En golfsöndag i början av maj

Idag hade jag tänkt ta med min kamera och kolla in damernas upptaktsträff med modevisning - en av golfårets höjdpunkter - men ödet ville annorlunda. Således fick jag göra en blixtutryckning till Burvik för att återbörda en av deltagarna i junior- och damelitlagens träningsläger. Väl där passade jag på att ta några bilder och när jag var på väg mot bilen (för vidare färd till Sveriges bästa golfklubb och den hägrande modevisningen) blev jag inbjuden att hänga med på en niohålsrunda. Sorry, ladies...

Lägret var vår nye assisterande pros - Martin Wiklund - debut i klubben. Han fick lysande omdömen av lägerdeltagarna som fick lära sig pneumatisk svingyoga, drive med ansats á la Happy Gilmore och en massa andra häftiga och mer eller mindre användbara saker. Fast det är klart, att träna duktiga golfare måste ju vara förhållandevis enkelt. Det verkliga testet är när man ger sig på hackarna. Då blir det till att kavla upp ärmarna.


På torsdag finns Martin på klubben så då kan ni ju själva bilda er en uppfattning. Min uppfattning är att han är en kompetent tränare och, vad viktigare är, en trevlig prick med en skön humor. Humor är viktigt när man sysslar med golf (som är en i grunden deprimerande sysselsättning). Alternativen till att ta det hela med ett garv är förmodligen (för 99,99% av den golfande mänskligheten) att lägga av med spelet eller att sakta men säkert bli galen.


Vad gäller kompetensen kan jag nämna att Martin redan efter att ha sett två av mina svingförsök dels insåg att jag (a) svingade apdåligt och (b) förmodligen inte hade en susning om vad det var jag försökte göra och dels hade takt nog att inte säga detta rakt ut. Tvärtom hade vi ett kort men (för mig) givade meningsutbyte under vilket jag fick framstå som en åtminstone halvbra golfare och dessutom fick några goda råd. Det här är en bra grabb!

Eftre niohålsrundan var det lunch och sedan tyckte jag att det var lika bra att stanna kvar tills lägret var slut. Bilderna nedan är från den improviserade tävlingen i happy Gilmore-drives (i vilken jag, med ålderns rätt, valde att inte delta).

Tja, det var väl i stort sett allt utom årets första huggis! En stor, fet, svart rackare! Så se er för nu när ni är ute. Det vore ju synd om ni skulle råka trampa på en. Man ska vara rädd om naturen.