd och tvungen att lämna bostaden (för att hämta några papper på kontoret och handla hem förnödenheter) så svängde jag förbi Sveriges bästa golfklubb för att kolla läget.
Det var, inte oväntat, vinter där också. Fast ändå rätt bra förhållanden. På niohålaren fanns gröna fläckar i sydsluttningarna och den snö som låg på banan var hopsjunken, packad och bärig. Bra förutsättningar, med andra ord, för VinterTouren som nystartar i morgon. Själv kommer jag att vara hemma och försöka att bli kry.
Också föga oväntat kunde jag skönja en bekant sving (det är väl artigast att kalla den så) och efter en stund kunde jag byta några ord med Lasse. Ännu mindre oväntat var han ute och vässade inför morgondagen. Jag frågade honom hur formen var. Då log han och sa att han var för blygsam för tt säga att han gick på sitt handicap. Tydligen inte, alltså, det där med blygseln.
Så på pin kiv frågade jag honom hur han låg till i sammandraget. Då liksom brast det för honom. "Har du inte läst på hemsidan?" frågade han. "Nej" ljög jag och tittade på honom med mina troskyldiga blå(aktiga) ögon, "hur ligger du till?" "Jag leder med en sextio sjuttio poäng!" svarade han (och såg äckligt nöjd ut). Sådant ska man unna sina golfkompisar. Runhem blir svår. I år också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar