Kiosken

Mysteriet med det jag tyckte mig ha läst på hemsidan men sedan inte kunde återfinna är nu löst. Det var det här mailet jag menade:

 2012-06-16

Dåligt minne??

För att attrahera nya golfare, nya medlemmar och att behåller gamla medlemmar krävs några komponenter som måste fungera på en golfklubb. En viktig komponent i detta är att ha en restaurang som ger oss bra mat och en kiosk vid hål 10 som ger oss möjligheter att fylla på det energibehov du har för att kunna spela bra även på slutet av rundan. I kiosken finns det kaffe, korv, smörgåsar, dricka och annat smått och gott. För att betala för detta krävs det att man medför kontanter så att betalning kan ske i avsedd låda.

Under våren har det visat sig att intäkterna inte i någon grad motsvarar saknade smörgåsar, korvar etc. Vissa dagar är det inte många kronor i lådan!

Vissa har troligen glömt att betala i restaurangen när de kommit in efter rundan! Men sammantaget innebär detta att krögaren överväger att minska öppethållandet för att kunna minska förlusterna. Detta vore ingen bra PR för vår golfklubb om detta måste vidtas!

Vi måste vara rädda om våra entreprenörer de är en viktig del av helheten! Vi förutsätter alla att fortsättningsvis gör rätt för sig på alla tänkbara sätt!

Göran Bryntesson

Ordförande Roslagens Golfklubb Norrtälje

Krögaren är, uppenbarligen, en herre som gör snabba överväganden för mailet är daterat den 16:e och i går kväll, den 18:e, var kiosken stängd när jag och Fredrik spelade en vänskaplig match. Det var otur för Fredde som börjat förete tecken på lågt blodsocker och i två hål gått och snackat om vad han skulle stoppa i sig för att avhjälpa detta när vi väl var framme vid kiosken.

Brottsplats?

Nästa gång han går ut på banan kommer min vän antagligen att se till att ha det han kan behöva i näringsväg med sig i bagen. Även om kiosken då skulle råka vara öppen lär krögaren alltså inte då få sälja någon macka, korv, bulle och/eller chokladbit till min kompis. Jag förstår att krögaren genom att stänga kiosken effektivt undanröjer risken för att förlora pengar genom att folk tar varor utan att betala för dessa men samtidigt undanröjer han genom åtgärden lika effektivt alla möjligheter till intäkter. Jag är varken krögare eller företagsekonom, men något säger mig att detta inte kan vara ett optimalt sätt att bedriva verksamheten.

Inte heller begriper jag hur klubben (styrelsen) kan acceptera att kiosken stängs. Det är, som Brynte påpekar i sitt mail, en viktig service till medlemmar och greenfeegäster att någon form av förfriskningar finns att tillgå ute på banan. Tydligen har svinnet varit ett problem under hela våren så man bör ha haft gott om tid att analysera situationen och fundera över vilka åtgärder som kan vidtas. Mot den bakgrunden ter det sig mindre tillfredsställande att det bara dimper ner ett mail där det hotas med inskränkta öppettider och att detta minskade öppethållande mer eller mindre samtidigt är ett faktum.

Förr, när kiosken var bemannad i vart fall under de tider då det var mycket folk på banan, vill jag minnas att det fanns ett begränsat sortiment att tillgå även under de tider den var obemannad, men stängd var den inte. Om det nu, vilket det tydligen inte gör, går att ha en fullsorterad och obemannad kiosk öppen på banan så kanske man i alla fall skulle pröva att återgå till den ordningen? Och vad gäller stängningen i går kväll (och utan att veta om kiosken var öppen tidigare under dagen): Vet man att det är sent på kvällarna som folk tar varor utan att betala för sig? Mig förefaller det betydligt troligare att svinnet är som störst under de tider då det är mest folk på banan. Fast det är förstås bara en gissning.


Brynte har alldeles rätt i det han skriver om att kiosken är en av de komponenter som måste fungera på en golfklubb. Det gör den uppenbarligen inte nu.  För egen del kommer jag, eftersom jag inte kan lita på att kiosken är öppen (och var finns information om dess öppettider) att se till att ha med mig det jag behöver hemifrån. I kväll, till att börja med, då jag och grabben ska spela vår plängmatch mot Stefan och Helge.