Punktering...

När jag tänker efter så tror jag inte att jag någonsin cyklat så många mil som i sommar utan en enda punktering. Så på något vis - karma? - verkade det fullt rimligt när jag i går morse fann att bakdäcket på min treväxlade brukscykel var platt när jag skulle till jobbet. Stor sak, jag tog naturligtvis racerhojen! Men nu, för en dryg timme sedan, när jag skulle trampa ut till klubben för lunch, var framdäcket på racerhojen tomt på luft... En liten men ack så vass sten var förklaringen. Två punkor på två dagar, nu börjar jag känna igen mitt liv... Karma. (Undrar vad jag gjort för ont, egentligen, och när...)